Ett band som ligger mig lite extra varmt och hjärtat är ett band som såg dagens ljus 1959 i Kungälv. Man startade som en popgrupp och utvecklades senare till det vi idag kallar för dansband. Originalmedlemmarna var Gert Lengstrand på sång, Mats Alfredsson på trummor, Göran Liljeblad på gitarr, Håkan Liljeblad på bas och slutligen Lasse Larsson på klaviatur. För er som är någorlunda allmänbildade och musikintresserade har nog kommit på att det handlar om Streaplers. Detta band som blivit en institution inom svenskt musikliv. Säg bara ”Bara femton år”, ” Diggity Doggety”, ”Nyanser”, ”Till min kära”, ”Vad har du under blusen rut”, ”Bugga”, ”Lady banana”, ”Älskar älskar inte”, ”Alltid på väg” och det är många som kan sjunga med i dessa låtar. Och den sistnämnda låten ”Alltid på väg” är förresten titeln på deras konsert.

I December fick jag broder en förfråga från Streaplers om vi hade lust att komma ner till Kungälv och uppleva denna konserten live. Ja vad svarar man på en sådan fråga? Man svarar Ja så klart. Bara att ordna ledigt från jobbet. Tur att man har en sådan förstående chef som även han är inbiten Streaplersfantast. Så det blev till att boka in sig på ett tåg ner mot Göteborg där en hotell väntade på oss bröder. Jag hade gjort god research innan så jag visste att det var täta förbindelser mellan centrala Göteborg och Kungälv.

Startade resan strax efter sju på morgonen och landade strax efter halv elva i Göteborg. Jösses!! Tåget var i tid. Inte illa. Efter lite tittande i butiker och lunch på Burger King for vi sedan vidare mot Quality Hotell Panorama. Ett riktigt tjusigt hotell. Vi vilade lite och tog det allmänt lugnt. Ingen stress här inte. Vi var ju ute i god tid. Strax innan klockan fem stod vi klara och uppsnofsade på väg mot Kungälv. Att vara ute i god tid lönar sig då det var lite trassel med en buss. Men vi landade i ändå i Kungälv en och halvtimme innan konsertens början. Gångavstånd från stationen till Mimers hus som var lätt att hitta. Ett mycket fint kulturhus som man restaurerat . Mycket tjusigt. Vart skall man ha en konsert om inte i hemstaden. Där allt tog sin början en gång i tiden.

En styrka är att man i Streaplers aldrig profilerat sig så starkt med en enda sångare. Sten & Stanley har Sten Nilsson, Thorleifs har Thorleif Torstensson, Flamingokvintetten har Hasse Carlsson och Lasse Stefanz har Olle Jönsson. Här har man kunnat byta sångare genom åren samtidigt som man hållit sin stil och profil. Det är en enorm styrka anser jag. Jag vågar nog påstå att inget band som skulle klara av det lika bra som Streaplers har gjort. Dom alltid varit som ett enda band. Man skulle kunna skriva spaltmeter med historik om dessa grabbar som vanligt med om så otroligt mycket. Men jag tänkte koncentrera mig mer på konserten som jag upplevde.

I väntan på att konserten skulle ta sin början så träffade vi en av huvudpersonerna. Kjetil Granlie trumslagare och sångare i Streaplers som också är en av de som bjudit ner mig och min broder. Han blev så glad att se oss och vi blev förstås glada av att se honom med. Lite snack med honom blev det. Sen så dök Thomas Engström som är ansvarig för denna konsert . Han ligger även bakom Flamingokvintettens bejublade konsert, den stora dansbandsboken, samt många andra dokumentärer inom pop och dansband.

Denna konsert var helt utsåld fullsatt salong. Man hade tidigare på dagen släppt några biljetter som tog slut i nafs. Klockan passerade halv åtta och ljuset släcktes ner i lokalen så började musiken och ridån gick. Där stod de, idolerna Streaplers. ”Alltid på väg” från plattan med samma namn som släpptes 1973 fick inleda det hela. Det är svårt att sitta stilla då Streaplers drar igång med sån god fart. Anders Larsson hängde på med klassikern ”Rock´n Robin”. När denna låt tog slut räknade Kjetil in och sjöng själv ”Skattlösa bergen”. Så hade Streaplers sångare presenterat sig. Det är inte alla band som lyckas få ett helt konserthus i gungning men Streaplers kan detta. Det är imponerade vilken låtskatt dom har att ösa ur. Även om ingen av originalmedlemmarna är kvar i bandet har man väl bevarat soundet och det karakteristiska soundet som är unikt för Streaplers.

