Nordinz – Ett dansband på g…

23 Jul

Dansbandsbranchen går som smör i solsken om man ska tro media. Det dansas som aldrig förr och det är ”okej” att gilla dansband. Nya dansband ploppar upp likt svampar i jorden. Nå kanske inte som svampar. Men visst är det så att det startas upp nya dansband på sina håll. Jag har haft nöjet att följa två nystartade band på väg upp. Ett band har jag spanat lite extra på. Kanske just att dom finns i min närhet här i Värmland.

Nu minns jag inte exakt årtal men kanske någon gång efter att Tage Elander blev stadsminister kanske, eller några år senare faktiskt var jag på en dans på Upperudslogen i Värmland.
Där spelade Ji Coo´s orkester. Orkestern då bestod av tre äldre herrar i sina bästa år samt en yngling på trummor som heter Björn Björklund. Den sistnämnda har jag haft nöjet att följa i diverse dansband. Han spelade även trummor i Danslaget innan dom tog beslutet att lägga ner bandet nyårsafton 2008. Det jag tänkte då var hur Björn ska klara detta, han som brinner så för dansmusiken.

Men jag är inte orolig och visste att han snart är på banan igen.

Det var därför ett rent nöje att på senhösten 2008 få läsa om ett nytt dansband som ska startas upp. Arbetsnamnet då var Göran Nordinz orkester som sedermera bara blev Nordinz. Ang bandnamnet tycker jag Nordinz låter bättre och fräschare än Göran Nordinz Inget ont om namnet Göran. Men vissa för och efternamn låter lite mossigt. Nej usch nu krånglade jag till det. Om du läser detta Göran så är du absolut inte mossig. Jag tror vi lämnar bandnamnet och går vidare.

Dagen innan min födelsedag så satt jag och lyssnade med spänd förväntan på en närradiostation där Nordinz skulle pressenteras. Där fick man veta bland annat vilka som ingår i bandet och att deras premiär skulle äga rum på Bygdens Hus i Lysvik den 1 februari om jag inte minns helt fel.

Det är alltid kul att läsa om och följa uppbyggnaden av ett band från det man letar medlemmar till det att man är i gång. Jag tycker dom är modiga som vågar starta upp ett nytt band och satsar så friskt som dom gör. Dt är så roligt att se och läsa om att det går så himla bra för dem.

Det bra gjort att starta upp som helt nytt dansband, och första året redan ha nästan 50 speljobb inbokade. Att få spela på sveriges största dansevenemang dansbandsveckan i Malung samt på Birka Princess är inte dåligt det heller.

Jag hade äran att en kväll i mars uppleva Nordinz live i Degerfors Folkets Hus, och jag kan säga att detta band har stor potential. Det jag hörde då lät helt okej och är något att bygga vidare på.

Nu har det gått en massa spelningar sen dess och bandet har fått ännu mera rutin. Nu är bandet i full gång med att spela in sin första skiva och jagar därför låtskrivare som vill vara med. Känner du att du vill bidra med några låtar är du välkommen att göra det. Hör av dig via bandets hemsida nordinz.se

På youtube kan ni söka fram Nordinz och kika på dem live. Kvalitén på det filmade är som det är. Det är filmat med en liten digital fotokamera. Men ni får ändå en liten bild av hur bandet låter och vilket stil dom har.

Så det är bara att lyfta på hatten och önska grabbarna i Nordinz fortsatt lycka till då dom ska fortsätta erövra landets dansestrader. Vilket det andra bandet är som jag gillar får ni se i morgon.

Vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

21 Jul

Nu har jag fått svar på mitt förra blogginlägg om varför kategorin ”årets blåsare” inte fanns med i årets upplaga av Guldklavegalan.

