Martin Johansson som tidigare var medlem i dansbandet Deléns är även en fena på att bygga hemsidor. Nu har han genom företaget Goldenworks byggt en ny hemsida åt dansbandet Bob Stevens. På sidan hittar du bland annat: medlemspresentation, diskografi, dansbildervideofilmer samt gästbok. Är det något jag saknar så är det en sida med historik. Har man spelat sen slutet av 80-talet borde det finnas något att berätta. I övrigt en helt okay hemsida.

Är det inte ett snygg omslag så säg? Lagom retro om ni frågar mig. Den 25 september släpper Callinaz ett nytt album. ”Lite som du vill är titeln på albumet som innehåller 12 låtar. Här blandar man nytt och gamalt i äkta Callinazstil.

Så här skriver Ginza om skivan:
Få band kan mäta sig med Callinaz när det gäller de nya unga dansbanden… Carolina och hennes grabbar i bandet har gjort hela fyra plattor sedan debuten ”Från mörker till ljus” i september 2011. Dessutom vann de förra året Sveriges Radios prestigefyllda pris på Guldklaven som går till band som för den svenska dansbandsmusiken framåt vilket sannerligen Callinaz var väl värda att vinna. För det har och gör verkligen bandet. De står för att spela traditionell dansbandsmusik men samtidigt så tittar de framåt och har en hunger som få band kan mäta sig med. Lägg till Carolinas karismatiska röst och starquality och vi har svaret till den framgång bandet har ute på dansbanorna runtom i Sverige. På nya skivan har dessutom deras nisch att blanda in mer 50-talsaktig musik med ståbas och charmiga arrangemang fått ännu fler folk till dansbanorna då det visat sej vara ett vinnande koncept. Något som även hörs på nya plattan.

Nya skivan ja… Den innehåller som vanligt när det gäller Callinaz inte minst ett antal nya starka originalspår även ett antal covers som bandet gjort till sina ”egna” med arrangemang som passar bandet perfekt. Callinaz lyssnar på sin publik och får tips på låtar som de sedan spelat in. Så det är inte konstigt att skivorna går hem hos publiken.

På fjärde albumet ”Lite som du vill” kommer Callinaz ta ännu större plats på dansbandsscenen och de klassas redan idag som ett av de mest etablerarde banden i genren med kvinnliga sångerskor.

Fäljande låtar finns med på albumet:
1. Det ska regna i morgon
2. Lite som du vill
3. Mississippi
4. Det känns så skönt
5. Will you still love me tomorrow
6. På andra sidan stan
7. Nu smet katten in till grannen igen
8. En enda natt ( lifetime of guilt)
9. Om Himlen och Österlen
10. Blue Bayou
11. Min gamla stad
12. Backa tiden

Källa: Ginza.se

Vet du vart Krankelösa By ligger? Vet du vad byn är känd för? Om inte så tycker jag att du skall ta och googla fram detta. Nu står det kanske inte på google så jag får väl berätta. Krankelösa By ligger i Ljungbyholm i Kalmar Kommun. Här i den lilla byn bor Berit och Ola Gustavsson. Dom är två musikaliska personer som driver två olika dansband. Namnen på dessa är Znits och Rose-Maries. Det är samma medlemmar i dessa band. Vad är då skillnaden tänker ni? Jo det är så att när man spelar under Rose-Maries har man även en hel del gammaldans på repertoaren. Rose-Maries är så starkt förknippat med gammaldans så en del trodde att man inte spelade något annat än detta. Därför kom man på att starta upp bandnamnet Znits.

Denna onsdag hade dom fått för sig den goda idén att fara till Degerfors och framföra lite musik under namnet Rose-Maries. Man hade innan spelat tre kryss på Birka Stockholm, och Liljekonvaljholmen i Uppsala. Sedan efter Degerfors skulle man vidare till DagFins Dancing Grorud i Oslo. Underbart med bokare som tänker till när det gäller dansband så att dom får sig en liten turné.