Det var en härlig syn att se en fullsatt konsertlokal. Det var även fin besök av bröderna som startade Streaplers, tvillingarna Göran och Håkan Liljeblad med sällskap med en de populäraste sångarna hos gruppen genom åren Ove Pilebo. När dessa herrar presenterades blev det värdiga stående ovationer. Det är ju fantastiskt när man tänker på vad dessa herrar varit med och skapat.

Den ena hitlåten avlöser den andra. Man har en perfekt balansgång mellan gammalt och nytt. Lagom med snack mellan låtarna är det. Flera gånger under kvällen bevisar medlemmarna i bandet vilka instrumentalister man är. Henrik Göranssons gitarrspel i låten ”En afton vid Mjörn” ger en otaliga ljuvliga rysningar genom kroppen. Minst lika bra som om Göran skulle ha gjort den. Jag behöver väl knappast berätta om vilka applåder och ovationer han rev ner. Jag tror till och med han blev lite smått rörd. Även Anders Larsson visade vilken utmärkt keyboardist han är låten ”Happy Piano”. Det var kul att höra en massa låtar som de normalt inte spelar ute på en danskväll.

Man hade kvällen till ära förstärkt bandet med en ”gammal bekant” som otaliga gånger förstärkt Streaplers vid speciella tillfällen. Det var nämligen Arne Österlind som spelade steelguitar med den äran hela kvällen. Ni har kunnat se honom ibland annat Bingolotto där Streaplers varit med flera gånger. En annan person som också skall ha stort cred är Gunnar Åkerlund som skruvade ljud denna kvällen. Ett mycket proffsigt och behagligt ljud. Tillsammans med en mycket läcker ljussättning gjorde det konserten ytterst proffsig.

Sammanfattningsvis var det ett superfin konsert med ett av dom bästa och största dansband vi har i Sverige idag. Få dansband kan man mäta sig med den musikaliska resa som Streaplers gjort. Tycker konserten speglade deras karriär på en värdigt sätt från de första trevande tonerna till dagens Streaplers. Och det skiljer sig inte speciellt mycket skulle jag vilja påstå.
Slutligen vill jag ta tillfället i akt och tacka Kjetil Granlie Kenny Samuelsson som bjöd ner oss till Göteborg. Stort tack även till Henrik Göransson, Per Lundin, Anders Larsson och Arne Österlind för en underbart trevlig konsert. Stort tack till Thomas Detta kommer man leva länge på. Tusen tack än en gång samtliga inblandade.

Efter konserten blev vi skjutsade till hotellet av Kjetils snälla fru Ulrika och en kompis till henne som heter Camilla. Tack tack tjejer. Tillbaka på hotellet tog vi spårvagnen in till city för att koppla av med lite dryck. Vi hamnade på en hårdrocksbar som heter ”Lilla London”. Musiken till trots så var det en trevlig kväll. När vi kände oss färdiga tog vi spårvagnen tillbaka till hotellet och sussade gott i våra sängar.

Två nöjda och hungriga bröder var det som vaknade till en underbar morgon. Vi fräschade till oss och gick i raskt takt mot matsalen. Oj vad mycket gott det fanns, fil, korv, bacon, äggröra, goda ostar, korv och en massa andra läckerheter. Det smakade perfekt. Frukosten gör mycket för att resten av dagen skall bli bra. Sen gick vi upp för att vila en stund på hotellrummet. Sen gick ner för att checka ut från hotellet. Utanför mötte vi upp några trevliga dansvänner som kommer från Uddevalla. Vi for i väg mot ett konditori för att ta en fika. Så mysigt och slå sig ner med en semla och en läsk. Efter detta besökte vi feskekörka och saluhallen. Alltid lika trevligt att träffa er Märta och Jessica. Hälsa Kjell så mycket.

När vi vinakt av våra vänner tog vi och åkte lite spårvagn till centralen för att göra oss av med vårt bagage. Sen blev det lite shopping. Jag handlade en del i lite butiker som vi inte har här i Värmland. Lite mat blev det på en fin restaurang. Efter maten tog vi de sista bilderna innan vi gick till centralstationen dels för att hämta ut våra väskor sedan se från vilket spår vårt tåg skulle gå. Det var två överlyckliga bröder vinkade adjö till Göteborg steg på tåget så upprymda och glada så lyckliga för konserten och dessa trevliga dagar i Götet.