I Thomas Deutgens blogg kan man läsa följande:
”Många undrar också varför kategorin Årets Blåsare är borta. Orsaken är tyvärr enkel; det finns för få. Alla nominerade i respektive kategori måste återigen ha en aktualitetsprägel samt kvalitetsprägel. I just kategorin Blåsare finns det inte så många som uppfyller båda kriterierna, åtminstone inte på sikt. Därför har vi valt att plocka bort den kategorin.”

Det jag nu undrar är. Om man spelar med sitt band 160-170 kvällar per år och möter dansbandspubliken på landets dansbanor. Är man inte aktuell då. Eller måste man stå rampljuset i SVT på bästa sändningstid eller vara med i radioprogram för att räknas som aktuell.

Nu var det ju så att årets upplaga av guldklaven präglades av dansbandskampen. Och vi alla vet ju nu att Larz Kristerz och Scotts inte har några blåsare så det kanske bidrog till att man inte lada ner så mycket energi på att hitta duktiga blåsare.

Jag har i alla fall under dansbandskampen avnjutit flera saxspelande dansband. Man kan bara ta saxtrion i Bengt Hennings som exempel. Man har släppt en cd, turnerar på dansgalor och ligger på topplistor. Man kan väl inte vara mer aktuella än så här, och dessutom var dom ju med i dansbandskampen vilket verkligen i år verkar ha varit en merit för att bli nominerad i guldklaven.

Nu hör det ju till saken att dom vann 2008. Men kan man nominera Lasse Stefanz år efter år så hade man nog kunnat nominera Bengt Hennings igen.

Daniel i Sandins orkester briljerade även han i dansbandskampen med ”Here comes the sun” med otroligt skönt saxspel. Och hur bra var inte blåsarna i Good Timers?

Och jag har hört många bra saxofonister på andra aktuella arenor med under 2008-2009 så nog hade man kunnat få ihop blåsare som följer kriterierna. Jag säger så här att vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

Nu har jag gnällt färdigt för i dag. Ha det gött

Blåsta på guldklavegalan

19 Jul

Blev vi blåsta på Guldklavegalan? Ja det kan man fråga sig. Rubriken syftar givetvis på att man inte i år delade ut något pris till någon duktig blåsare i vårt avlånga dansbansdsland. De flesta dansband har ju en person som blåser sax. Jag vet inte varför man i år valde att inte dela ut detta pris.

Men får hoppas det kommer tillbaka nästa år och att man nu står i skamvrån och skäms över att man glömt bort alla duktiga blåsare som finns i dansbandssverige. Det finns ju massor med duktigt folk som förtjänar en guldklave.

Många av dom som jag tänker på har tidigare varit nominerade i denna kategori. Men räknar upp både nomindersde och icke nominerade; Joakim Svensson i Claes Lövgrens, Kenneth Herrgård i Cavalkad, Conny Hedins i Hedins, Antti Jonasson i Stensons, Benny Bendén i Chiuita, Petter Sand i Micke Ahlgrens, Stefan Haglund i Torgny Melins, ja listan kan göras hur lång som helst. Så om någon vänlig själ kan berätta för mig varför man inte valde att dela ut detta pris i år kan ju kontakta mig. Skulle vara riktigt kul att få veta hur man tänkte.

Som avslutning på detta bjuder jag er ett minicollage av duktiga blåsare.

Rekord i Malung

17 Jul

Det ser ut som att det blir publikrekord i Malung i år med. Orsaken till detta stavas Larz Kristerz. Detta dans och showband från Älvdalen som tog Älvdalsinvånarna och delar av andra Sverige med storm i dansbandskampen på SVT. Deras show i grönlandsparken sågs av över 5000 människor som hade tagit sig till centrum för att få en skymt av våra nya dansbandshjältar. Som vanligt stod bandet i sina dräkter och uppträdde. Något som verkligen blitt ett signum för detta band.