Berit och hennes grabbar spelar lättsam och lättdansad dansmusik. Ett plus för att dom har många bra egna låtar på repertoaren. Dom är signerade Ola Gustavsson som är Berits andra hälft. Förutom att skriva bra låtar spelar han även gitarr, sax och dragpspel. Övriga medlemmar är Magnus Håkansson som spelar klaviatur och dragspel samt Matz Åhlund på trummor. Dom sist nämnda pojkarna är kanske mer kända för att ha varit med i dansbandet Tonix.

Glädjande nog spelar dom många låtar av min favoritkompositör och sångerska Mona Gustafsson. ”Lite av din tid lite av din kärlek” och ”Vem får kyssa dig god natt” är några av dem. Berit gör ”hennes” låtar mycket bra. Tack för detta. Fortsätt med detta. Riktigt mycket folk hade denna strålande onsdagskväll letat sig till parken för att ta sig en sväng om. Snudd på publikrekord var det också. Kul för arrangören att det går så bra för dessa danser. Hit kommer det både långväga gäster och såna som inte alls åkt speciellt långt. Det finns dock en speciell gäst. Det är Sten Boling som kommer från Hallsberg. Åker flera dagar i veckan på dans och kör dit och hem alldeles själv. Nu kanske ni undrar det är för speciellt med detta. Jo Sten är nämligen 102 år. Inte illa att vara i en sådan fin form. Han dansar från första till sista dans. Själv har jag inte bestämt mig hur länga jag skall fara ut på dans.

Åter till dansen där det är dags att spela upp till en hambo. Det märks tydligen att dom har detta med gammaldansen i blodet. Inga tveksamheter där inte. Mycket folk är uppe på golvet och tar sig en sväng om. Det ser jättekul ut med gammaldans. Visste ni förresten att bandet har funnits i över 40 år och spelar in massor med skivor varav en del med enbart gammaldans? Sedan kan dom ibland spela på danskvällar där halva kvällen enbart är gammaldans. Så dom har ett enormt arkiv att plocka ifrån.

Det enda som är negativt med denna orkester är en sak som dom själva inte kan råda bot på. Det är att dom spelar på tok för lite här i Värmland. Det brukar bli max två gånger per år vilket är enormt lite. Det borde vara fler tillfällen. Men samtidigt förstår jag om det är svårt att få ihop det med andra spelningar. Dom man ju inte åka hit upp för ett enda speljobb.
Så började denna trevliga danskväll att lida mot sitt slut. Nöjd och glad kan jag se tillbaka på en mycket trevlig danskväll med fina låtar och enorm spelglädje. Massor av go och härlig dansmusik har dessa Kalmariter bjudit oss på. Underbart!!! Efter att dom sista tonerna ebbat ut ville publiken ha mer. Rose-Maries var inte sena att hänga på och bjuda publiken på en ”snabbis”.

Vi snackade lite med orkestern efteråt som berömde oss för alla applåder som dom fick. Jag tycker det hör till god ton att ge orkestern på scenen som slitet applåder. Det är dom inte vana i södra Sverige. Där har man nämligen enkelspel som betyder En dans är en låt. Då har dom bannemig inte tid att applådera utan leta ny danspartner till näst dans. Men här i Värmland är det som tur lite annorlunda. Här är det två låtar i en dans. Sedan blev det att fara hemåt. Jobbet väntade dagen efter.

Så var dagen inne då vi två bröder skulle ta oss ner till Mariestad för den 6:e upplagan av ”Stora Folkparksdansen. Tio folkparker i västra Sverige har gått samman i ett unikt samarbete för att arrangera den ”Stora Folkparksdansen”. Denna går av stapeln i mitten av augusti i Mariestad på Karlsholme Folkets Park. Nytt för i år är att man hade renoverat jubileumsteatern som ligger alldeles invid värnen. Förra året såg det mer ut som en byggarbetsplats och en del hade sina åsikter om detta. Men i år var det ett jättefin byggnad som dessutom inrymde en mycket fin restaurang.