Ibland kan det vara skönt att komma bort från vardagens alla måsten och rutiner. Så vad kan passa bättre än en kryssning med till exempel Birka Stockholm. Vi hade ett presentbrev broder och jag som vi tänkte utnyttja. Spanade in spelplanen för Birka och hittade en kryss där Jontez och Claes Lövgrens spelade. Så det blev att ansöka om ledighet på våra jobb och sedan boka in oss. I mitten av januari så for vi väg mot Stadsgårdskajen. Efter en matpaus med underbar buffé på Rasta i Arboga kom vi fram i mycket god tid till terminalen.

Vi passade på att besöka ”Fotografiska” eftersom det var en stund kvar tills båten skulle avgå. Vi såg bland annat fotoutställningar med bilder av bland annat ”Martin Schoeller” med Up Close, Magnus Wennman / Aftonbladet Där barnen sover och Guy Bourdin med utställningen Avant-Garde. Samtliga utställningar var mycket sevärda och ett besök rekommenderas.

Strax efter halv hem var det ombordstigning på båten. Vi steg ombord och gick ut på däck för att försöka få några fina Stockholmsvyer i kvällsskrud. Med facit i hand blev det en del bra bilder som ni kan se här i bloggen. Stockholm är riktigt fint och det finns massor att fotografera.

När vi kändes oss färdiga installerade vi oss i vår fina hytt på våning nio. En mycket fin och fräsch utsideshtytt med tillfällig utsikt över Söders höjder. Det är något visst med söder på Stockholm tycker jag. Vi passade på att ta lite bilder innan vi hoppade in duschen och sedan svidade om till finstassen. Vi hade boka en middagsbuffé direkt efter avgång. Jag tycker det är bra att äta på en gång så har man kvällen fri sen för andra aktiviteter. Personligen tycker jag att maten på Birka har blivit mycket bättre mot vad den var för några år sedan. Det blev först en tallrik med lite kalla rätter och sen en med varma. Skönt att bara koppla av med god mat och bara vara. På desertbordet fann jag lite glass som jag med god aptit tog mig för utav. Kul när det fanns något för en allergiker som mig. Tack för det Birka.

Efter att vi smällt ner allt mat och kände oss belåtna drog vi oss i sakta mak mot Club Maritim. Här finner du Birkas största bar, scen och casino. Söndag till torsdag är det en danssalong med dansband som spelar och inbjuder till svängom. Fredagar och lördagar finns både partyband och dj på plats. På Birka har man dessvärre dragit ner på dansbandens medverkan på båten. Lite trist då jag vet många som reser just för att det är dansband ombord. Men det är ju deras beslut. Nu var vi alla fall ombord och skulle njuta av trevlig dansmusik till tonern av Jontez och Claes Lövgrens. Två band som passar perfekt tillsammans. Dom kompletterar varandra riktigt bra.

Först ut på banan var Claes med tillhörande Lövgren som efternamn tillsammans med sina spelkamrater. Det blev en sista koll innan Classes hängde på sig med dragspelet. Vipps så var det igång med den fina dragspelssmyckade låten ”Marseille”. Kul att se så många glada ansikten på golvet. Som vanligt var det toppenstämning och bättre skulle det bli. Efter ett tag så kom killarna i Jontez upp på scenen med sångare Ole Hansen i spetsen. Jonathan satte sig nöjd till rätta bakom trummorna och räknade in till deras första dans. Håkan stod tryggt med basen medans Conny Ohlson satte sig ner bakom sin pedal steel och spelade så vackert. Jösses vilken musiker han är.
Härligt återseende av båda banden som växlade och spelade nonstop fram till klockan två på natten.

Vi gick runt lite och lyssnade på lite annan musik som det bjöds på båten. Vi fann Birkas nöjesteam som bestod av Anna-Klara Folin, Patrik Grönlund och Jesper Andersson. Dom hade ”På Begäran” där de framförde publikens önskelåtar. Man fick skriva ner på en lapp lägga i en låda. Sen drog dom en lapp och kunde dom spelade dom låten på lappen. Och kan ni tänka er att sista låten ut i deras program var just den låt som broder och jag önskade. ”Himlen är oskyldigt blå” av Ted Gärdestad. Oj grabbar vilken låt sade Jesper då han drog vår lapp. Kanske blev han lit överraskad över att två relativt unga grabbar önskade en så låt. Men jag tycker det är så himla fin, Det räcker med att bara lyssna på den fina texten.

