Ungefär en vecka innan jul besökte Claes Lövgrens Brunnsparken med sin underbara musik. Själv roade jag mig på annat håll. Men min bror var där och han rapporterar om galet mycket folk och en härlig stämning. Underbart med så mycket folk när det är så nära in på jul. Claes och grabbarna levererade som vanligt. Om ni undrar varför Antti inte finns med bland bilderna beror det på att han hade sjukfrånvaro. God bättring till dig. Levererar lite bilder som min bror Mikael tagit. Besök gärna hans blogg på www.mickez.se

a

Som traditionen lyder så är det härliga Holens orkester som avslutar danssäsongen i Storfors Kulturhus. I år var inget undantag. Sin vana troget stod dom där på scenen Kent, Jerka, Monica och Kenneth. I entrén satt Sven och Kerstin tog emot entrén. En dansare bjöd på minipepparkakor.

Mycket folk hade det kommit till denna säsongsfinal. Parkeringen var välfylld med bilar. Detta skulle bli en trevlig kväll. Det visste jag redan på förhand. Och det blir ju alltid när man har dessa sörmlänningar på scenen. Dom vet hur vi dansare vill ha det. Dom har varit med förr om man säger så. Kent Holen har spelat på dessa danser så länge han kan minnas, Monica och Kenneth lika så.

Vi hade varit iväg under lördagen och handlat lite presenter till arrangörerna Sve, Kerstin och Olle som gör så trevliga fina. Men självklart skulle Holens få lite julpresenter från hela familjen. Vi hade köpt exklusiv finare Italiensk choklad som mamma hjälpt till att så fint förpackat i små fina korgar med rosetter. Hon kan detta med att slå in paket. Hon skulle jobba i ett varuhus till jul med att bara slå in paket. Då skulle hon trivas som fisken i vattnet

Klockan drog sig och slog fem grabbarna och Monika äntrade scenen och möttes av en rejäl kraftig applåd. Oj, oj tackar vilket mottagande den applåden värmer så gott sade Kent. Det är inte alla band som belönas med applåder innan dom ens tagit en enda ton.

Bandet inledde denna danskväll med en låt som heter ”Höstguld” av Fry Dickman och Sven Åke Söderblom följt av Mona Gustafsons vackra ”Det bästa i mitt liv”. Dansfolket vällde ut på dansgolvet det blev snabbt välfyllt. Lite snabbare i dans nummer två. ”Stanna en stund” följd av ”Om du vågar och vill”. Så var danskvällen i gång.

Efter pausen var så dags att låta Holens spela en dans innan vi skulle arrangörer och orkestern.
Vi dansare hade nämligen samlat in pengar till en julgåva till Sven, Kerstin och Olle. Ett fint tal hölls för Sven och Kerstin. Jag och brorsan lämnade en blomma samt en fin almanacka med band som under året spelat där. Broder som var med talförd greppade jag mikrofonen tackade Sven och Kerstin. Men det var inte slut med det. Han passade på att samtidigt påtala att vi har en fantastisk orkester som spelade här ikväll. Ni i Holens ska få en varsin julklapp från hela familjen. En fin skål med Italiensk choklad. Jag tror dom blev lite överraskade. Men jag gillar att visa uppskattning för det jobb dom lägger ner samtidigt som man tackar för en fint samarbete under året.

Dansen fortsatte med lite lugna tongångar. Den fina låten ”Maria” signerad kompilatören Torgny Söderberg följt av ”No matter what” som pojkgruppen boyzone släppte på platta 1998. Äldre låtar som står sig bra än idag. Underbart att höra den sistnämnda instrumental på så fint på Monicas saxofon. Den ena goa danslåten avlöste den andra. Titelspåret från senaste plattan ”Jag drömmer om en man” bjöd bandet på. En platta jag förresten gjort omslaget till.

Till slut hade vi kommit fram till kvällens sista spel. ”Crazy” av Patsy Cline och Grönwalls ”I varje andetag”. Men denna var inte de sista tonerna dom bjöd på. På publikens begäran spelade de ett svängigt julpotpuri och publiken stämde upp i ringdans som hette duga. Jag och broder tackade av orkestern och fick en julgåva från dem i form av godis. Stort tack för det. Ni vet vad vi tycker om. Tack än en gång för att ni givit oss under året i form av musikaliska tongånger. Vi ses nästa år. Kramar på er allesammans.

Det har blivit lite av en tradition att Streaplers besöker Forshaga Folkets Hus i december. Och i år var det inget undantag. Den 12 december styrde vi kosan mot metropolen som är kända för höjdhopparen Stefan Holm, hockeyspelaren Kjell Adrian och handbollsspelaren Kristina Flognman för att nämna några kända personligheter. Men nu var det inte för att titta på sport som vi for hit. Nej det var för att uppleva ett av sveriges bästta dansband nämligen Streaplers.

I vanlig ordning när dessa grabbar är här är det mycket folk. Parkeringen var fylld av bilar med förväntansfulla dansare. När Streaplers spelar blir ingen besviken. Det kan jag nästan lova. 100 procent äkta spelglädje. Och det gick inte att ta miste på. Man hade lite problem med ljuset som inte ville fungera denna kväll så man lånade Forshagas egna spotlights. Och det funkade minst lika bra det. Det svängde minst lika gott ändå. ”I Just call me lonesom” och ”Tre små ord” inledde denna danskväll. Fullt golv från start bådade gott.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Streaplers är verkligen ett unikum när det gäller att spela upp till dans. Inget annant band kan göra det dom gör. Och då menar jag inget annat band även om dom skulle spela 100% live som Streaplers gör. Det är så himmla gött och höra hur dom ligger och plockar ackorden och tonerna. Nu låter det kanske som att jag är musikprofessorn men så är det abolut inte. Men jag hör i alla fall skillnad på i mitt tycke bra och dålig dansmusik.

Kjetil Granli sjöng och höll takten bakom trummorna, Henrik Göransson levererade så sköna gitarrsolon, Per Lundin med sitt sköna gung i basen Anders Larsson spelade klaviatur, Kenny Samuelsson svarade som vanligt för gitarr och sång. En mycket trevlig afton som man lever på länge. Nu dröjer det inte så värst länge innan vi ses igen. En och halv månad går fort. Hur och var det blev lär jag återkomma till i bloggen.

Lördag den 19 december 2015 firade Martinez 35 år som dansband. Jubileet hölls i anrika Brännaborg i Härnösand, Martinez hemstad
En mycket trevlig tillställning som ni kan se av klippet.