Inför detta evenemang har jag varit runt på diverse ställen och affischerat samt delat ut flyers för att sprida information om denna dansfestival som jag tycker är en av dom bästa bara för att det är så fint och bra arrangerat. Flera parker och logar har besökts. Och en packe affischer och flyers har alltid legat i bilen är vi åkt ut på våra spontana resor.

Brorsan hade redan i mars ringt Hotell Aqua och boka rum. Detta hotell har vi bott på dom senaste åren förutom ett år då mor och far var med och vi bodde på Victoria samt ett annat år då vi testade naturskönt boende vid STF vandrarhem Lungåsberget. Men nu håller vi oss till centralt belägna och charmiga Aqua. Det är trevlig personal, fräscha rum och god frukostbuffé. Dessutom gångavstånd till parken. Men det är det ju från de flesta hotell i Mariestad. Det är just det som är det bästa med Mariestad. Att det är ganska nära till det mesta.

Så checkar vi in på hotellet och bär upp våra väskor. Sedan bär det ut på stan och ett besök hos glasbanken för lite inköp av rinnande föda. Sedan bar det av till parken för att se vilka band som anlänt. Det hade blivit en ändring i programmet. Umberella fick ställa in och ersattes Voize. Och dom var redan på plats liksom Elisas och Sannex. Vi tog en liten ofrivillig omväg till parken. Men lite motion skadar ju inte. En bil dök upp och tutade på oss. Det var Stefan i Alvenfors orkester som såg oss promenerade. Så det blev lite snack innan vi gick fram till parken och hälsade på de band som redan anlänt. Alltid kul att snacka lite med banden. Vi hälsade även på Mats som är han som bokar orkestrarna till detta evenemang.
Vi gick tillbaka till hotellet för att softa lite och ta det lite piano innan det var dags att hoppa in i duschen och snygga till oss. Tog oss sedan en stärkande promenad bort till parken . Denna gång tog vi en liten kortare väg. I entrén stod Mats Dahlberg och representanter för de olika parkerna och hälsade oss välkomna. Nu var vi på G…

Inne i rotundan stod Elisas stod startklara för att börja. Jag lyssnade lite på första låten innan jag begav mig bort mot Jubileumsteatern där ett för mig nytt band spelade. Bandet heter Voize och kommer från Skåne. Jag har bara hört gott om detta band innan så jag var tvungen att kolla om det stämde. Och ja. Allt jag hört om dem besannades. Jösses vilket bra band. Och vilket bra komplement till Sannex. Perfekt!!! Detta gjorde ni bra. Garanterat ett band som jag gärna upplever live igen. Träffade på några dansare från Värmland som rosade nya jubileumsteatern till max. Och jag kan bara hålla med. Jösses vad fint det blivit. Måste vara en fröjd att som trummis sitta och blicka ut detta enorma publikhavet och Vänerns solnedgång i horisonten.

Åter till rotundan där Streaplers var startklara att ta över stafettpinnen. Dessa grabbar gör en aldrig besviken. Kjetil, Kenny, Anders, Per och Henrik vet hur en slipsten skall dras. Det var varmt, trångt och trivsamt. Nästan snudd på en sardinburk. Men jag trängde in mig och tog lite kort och lyssnade på ”gubbarna”. Man kan lugnt säga att dom håller stilen. Låter minst lika stabilt som förr. Gamla klassiker blandas med nya hits från deras senare inspelade skivor. Detta är ett band som aldrig gör mig besviken. Och jag tror inte heller att någon annan av de som var där blev besvikna.

Ute på jubileumsteatern var det full fart på dansen där årets dansband 2015 stod på scenen. Ute på bryggan var det även mycket folk som dansade. Det var så enormt mysigt att se detta. Man hade nämligen riggat högtalare ute på bryggan som man pyntat med björkar. Det är något speciellt med bryggdans. Det var nästan som att vara på akterdäck på Birka Paradise i solnedgång. Brorsan högg in på en öl och jag på en cider. Vi satt och bara njöt medans vi spisade Sannex härliga musik och kikade på otroligt duktiga dansare. Det är sådana här kvällar som man tänker på hur oförskämt bra man har det. Vad mer kan man liksom önska sig? Jag tänkte efter och kom på att det var ingenting jag saknade i ögonblicket. Det började skymma och solen sänkte sig sakta bortom Vänerns horisont. Magiskt är bara förnamnet.