Många jag pratat med och som inte direkt är så insatta i dansbandsbranchen kommer ihåg Larz Kristerz mer för deras kläder än för låtar. Sen när följdfrågan kommer om dom känner igen någon låt med dem så blir det värre. Då när man påminner dom om ”Purple Rain” så kommer dom på att just jävlar, den låten framförde om ju. Jag har länge haft en bestämd åsikt om detta band. Det skulle ha varit skoj om dom i dansbandskampen hade uppträtt i kostym, skjorta och slips för att se om folket hade röstat lika mycket. Men jag tror som sagt att alla som röstade på dem röstade på hela konceptet med kläder, sound och framträdande.

Sen kan man nog inte sticka under stol med att Larz Kristerz hjälpt till att svinga upp branchen lite. Som det snackas om överallt är det ”okej” att gilla dansband numera. Men hallå, det har det ju alltid varit de senaste åren. Det är nog bara ”fina folket” i Stockholm som inte fattat hur ”inne” dansband är.
Dom har nog aldrig varit på Mälarsalen en lördag och dansat till Matz Bladhs. Dom nog eller varit under segeldukstaket i Hågelbyparken och sväng sina lurviga till Claes Lövgrens, och därmed sett hur mycket folk som går ut på dans en vanlig helg.

Men det är bara att tacka och ta emot att dom äntligen fått upp ögonen för den svenska kulturskatten som vi har och släppt in den i radio och tv.

För att återgå till Malungs dansbandsvecka så blev det ju nytt kvällsrekord för torsdagarna. Och jag tror att det mycket berodde på Larz Kristerz. Det blev en rekordökning med 1 518 besökare. Från 5 903 till 7 421!! Totalt efter 5 danskvällar har 29 402 personer dansar och haft kul på Folkets Park Orrskogen, en ökning med 1 707 mot tidigare år. Jag måste få erkänna att det är fantastiskt underbart detta.

Malung Malung Malung

16 Jul

Två rätt är väl rätt uselt om ni frågar mig. Men nu var det ju så att jag skrev dom jag hoppades skulle vinna och inte dom jag trodde. Hade jag skrivit vilka som jag trodde skulle vinna en guldklav hade jag ju givetvis fått fler än två rätt. Och andra sidan sett så tyckte jag att årets upplaga av guldklaven 2009 var för trist och förutsägbar. Man visste ju på förhand nästan vilka som skulle få gå från galan med en glittrande guldklav. Så spänningsfaktorn var ju inte så våldsamt hög.

Men man får glädjas åt det som var i alla fall och framför allt att galan sändes i radion i alla fall. Man undrar ju när SVT eller något annat tv-bolag ska börja tv-sända den så som dom gör med alla andra galor av rang och kanske förnya sig på något sätt.
Man har ju nästan lärt sig lite hur galorna kommer att bli och hur det kommer fortlöpa. Årets gala som var 10-års jubileum var inget undantag.

Något som dom ska ha beröm för i är att dom gav programledaren Thomas Deutgen en bra sidekick som det så fint heter på radiospråk, Erika Sjöström från Drifters. Man undrar ju lite vem som kom på den smarta iden att i år till skillnad från förra året ha en person som känner till branchen och personerna som intervjuades.

Sista timmen var en mingeltimme som man undrar hur planerad den var. Men det är väl det som är charmen med direktsändning att det blir som det blir.

För att återgå till klavarna som delades ut så var det ju som sagt lite förutsägbart, inte så spännande som det hade kunnat bli. Ganska väntat så dominerade dansbandskampdeltagare vilket också var väntat.

Men detta är ju publikpriser och det sägs ju att publikens röst väger tyngst så det är bara att gratulera dom som vunnit folkets hjärtan.

