Kenneth & Classe överaskade i Storfors

1 Feb

Det är alltid trevligt när man åker på dans och blir överraskad. Det blev jag i kväll när jag for till Storfors. Orkestern som spelade var Kenneth & Classe som tidigare hette Stickan & Classe. Det var många som var spända över att få höra denna duo nu när de inte hade någon som hanterade blås. Även om man saknade blås så var det överraskande bra. Minst lika bra som tidigare. Och instrumentala godingar blev det när Classe bjöd på gitarrgodingar till publikens stor förtjusning.

De började med ”Du kom försent” och ”Sju ensamma kvällar” som föjes upp med
”Blue Hawaii” och ”Kan du hålla de orden”. Fullt dansgolv från start bådade gott för kvällen. Samspelet mellan Kenneth och Classe var perfekt. Det kändes som om de spelat ihop i hela sitt liv. Det flöt på riktigt bra under kvällen. Många dansare som jag snackade med var lyriska och supernöjda med kvällen. Det var även kvällens arrangör Sven och Kerstin från Korpen Karlskoga. De såg redan fram emot när bandet återkommer i slutet av April.

Det blev många minnen är man lyssnade på repan. Många härliga låtar som det bjöds på. Tom Nordbloms ”En gulnad lapp” och den klassiska ”Ska du någonsin bli min” tog vid och golvet fylldes igen. Sen var det dags för kvällens första gammaldans. Thore Skgmans Sommarkväll i Dalom fick det bli som Schottis. Det är enormt kul att se på folk som verkligen kan detta med gammaldans.

Som jag skrev innan så artade det sig till en riktig trevlig kväll med mycket trevlig musik och många trevliga dansare. Om nu någon tvivlar på åka på dans med Kenneth & Classe så kan jag säga att ni inte behöver tveka. Åk ut och dansa och ha trevligt till denna trevliga duo.

Åter på scenen så blev det två klassiker ”Till min kära” av Peter Grundström och Nick Borgens ”Det finaste jag vet” följt av ”Där syrenerna blommar” och
”Hjärtat har sina skäl”. Ja ni hör ju själva. Den ena trevliga dansmelodin avlöste den andra. Bara idel kända dansbandslåtar som publiken kunde ta till sig och tycka om.
Och självklart blev det en ”Främling” också.

Avslutningsvis vill jag tacka Kenneth Pettersson och Claes-Owe Fyhr för en genomtrevlig kväll. Detta var första med absolut inte den sista gången jag upplever denna duon.