Ljaps är ett helt nytt band med Dalsland som utgångslandskap. Samtliga medlemmar i bandet har lång erfarenhet från tillvaron som dansmusiker. Medlemmarna är lite utspridda runt om i Dalsland. Sologitarristen Ingvar Jansson bor i Aremark, Keyboardisten och sångaren Benny Lundin kommer från Bengtsfors och sångaren och basisten Anders Pettersson bor i Brålanda.

Hur kan man då på namnet Ljaps? Det var basisten och sångaren Anders Pettersson som kläckte fram namnet Ljaps. Namnet består nämligen av första bokstaven i samtliga bandmedlemmars efternamn.

Ljaps satsar på att bli ett mogenband.

Bandet har sin premiär den 30 juli när det underhåller på Trivselkvällar vid Timmerhusen i Ed.

Bandet består av:
Anders Pettersson – Sång & Bas
Christer Andersson – Trummor
Benny Lundin – Sång & Keyboard
Ingvar Jansson – Gitarr

Källa: Ljaps / Karl-Erik Andersson Dalslänningen

Tyvärr måste även Highlights meddela att man inte kommer att kunna genomföra veckans spelningar i Säter 26/3 och Falköping 27/3 pga sjukdom! Detta känns så klart mycket tråkigt! Bandet hoppas vara på benen inom kort. Ersättningsband blir Finix i Säter och Kindbergs i Falköping).

Det var dans i går och dans i dag. Turnén rullar vidare. Visst är livet härligt. I dag blev resan inte fullt så lång som i går. En liten nätt resa på 2½ mil till grannkommunen Storfors stod på agendan. Här skulle det vankas söndagsdans med Matz Rogers. Resan för dom hade inte heller varit speciellt lång. Man har utgångsort Sunne men har medlemmar även i Karlstad. Storfors, Molkom. Det var riktigt trevligt att komma upp till Storfors igen. Det var ju några veckor sedan vi var där. Sven och Kerstin som är arrangörer sade att vi var saknade. Sånt är alltid kul att höra.

När vi anlände parkeringen utanför Storfors Kulturhus märkte vi att det var fler som hade samma goda smak idag. Som alltid blev det en hel del hejande och småprat med danspubliken. Hade ett givande samtal med en dam som visade sig vara arrangör av PRO-danserna på Upperudslogen. Så i sommar blir det en tur dit upp en söndag för att göra ett reportage. Alltid kul att göra besök på nya danser. Även om jag varit på Upperudslogen flera gånger har jag aldrig besökt deras söndagsdanser.

Klockan 17.00 räknar Janne in till aftonens första dans som består av låtarna ”Låt en morgon vakna” och ”Kärleken skall vinna”: Den sistnämnda en Thorleifsmelodi. Lite kul när band tar upp låtar från andra band som inte är superkända. Efter detta blir det bättre fart och man spelar resten av kvällen växelvis foxtrott med var femte dans som gammaldans.

Ni som inte varit på söndagsdansen i Storfors bör åka hit för att se den glädje och värme som infinner sig här. Hit kommer folk för att dansa och ha kul. Dans, det sociala och fika tillsammans är dom tre delarna som är pusslet för dessa trevliga kvällar. Allt detta ser orkestrarna till skapa tillsammans med arrangörerna.

Matz Rogers är lite smått unika. Det är tyvärr inte många dansband som i dag har soundet med två saxar. Detta är något som dom trycker hårt på och marknadsför. Det är riktigt saxigt om du frågar mig. Under kvällen bjuds det på flera härliga instrumentala saxlåtar. Man önskade att man kunde spela saxofon. Detta är verkligen ett instrument jag gillar. Lika mycket som jag gillar dragspel. Alla dessa ingredienser finns så klart i Matz Rogers. Detta mina damer och herrar är genuin mogendans när den är som bäst. Dom kan verkligen spela upp till dans dessa pojkar.

Och spelat upp till dans har dessa gossar gjort sedan 1975 för det var då som orkestern såg dagens ljus. Men delar av dagens besättning började spela redan på 60-talet. Då spelades det Rock´n Roll & Popmusik och orkestern åkte runt och spelade i mellansverige och i Norge. Sedan dess har det hänt en del. Medlemmar har bytts ut genom åren. Dagens sättning har spelat sen 2012 men har minst 200 års erfarenhet tillsammans och ändå är ingen över 40 bast. Lustig ekvation men så är det.

Så var det dags för kvällens paus där medhavt kaffe och macka intogs med god aptit. Det småpratas lite vid fikabordet. Många är dom som berömmer kvällens orkester. Det är roligt att höra. Man frågar varandra vart det blir dans härnäst och tipsar om andra trevliga dansställen.
Det är nästan som att alla som dansar här är som en enda stor familj.

Efter en halvtimma är dansen igång igen. Janne tar åter ton och pressenterar låtarna ”Sången till livet” och ”Dig ska jag älska all min tid”. Den sistnämnda är en favoritlåt av Mona G. Låten vann hon hänts meloditävling med 1992 och har allt sedan dess varit en riktig favorit för både mig och min mamma.

Så börjar klockan närma sig halv nio. Tiden är alltså inte för att avrunda av denna trevliga söndagsdans i Storfors. Tråligt. Men allt har tyvärr ett slut. Orkestern tackar publiken för en fantastisk kväll. Jag kan bara hålla med. Det blev en fantasisk kväll mycket härlig musik. Nästa danskväll för mig i Storfors är på annandag påsk då Holidays är på plats. Hade gärna varit där nästa vecka då Jonnys från Virsbo är där. Men dessvärre är jag upptagen med styrelsemöte i Karlstad då.