Sen tror jag inte att musikaliteten sätts i centrum vid röstandet. Det handlar nog mer om vilken publik man har och ur så pass villiga dom är att rösta.
Men jag citerar vad en god vän sa till mig om nomineringen. ”Att bara vara en av tre är en seger i sig, och vinner jag inte så känns det ändå bra eftersom röstningspengarna går till välgörande ändamål.” Jag kan hålla med där och hade nog känt det på samma sätt. Vi har ju så enormt duktiga dansbandsmusiker i vårt land så att först vara påtänkt och sedan bli en av tre nomineringar hade känts som en seger, och hade man dessutom fått en guldklave hade det bara varit bonus. Är man nominerad ska man nog bara gå dit i förhoppningen att inte få någon klave, att ödmjukt inte förbereda eventuellt tacktal. Så hade jag gjort i alla fall.

Annars så är ju dansbandsveckan i Malung i full gång med massor med folk överallt och inte en kvadratmeters andningsyta. Ungefär så kan man kanske beskriva dom inledande dagarna i Malung.

Det är trevligt att en kommun med 5100 invånare ungefär har en av landets mest besökta festivaler. Det jag funderar på angående publiksiffrorna är om det är antalet unika besökare eller om man som besökare med veckopass räknas varje kväll.

I år man byggt ut ännu mera och gjort en femtedansbana där det var tänkt att enbart gammaldansarna och gammaldansorkestrarna skulle hålla till.
Nu blev det så att publiken inte fick nog av bara ett band där. På publikens begäran blixtbokade man in ytterligare sex dansband till dom 61 som man bokat in sedan tidigare.
De ”nya” banden som bokades in är; Sandins, Divine, Nordinz, Donnez, Bob Stevens och Callisto. Valet av orkestrar tycker jag är jättebra.
Kan man nu låta dansbanden på bana 5 få vara lite mer okända/halvokända band och även låta dom få chansen att få visa upp sig för dansarna. För jag vet många okända band vars dröm är att få spela på Malungs dansbandsvecka.

Jag vet föresten ett band som fick det som en total överraskning att få spela på bana 5. Ett band som hade sin premiär så sent som i februari i år och som satsar hårt framåt. Så ärade arrangörer av dansbandsveckan. Försök att hålla detta nu och boka in fler nya ”underdogs” till nästa år.

Man hoppas även att bana 5 är den banan som vår käre Thomas Deutgen häckar mest vid för att hitta nya band att banda och intervjua i sitt utmärkta program p4 dans.

Jag säger bara; Bort med enkelspårheten bland dansare, journalister och dansarrangörer. Man måste inse att dansbandssverige är berikat med fler band än Lasse Stefanz, Sten & Stanley och Thorleifs även om jag absolut inte har något emot dessa band. Själv är jag en sådan som mer än gärna tar chansen att åka ut på nya band som jag inte hört tidigare live.

Jag vill ge en eloge till alla arrangörer som vågar satsa på nya band och till radiostationer som spelar mindre kända band. Nu vet jag att det handlar i mångt och mycket om ekonomi, men tycker ändå man borde på en säsong i alla fall våga ge 2-3 ”nya band” chansen att få ”komma in”. Nu hamnade jag lite på ett sidospår men jag hoppas ni alla förstår andemeningen med det.

För att återgå till Malung så har man hittills på veckans inledande fyra dagar haft en publiksiffra på 21 981 personer, något som får ses på ett mycket bra betyg. På dansbandsveckans hemsida kan man följa publiksiffrorna.

Det är mycket intressant att hålla koll på dem och jämföra dem med förra årets siffror. Naturligtvis får vi hoppas på rekord i år med och att dom lyckas med att spränga 40 000 gränsen. Kanske blir det så med. Det återstår att se. Till sist vill jag bara säga, väl mött i dansens virvlar.

Det regnar på Arnöns Loge

12 Jul

Im singing in the rain. Ja det är just vad man skulle kunna göra denna dag, för usch vad det har regnat idag. Nu ska jag inte klaga på regnet men för dagens aktiviteter är inte regn så lämpligt.