Andreas Olsson i Sannex tog sig ton tillsammans med ett piano och bjöd på en otroligt fin låt som han själv komponerat och som än så länge inte finns inspelad på platta. Jag tror den heter ”På andra sidan sängen” eller något i den stilen. Det var kvällens höjdare. Jag fick riktig ståpäls. Så troligt vacker låt. Bästa på länge från Andreas. Sannex låtar är också riktigt bra men detta är något helt annat. Jag tror den kan bli en perfekt sista dansen låt. Denna får du släppa på singel.

Vi rundade av kvällen med att besöka Streaplers som runde av kvällen. Extranummer så klart. Hade man förväntat sig något annat? Kenny aviserar om ”Alltid på väg” och det kokande dansgolvet nästan vibrerar. Jösses vilken kväll detta blev med fyra otroligt bra band med musik för ”alla”. Kvällens stora överraskning var verkligen Voize. Jag gick åter ut och köpte deras platta. Här skall poppas Voize. Var så säkra. Vi stannade kvar och språkades lite med Streaplers medans dom packade ihop. Sedan tackade vi arrangörer och Streaplers för en underbar första dag på Stora Folkparksdansen. Nu bar det av till hotellet för lite sömn. I morgon väntar ”Dansare på stan” och ”Dansband på stan”. Det var två nöjda men trötta bröder som somnade gott i sina sängar på hotell Aqua.

Lite fler bilder som inte fick plats någon annan stans än just här.

Dagen startades med en rejäl frukost på hotellet. Det bästa med att ligga på hotell är nog hotellfrukosten tror jag. Efter frukosten vilade vi lite innan vi tog oss en lite vila innan vi skulle ut på äventyr. Det var så att vi blivit hembjudan till Stefan i Alvenfors på en förmiddagsfika. Vi hade fått adressen och studerade Mariestadskartan och kom fram till att det kanske var i längsta laget att gå. Jag bor i backen sa han Stefan. Och jo det finns en och annan backe i Mariestad. Men vi åkte nästan direkt på hans hus. Tack så mycket för en trevlig pratstund och gott fika men hemmagjord fläderblomssaft.

Sedan bar det av ner till stan där man skulle ha evenemanget ”Dansare på stan”. Detta är en manifestation för dansen och hur kul man har när man dansar. Det hela går ut på att man dansar (buggar) på gatorna i Mariestads Centrum. Dj och samordnare är Göran Adamsson från ”Alltidans” i Mariestad.

Klockan halv två var torget fullt av dansare som var redo att i hettan ”minifestera” för dansen. Göran stod som vanligt på den fräcka flakbilen (den gröna chevan som Bosse Andersson ställer upp med) och spelade dom goaste bugglåtarna. Strax efter klockan 13 gav sig gänget i väg. Det är en fröjd att se detta danståg. I år hade man en längre rutt. Man startade på torget och dansade sig förbi järnvägstationen ner till Karlsholme Folkets Park där man har vätskekontroll. Sedan rundade man och dansade via hamnvägen och länsstyrelsen för att sedan runda av och dansa in på torget där man startade det hela.

Detta är ett evenemang som lockar många dansare. Det lockar ut mycket folk som står efter vägen och klappar i händerna och hejar på dansarna. Många butiksägare tittar ut från sina butiker för att beskåda det hela. Strongt gjort att så många ställe upp i denna hettan. Men dans och dansband är ju livet så jag förstår dem gott. Efter detta så tog evenemanget ”Dansband på stan” vid.