Åter i danshallen var det ful fart på dansgolvet till de lövgrenska tonerna. Calle var i full färd med att berätta musikaliskt att ”Gammal kärlek rostar aldrig”. Och jag tror han har väldigt rätt i detta. Så var det dags för att för sista gången i kväll lämna lämna över till Norrköpingsbandet Jontez med stående ovationer och jubel. Härligt att se så många som orkade distansen ut till klockan två. När dom sista tonerna ebbat ut applåderade vi in dem till en extralåt. Och blev inte något extranummer? Nä. Tycker det var lite sniket. Här har broder och jag åkt över 35 mil enkel resa och inte ens ett extranummer. Skämt å sido. Jag hoppas ni förstår att jag skojar. Båda banden som spelat har varit enorma och jag beundrar dem verkligen som orkar hålla i gång som dom gör på scenen och dessutom flera dagar i rad. Innan vi gick och lade oss blev det lite småprat med bandet om musik, branschen och lite av varje. Jag tror inte vi löste några världsproblem men roligt hade vi i alla fall. Efter ett tag så pockade klockan på uppmärksamheten.

Pigga och fräscha efter en morgondusch steg vi upp för att käka lite sjöfrukost och ta del av dagens program som bestod av musikquiz, shopping, dans och en del andra trevligheter. Vi högg in direkt på ägg bacon och korv köttbullar, rostat bröd, ostar och diverse andra läckerheter. Man bara bjöd av det fina vinterlandskapet utanför fönster. Sedan bar det ner till Taxfree för att handla lite med hem. Jag är inte så mycket för godis men köpt ändå lite med mig hem. Jag avstod från att köpa alkoholhaltiga drycker då jag avsåg att det prismässigt inte var värt att slita och släpa med detta hem även om det var lite smått frestande.

Efter shoppingen bar det av till musikquizen. Och med facit i hand gick det gick bra för oss bröder. Vi körde lite teamwork och lyckades var och en at skrapa ihop 9 poäng av 10 möjliga. Det vi lärde oss var att Agnetha Fältskog är från Jönköping. Det kommer jag aldrig att glömma. Du kan väcka mig mitt i natten och svaret kommer lika blixtsnabbt som om ni skulle fråga efter mitt personnummer. Annars var det en lagom svårighetsgrad på frågorna.

När quizen var avklarad gick vi upp på däck igen för att fota lite mer bilder. När man kryssar till Åland är Stockholmsskärgård så fantastiskt vacker att kryssa igenom. Och även fast det var vinter så fick vi en del fina bilder. Vinterskärgården har sin charm den med. Sedan började dansen igen. Först ut var Claes Lövgrens som inledde med mycket fina”Ljus och värme”. Grabbarna var glada att se oss igen. Andy sjöng ”Tänd ett ljus i fönstret”. Med sån känsla som alltid. Lövgrens var framme vid sin sista låt. De bjöd på ett bejublat rockmedley där Jontez inte var sena att haka på. Fräckt att se båda banden spela samtidigt.

Vi satte och sen och kikade på den fina utsikten till tonerna av den fina och underbara musiken. Jontez började smyga igång med en fin låt som jag tror det flesta dansband spelar eller någon gång spelat. Det var den välkända låten Främling. Allt medan båten sakta kryssade mot Stockholm. Tiden den gick och vi började så sakta närma oss Stockholm igen efter ett mycket trevligt dygn ute på Ålandshav. Vi tackade både Jontez och Claes Lövgrens ordentligt innan vi gick ner till hytten för att plocka ihop våra saker. Sedan väntade bara en lång bussresa hem till Värmland igen.

Foto/Copyright: Per-Görans

Det är tufft att driva dansband idag. Speciellt om du tillhör dom lite mindre kända. På vissa sidor har man kunnat läsa att bandet Twilights lagt ner. Detta är en sanning med modifikation. Bandet spelar på som vanligt fast med det nya namnet Per-Görans orkester. Samtliga inbokade jobb framöver kommer att genomföras som planerat.

Bandet hälsar att man fått en hel del nytt material av bland andra Mats Ymell, tre riktigt bra låtar. Bandet ser ljust på framtiden och hoppas att fler skall hitta ut till dansbanorna där dom spelar.

Per-Görans spelar det dom själva kallar ”modernmogen” dansmusik!! Deras måtto är att varje spelning ska vara en glad och trevlig upplevelse för danspubliken! Man använder inga bakgrunder eller andra hjälpmedel, utan spelar absolut live, något som de tror danspubliken uppskattar.

När Joel slutade i Donnez som trummis började föddes idéerna till att starta upp något nytt i mindre skala. Det hela mynnade ut i duon Skåningarna som han startade upp med Mats Gustafsson som då hade slutat i Canyons. Nu har man utökat duon till en kvartett och satsar friskt framåt. Genuin mogen dansmusik med sväng är det som står på menyn. Bandet har fått kontrakt med Nöjeskällan och kommer medverka på deras dansforum i Huskvarna söndagen den 13 mars.