Några dagar innan hade dansbandet Rios från Mariestad annonserat att dom skulle spela i Väse på Arnöns Loge. Jag fick förfrågan om att få följa med vilket jag givetvis tackade ja till.
Det skulle bli skitsköj att följa med och se hur dom arbetar. Nu är det ju så att man varit med en hel del andra band ut på turné så helt främmande är det ju inte. Men det är alltid kul att se hur olika band gör på olika ställen.

15.45 skulle bandet passera Kristinehamn och vi hade bestämt träff vid OK/Q8. Lika punktligt som rapports 19.30 sändning dök dom upp vid macken. Regnet stod som spön i backen och de bandmedlemmar som handlat klart tog skydd under biltvättens tak. Efter att ha hälsat och bekantat sig med bandet for vi i väg mot kvällens spelställe nämligen Arnöns Loge. Det regnade i stort sett hela vägen ut till logen med diverse uppehåll. Denna spelkväll hoppades grabbarna att dom inte fick behandlad köttfärs. Något som mankan få på sin pizza på pizzerian som ligger inne i Väse centrum.

Bengt tog oss tryggt fram till logen. Vi backade intill med chevabussen och släpet.

Arrangören hade varit på plats hela dagen för att fixa med partytält och annat som behövdes för att skydda sig mot regnet. Logen där scenen och dansgolvet fanns låg på andra våningen i en stor fin lagård. Packvägen upp var en smal trätrappa. Men det var inga problem för dessa rutinerade boys.

Arrangören var snäll och såg till så att en del lådor kom upp för trappen. Även jag som inte är så stark i armarna kunde dra mitt strå till stacken. Under tiden passade jag även på att föreviga uppriggningen på kort. Alla kort från den aktuella kvällen kan beskådas på www.riosorkester.se

Till slut så började det ordna upp sig med alla svarta lådor här och där. Föresten så kanske jag ska ta och pressentera grabbarna i bandet.

Som kapellmästare, gittarist sångare och saxofonist finner vi Bengt ”Hardy” Karlsson som spelat i bandet sedan starten 1992. Trakterar basen med den äran och sjunger lite gör Otterbäckspöjken Håkan Nordgren. Den grabben har liksom Bengt spelat i dansband sen urminnes tider. Vem minns inte Ginnyz från Gullspång. Jag var knappt född då men ändå. Den taktfaste bakom trummorna heter Shiam Dhokia. Han tar sig även ton ibland. Sist men kanske inte minst är sångaren och gitarristen Jonas Forsell som har rutin från en rad olika band; Olle Lindwalls, Granada, Loffes, Bosses Team och Paul Sahlin. Många av dessa band har även Bengt spelat med i, så nu vet ni det. Då var den obligatoriska bandpresentationen avklarad och vi kan återgå till händelserna på Arnöns Loge i Väse.

När allt var uppriggat och kopplat så som det skulle var det dags för soundcheck. Ljudet och volymen lät helt okej efter diverse justeringar. Jag blev glad när dom soundchecka till min favoritlåt som jag fått på hjärnan, Janne Önneruds klassiker ”Är du min älskling än” från 1977.

Efter ytterligare lite pyssel och finlir med ljud och instrument så är det så dags att få lite mat i magen. När jag tittar ut har flera gäster kommit och tagit plats i tältena. Bengt berättade att dom året innan dukat upp långbord utomhus. Låter mycket trevligt. Tyvärr inbjöd dagens väder inte till någon sådan aktivitet därav partytälten. Men dom som var där verkade ha trevligt ändå.

Den treligare arrangören eller arrangörerna som jag inte minns namnena på hade införskaffat grillbrickor till oss som vi fick tillreda. Shiam med hjälp av Håkan var grillmästare. Efter att några gånger flyttat runt köttet mellan diverse grillar ansåg vi att nu får det vara färdig grillat. Köttet och potatissalladen smakade ljuvligt. Tack till samtliga inblandade som fixade med maten.