Denna lördag var det dans i Brunnsparken Örebro som stod på agendan. I god tid innan dansens början hämtade broder mig och vi kryssade mot Brunnsparken. Vi svängde in på parkeringen tjugo minuter innan dansens början. Sedan hösten 2014 så har man bytt danstid och börjar dansen klockan 20.00 Detta passar perfekt då det är en stor andel av dansarna som åker långt för att komma dit. Så det är på publikens begäran man gjorde denna ändring.

Denna kväll var laguppställningen lite annorlunda jämfört med hur det brukar se ut i det Lövgrenska danskapellet. Andy Johansson som i vanliga fall är trummis hade begärt tjänstledigt denna kväll. Som ersättare fanns Johan Fredriksson. Han har tidigare spelat trummor i Claes Lövgrens men lade trumstockarna på hyllan 2008. Carl-Johan Stifors var kunde p,g,a av sjukdom inte närvara. Vi skickar en stor krya på dig hälsning till honom. I hans ställe hade man lånat in Lars Ingerstad som tidigare var gitarrist i Hedins orkester.

Precis klockan 20 av var det dags för avgång. Johan räknade in till kvällens första dans som bestod av låtarna ” Håll mig” och ”Jag vill ands samma luft som du”. Efter första låten blev det applåder i massor till denna eminenta orkester. Claes hälsade alla välkomna till vad han hoppades skulle bli en trevlig danskväll. Detta var första åket nu har vi bara sextiotre kvar tillsammans förkunnade Claes. ”Playboy” och ”From a jack to a king” stod på tur i dans nummer två.

Kvällen till ära hade broder och jag en överraskning till Claes. Vi smög oss in i logen där bandet som bäst höll på med slutfinishen innan det var dags att klia upp på scenen. Vi överlämnade vår femtioårspresent till honom och passade på att ta lite kort. Det är bra med facebook måste jag säga. Just där kan man få tips på diverse saker. En fågel kvittrade i örat att han är kär i Italien och dess mat och dryckkultur. Så det blev ett italienskt vin som jag hoppas skall passa fint att intaga tillsammans med sin kära Åsa.

Åter till dansen där det var riktigt välfyllt på golvet. Nästa låt på repan var en fin norsk melodi med titeln ”Ljus och värme”. Åge Alexandersens låt som är känd genom Vikingarna. En riktigt dansbandsklassiker av rang även om den från början inte var tänkt eller skriven som en dansbandslåt. En låt som passar Clases som handen i handsken. Roy Orbinsons ”California Blue” låg som låt nummer två i dansen. Denna låt brukar Andy sjunga i vanliga fall. Men i kväll var det Classe som storstilat bjöd på den. Man hade under kvällen delat upp låtarna mellan sig Claes, Johan och Lasse. Det kan vara lite trixigt med vikarier ibland. Men dom hade sytt ihop det hela riktigt bra och vilade sig på sin otroliga rutin.

Klockade började på att ticka mot paus. Lite Elvis stod på tur. ”Good luck charm” och ”Return to sender” serverades. Claes har verkligen en röst som passar för Elvis. Dom han även med att bjuda på lite gammaldans i form av en schottis, hambo och en pariserpolka.innan det var dags för pausvila.

I pausen kalasade vi på dom goda köttbullemackorna med klet och rosad lök. Detta är riktigt smaskens. Mackorna levereras av en cateringfirma med det snitsiga namnet ”Mr Marcus”. Det är riktigt goda saker dom levererar. Deras målsättning är att, när det är möjligt använda råvaror som produceras så nära oss som möjligt. Det är ju väldigt bra tycker jag.. Även kvällens orkester försökte så gott dom kunde med att bistå med närproducerad dansmusik vilket dom i mitt tycke lyckades riktigt bra med.

Efter paus var det full rulle på dansgolvet igen och första dansen hann knappt börja innan det var fullt på dansgolvet. Det märks verkligen att publiken gillar att dansa efter Claes Lövgrens underbara musik. En sång om ”Cartagena” som är en ort i Spanien stod på tur. Efter den blev det den vackra ”När en flicka talar Skånska”, med sång av Lasse Ingerstad. Och det är just sådana låtar som bara kan sjungas av en äkta skåning. Det blir liksom lite fel att sjunga dom på riskssvenska. Eller vad tycker ni?

Har man som Claes Lövgrens spelat sen 1994 och givit ut fem studioalbum finns det massor med låtar att plocka av. Två stycken skivlåtar stod näst på tur. Lite bättre fart blev det i låtarna ”Flickan som gav mig spelmans ro” och ”Vill du gifta dig med mig”. En del låtar som man normalt brukar spela en kväll lade man i kväll på hyllan. Men en låt som inte fick vila i kväll var den mest spelade dansbandslåten live. Johan sjöng Främling och hela publiken hjälpte till med allsång i refrängen.

Så sprang klockan i väg lite onödigt mycket. Vi var framme vid kvällens sista dans. Lugnt blev det som sig bör. Aftonens sista melodier blev ”Du är solen på min himmel” och ”Sommaren det hände”. När allt var slut stod publiken och klappade i händerna. Så vad gör man? Jo man kan antingen kliva av scenen eller bjuda på ett extranummer Och eftersom vi snackar om Claes Lövgrens så blev det sistnämnda valet rätt så enkelt. Lasse fick hängs på på sig gitarren och briljera i ”Gitarrboggie”. Vi stannade kvar och snackade lite med grabbarna tog de sista bilderna innan vi styrde bilen hemåt. Jag vill rikta ett stort tack Brunnsparken och Claes Lövgrens för denna gång. Ett speciellt tack till Johan Fredriksson och Lasse Ingerstad.