Följande medlemmar ingår i bandet:
Joel Andreasson – Sång och Gitarr
Mats Gustafsson – Klaviatur,Dragspel och Sång
Rickard Alerstedt – Steelguitar, Gitarr och Sång
Håkan Larsson – Trummor

Idag delades musikpriserna ut på Manifestgalan. Vinnare i kateogrin dansband blev Blender och deras album ”Me Amore”.
Bandet som spelar på Vemdalsskalet kunde inte ta emot priset. I stället var det Micke ”Syd” Andersson i Gyllene Tider som tog emot priset åt Blender.

Motiveringen löd:
”Vinnaren har med eget koncept mycket målinriktat byggt upp ett tydligt varumärke med stark profil. De har en förmåga att ständigt leta fram låtmaterial som förnyar intrycken för lyssnaren och dansaren, samtidigt som de bevarar bandets musikaliska signum och originalitet – där sången är en mycket viktig del.
Genom att för första gången själva producera sitt album har de tagit ännu ett stort steg i sin utveckling.”

Stort grattis säger vi till Blender!

Källa: Fjl.se

Foto/Copyright: Sambandet

Dansbandet Sambandet ifrån Gävle är nerlagd. Bandet hade ett möte den 23:e januari där man gemensamt kom fram till att lägga ner bandet. I tider som dessa kan det vara tufft att turnera runt som deltidsdansband. Vi tackar Sambandet för de år som dom existerat som dansband.

Samtliga foton i repotaget: Markus Redman

Det är en del band man tänker att man vill höra live men det har liksom inte funnits tillfälle. Ett av dessa band har varit Svantes. Men nu när dom var i Storfors passade det perfekt att åka dit och lyssna på dem och ta sig en svängom. Jag hade innan bara hört gott om denna orkester. Svantes är en trio från Säffle som är flitigt anlitade på danser i mellansverige Spelplatserna är folkets hus och parker, hembygds och bygdegårdar, samt privata feste. Bandet spelar mogen dansmusik med inslag av gammeldans. Man har lång och många års erfarenheter av att spela upp till dans. Bandet består av Jimmy Gustafsson som sjunger och spelar gitarr, Thomas Olsson på klaviatur, trumpet och spång samt Gunnar Svensson på saxfon, gitarr och sång.

”Hello Mary Lou” inedde danskvällen denna förtjusande vintersöndag. På ett kick var dansgolvet fullt med glada dansare från när och fjärran. Det märkstes direkt på applåderna att Svantes musik är uppskattad. Lite lugnt blev det på detta i låtarna ”Till min kära” och ”Är du min älskling än”. Två klassiska dansbandslåtar som inte går av för hackor precis. Jag gillar Jimmys röst. Har ju tidigare hört honom så jag visste ju lite på förhand hur bra detta skulle bli. Han har bland annat sjungit i Cliptons, Hobbies och Benjamins o rkester. Gunnar var med och startade Sejns orkester 1960 som senare bytte namn till Keith Elwins orkester. Vad Thomas gjort tidigare har jag dessvärre ingen pejl på.

”Release me”och ”Livet har varit gott mot mig” är det dags för nu. Lugnt kryssar dansparen runt på dansgolvet. Så var det då dags för kvällen första gammaldans som blir en shottis. ” Ska Vi Dansa Schottis” började man med. En låt som kanske är mer känd som jullåten ”Mössens julafton”. En fröjdär det att se dom som verkligen kan dansa gammalt. Efter detta blev det lugna tongångar igen. Lite norsk musik stod på menyn ”En slant till trikken hjem” och efter det Tom Jones klassiker i ”Green green grass of home”.

På det stora hela var detta en lyckad kväll om än lite kylslagen trots att vi var inomhus. Det verkade lite som att man hade lite problem med värmen inomhus denna kväll. Kanske inte så konstigt med tanke på den utomhustemperatur som rådde ute. Det var så pass kallt i lokalen att man fick stämma om instrumenten. Men det var varmt och hjärtligt på dansgolvet ändå och glada leenden. Inte så konstigt kanske med den fina dansmusik som det bjöds på från scenen.

Jommy som är sångare myntade ett utryck en gång att har man inte spelat låten ”Främling” så har man inte spelat i ett dansband och det kanske ligger någontng i detta. Självklart så spelade dom denna låten följt av den vackra ”Natten tänder sina ljus”. En sak som alltid är trist är att tiden går så fort när man har roligt. Man kan knappt blinka innan vi var framme vid sista dansen. Lugnt och kramvänligt blev det som sig bör. Efter dansen blev det lite fotografering. Tack Svantes för en mycket trevlig kväll. Hoppas våra vägar korsas snart igen.