Under tidens folk satt och åt spelade en DJ lite låtar. Det var en mix mellan både kända och mindre kända låtar.

21.30 var det dags för grabbarna att inta scenen och dra i gång kvällen. Dansgolvet fylldes snabbt av glada dansare som kom in i värmen för att bugga, dansa foxtrot eller bara digga till Rios orkester. Det blev riktigt varmt och svettigt där inne och en toppenstämning.

Alla verkade trivas och ha skôj. Det var första gången som jag hörde bandet live på riktigt. Har tidigare bara hört dem live på skiva.Och med facit i hand kan jag varmt rekommendera detta band. Dom spelar härlig go dansmusik. Musiken är verkligen dansant och lättdansad.

Under hela kvällen så småregnar det där ute, och det är riktigt mysigt inne i den varma logen. Mot slutet på  kvällen väcker man liv i grillarna och bjuder på en svensk dansbandsklassiker nämligen ”Korv med bröd”. Hur gott smakar inte det på en skala ett till tio.

När klockan närmar sig halv två annonserar Bengt ut kvällens sista dans till publikens besvikelse. Men allt har ju ett slut och så även denna trevliga kväll. Efter att dom sista tonerna från Karlssons saxofon ebbat ut börjat så arbetet igen med att plocka ner all utrustning igen. Men först så blev det lite vätska och korv med bröd.

Ska jag personligen anmärka på något så var det discot som började efter dansen slut. Att i den smala trappen trängas med gästerna och samtidigt bära lådor var kanske inte det enklaste men även här så visade grabbarna på sin rutin.

Till slut så var allt nerpackat i lådorna. Jag beundrar dem att dom vet varje gång i vilken låda varje sak ska ligga. Men har man packat upp och ner prylarna en hel del så lär man sig nog efter tionde gången. När allt var inlastade och vi dubbelkollat så inget var kvarglömt så kryssade vi så sakteliga hemåt.

I bussen hem snackades det lite om nya låtar som bandet eventuellt skulle ta upp på sin repa. Efter drygt en timma var jag hemma hos mig. Jag kunde då se tillbaka på en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett par jättetrevliga och genomsympatiska grabbar.

Tack för att jag fick åka med. Hoppas det blir fler gånger. Tack även för att ni tog omvägen förbi mitt hus i Kristinehamn.

Så slutligen vill jag bara uppmana dig som läser detta att då besöka Rios hemsida som jag gjort åt bandet. www.riosorkester.se är adressen ni ska knappa in.

Guldklaven 2009

10 Jul

Nu är det snart dags för guldklaven 2009. En gala jag fick tillfälle att uppleva live 2008.
En gala full av känslor och tårar men även glädje och skratt. Nedanför skriver jag inte om galan i år och vilka som är nominerade och vilka jag tror och vilka jag hoppas vinner.
Kan tillägga att vissa nomineringar i år var lite förväntade med tanke på guldklaven

Årets Dansband:
Larz-Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts
Tror att Älvdalingarna tar hem det. Annars hoppas jag på Scotts. Men det är tre förutsägbara namn som finns med här. Hade jag fått bestämma hade det stått tre andra namn på denna posten Känns lite pliktskyldigt att nominera dessa banden. Men får man se till framtid i branchen så hoppas jag Scotts tar hem det hela. Dom visar ju lite framåtanda.

Årets låt:
Carina – Christian Antblad och Mats Ymell. Med Larz-Kristerz.
Finns det nån annan nu, av Lars Lundgren. Med Perikles.
Sweet kissing in the moonlight, av Lina och Mårten Eriksson. Med Thorleifs.
Okej, här är det tre bra låtar som tävlar. Hoppas på Thorleifs som jag tycker gör något nytt genom melodifestivalmedverkan. Men även Perikles är ju en floorfiller. Och Carina. Visst f*n jag har glömt att ringa henne. Men det gör inte så mycket, för jag tror åter igen att Älvdalningarna ringt så det räcker och blir över.

Årets sångare:
Kjelle Danielsson, Jannez
Kjell Malmborg, Bengt-Hennings
Henrik Strömberg, Scotts
Här har vi tre riktigt bra och färgstarka personligheter som alla blommar på sitt lilla sätt. Och jag hoppas att dom har vattnat jämtlandsblommorna lite extra så att Kjelle i Jannez tar hem det hela. Skulle inte så vara fallet så hoppas jag få se Kjell Malmborg ta emot en klave.

Årets sångerska:
Cecilia Furlong å Lena Ström, CC & Lee
enny Salén, Jenny Saléns
Melissa Williams, Zlips
Systrna i CC & Lee är helt okej och sjunger bra. Men jag är enormt kluven här. Jag hade hoppats det funnits två klavar, för i så fall hade Jenny och Melissa fått en varsin. Båda är lika bra på det dom gör. Så någon av dessa två får det bli.

Årets album:
Hem till dig, Larz-Kristerz
Rallarsväng, Lasse Stefanz
Varning för hunden, Perikles
Nu är vi åter i pliktskyldighetens nomineringsland. Ett under att dom inte nominerade Scotts här. Jag tror att Larz Kristerz eller Lasse Stefanz album vinner. Så av den anledningen hoppas jag på Perikles som gjort ett mycket starkt album. Dom har ju för vana att inte spotta fram album. Utan när dom släpper skivor så är det kvalité på det dom gör.

Årets gitarrist:
Chris Andersén, Wahlströms
Nicke Fredriksson, Claes Lövgrens
Magnus Zetterqwist, Bhonus
Nicke får min klave. En grabb som spelat gitarr i hela sitt liv och som dom första åren gjort det lite i det dolda. Han har med sitt Claes Lövgrens spelat upp sig till att vara ett av sveriges mest publikdragande och populäraste mogedansbanden vi har i Sverige. Dom har gjort det heklt utan större mediapådrag. Sånt ska premieras.

Årets keyboardist:
Marcus Fernholm, Bhonum
Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten
Claes Linder, Scotts
Marcus är ju ett så vackert namn så varför inte ge han en klave. Har sett Mackan i både Jive och Bhonus och är stum av förundran vad denne herre kan göra med sina vita och svara tangenter. Sådan spelglädje och entusiasms är det inte många klavatuirkillar som har. Ett sådant energiknippe av sällan skådat slag ska belönas med en klave tycker jag.

Årets trummis:
Mattias Berghorn, Drifters
Gunnar Nilsson, Lasse Stefanz
Per-Erik Tagesson, Scotts
Svårt val. Har inte så stor erfarenhet av dessa. Har sett dem lika lite för att ha någon större åsikt om dem och den jag sett mest är väl Mattias i Drifters. Minns föresten då jag träffade hoom som trummis Nyköpingsbandet Excess. Men har hört att alla är minst lika bra så det blir en hård kamp.

Årets basist:
Morgan Korsmoe, Larz-Kristerz
Kim Lindahl, Thorleifs
Robert Norberg, Blender
Man ska ju inte belönas för lång och trogen tjänst som det verkar som att vissa gjort genom åren. Men det är inte därför jag vill nominera Kim Lindahl i Thorleifs. Det är för att han alltid varit en viktig stomme i Thorleifs sound och för att han under året som gått bidragit till de framgångar Thorleifs fått.

Znitsigt i Degerforsparken

3 Jul

Vad gör man en varm sommaronsdag. Jo man kan till exempel ta sig en tur till danserna i Degerfors Folkets Park.

Just denna onsdag var det ett för mig helt nytt band som skulle spela upp till dans nämligen Znits från Öland. Det är alltid kul att uppleva nya band som man aldrig hört live förut.

Till denna trevliga danskväll skulle det visa sig att mina vänner Thomas och Liselotte i Roger Lööfs och Carlson & Carlson också begivit sig. Liselotte har gjort det fina omslaget till bandets utmärkta nya full-cd. En skiva som jag kommer blogga om lite framöver. Just nu går det varm i bilstereon kan jag meddela.

Vi kom i tidigaste laget till Degerfors så det blev en liten tur ut på landsbygden där vi studerade Strömtorp och deras fotbollsarena. Har fina minnen här ifrån då Ölme en säsong spelade sig klar i division III. Mindre roligt kanske det var för Strömtorp som den säsongen halkade ner till fyran.

Klockan drog sig mot kvart i sju och vi drog oss vidare mot Parken och parkerade bilen och gick ner till dansbanan och löste entré.

Här är det så att man betalar entrén direkt vid dansbanan. Det är således
ingen som sitter vid grinden och tar betalt. Här i parken kör du till och med in med bilen och parkerar den snyggt på gräsmattan. Kanske lite ovanligt, men det funkar rätt bra. Här kan man välja mellan att köpa fika eller ta med egen fikakorg. Det finns folk som gör både och. Serveringen är i alla fall fullspikad varje danskväll.

Exakt 19.00 startar bandet upp till en lugn dans i form av låten ”Tro mig jag behöver dig”. Denna låt efterföljs av en uppsjö av andra goa dansbandslåtar. Det som slår mig när jag lyssnar på Znits är att dom låter så enormt samspelta och har en så klar ljudbild. Låter så himla klart i ljudet och framförandet låter kanonbra.
Bandet har till och med ”znitsat” till det med lite egna arrangemang på vissa låtar. Härligt att höra att dom inte plankat vissa låtar rakat av utan lagt ner tid och arbete på snygga välarrangerade arrangemang. Berit Gustavsson sjunger med en mycket klockren och klar stämma. Detta ihop med tidigare nämna arrangemang för att man smälter som is. Det är så kul att höra sådana här seriösa och välspelande band.

Och mina vänner Thomas och Liselotte var även dom överens med mig denna kväll, något som får ses som unikt. Annars brukar vi inte vara överens. Men det handlar då inte om musik utom andra sportsliga ting som vilket hockeylag man ska hålla på för att inte bli mobbad och utfryst i Värmland. Vissa verkar aldrig lära sig. Nog om sport.

Jag kan nämna att man även spelar under ett annat namn ibland, nämligen Rose-Maries. Rose-Maries orkester är ett dansband som ursprungligen kommer från Öland. Bandet startades 1970 av Rose-Marie och Evy Gustafsson, föräldrar till Ola Gustafsson som idag driver bandet tillsammans med sin fru Berit. Bandet består utav förutom tidigare nämnda Berit Gustavsson; Gitarr, sång och Ola Gustavsson gitarr, sång, sax, dragspel utav Patrich Rundström klaviatur, sång, dragspel och Mats Winroth trummor och sång. Utgångsorten är numera Ljungbyholm, som ligger strax söder om Kalmar. Bandet är starkt förknippat med gammeldans och för att då markera att dom även spelar på mogendanskvällar så spelar man under två namn beroende på vilken typ av kväll det är.

Eftersom merparten av låtarna i Degerfors är mogendanslåtar så var det Znits som uppträdde. Men var fjärde dans var således gammaldans som dom spelade med den äran. Det märktes att dom har lång och stor rutin på detta område.

En sak som också är skoj med att höra nya band är man inte känner till deras repa och vet inte således vilka låtar som kommer spelas.

Låtvalet denna kväll var mycket varierat med både gammalt och nytt och glädjande nog en hel del egenskrivet. Detta var en kväll som gick allt för fort till ända. Strax efter halv elva kunde man se tillbaka på en alldeles fantastisk kväll. Vädret hade visat sig från sin allra bästa sida.
Högsommarvärme med massor av sol. Ett stort tack till Znits för en fin kväll att lägga till handlingarna.