Och som vanligt lite fler bilder:

En sak som är tradition under Stora folkparksdansen är evenemanget ”Dansband på stan” där några av kvällens band ställer upp och bjuder på lite härlig gratisunderhållning på torget i Mariestad. Banden som spelade i år var Blender, Casanovas, Claes Lövgrens, Andreas Olsson från Sannex och Donnez som svarade för musiken. Sen har man även som tradition att visa upp ett nytt nystartat hungrigt dansband som får visa upp sig. I år var det det nystartade bandet Paige från Linköping . Sist men absolut inte minst så hade man också årets ”nostalgiartist” som var Drifters tidigare sångerska Marie Arturén .

Först ut var Casanovas med Henrik Sethsson som även i vanlig ordning var konferencier för denna tillställning. Dom hade nyss släppt ett nytt album med galet mycket hit från Casanovas 25 åriga existens som dansband. För det har de verkligen haft. Har det inte varit radiohits så har det varit och är riktigt stora hits på dansgolvet.

Nästa band att underhålla var inga mindre än Perstorps stoltheter Donnez. ”Nu vill jag dansa” från Dansandskampen fick det bli. Och danssugna var precis vad folket på torget var. Vipps så hade man berett plats framför scenen och det dansades för fullt på gatstenarna. Det verkade fungera perfekt. Donnez visade vilken musikalitet man besitter. Mikael Strömkvist showade rejält med sin gitarr. Och jag tror minsann att dom fick hela Mariestads torg i gungning.

På torget denna dag hade man även den stora glädjen att ha tre guldklavevinnare. Det var Maria Persson från Blender som blev årets sångerska, Jimmy Lindberg i Casanovas som blev årets musiker och sist men inte minst Andreas Olsson som med sitt band Sannex blev valda till ”Årets dansband”. Andreas gjorde en repris på gårdagen och presenterade sin låt som jag tror heter ”På anra sidan sängen”. Den blir bara bättre och bättre ju mer man hör den. Sådan gripande text. Bra jobbat Andres. Men som jag skrev förut så är det hög tid att du gör en riktig inspelning på låten.

Blender är ett band som dom senaste åren varit självskrivna på torget. Detta är ett band jag verkligen gillar. Dom har sin stil och så har dom faktiskt årets dansbandssångerska Maria Persson. Dom bjöd på en av mina favoriter från nya plattan ”Mi Amore” nämligen låten ”Känner liv igen” som är skriven av Jonas Thander och Anna Engh. Maria har en underbar röst. Vi fick även höra bandets gitarrist tillika födelsedagsbarn Erik Enstad framföra en låt som jag dessvärre inte kommer ihåg vilken det var. Men han har en enormt bra röst liksom övriga i Blender. Ett riktigt gött gäng är vad det är.

Det är viktigt att släppa fram nya band för att trygga framtiden någorlunda. Detta har man tagit fasta på och har senaste åren alltid haft besök av ett dansband som är på G. Denna gång var det ett band från Lidköping vid namn Paige som visade upp sig. Bandet består av Emma Käck på sån, Andreas Nycander på gitarr och sång, hans brorsan Fredrik Nycander på bas och sång, Daniel Andersen på klaviatur och slutligen Robban Andersson på trummor. En del av medlemmarna var tidigare med i bandet Pure Divine. Med låtarna ”Simpky the best” och ”Ingenting att förlora” visar dom att dom är ett band att räkna med framöver. Jag kan bara önska dom lycka till med framtida spelningar.

Så var det då dags för min favorit att entra scenen. Ett tjej som tidigare var sångerska i Drifters mellan åren 1989 – 1996. Under den tiden släppte man ett antal plattor, deltog i flera av de olika caféprogrammen, hänt i veckans meloditävling och Bingolotto. Nu var det dags igen för Marie att bjuda på några Drifters största hits tillsammans med Casanovas som var förstärkta med Michael Strömkvist från Donnez. ”Kommer tid kommer råd” och flera i publiken sjöng med. Denna låt följdes upp med deras svensktoppsdänga ”Nästa gång det blir sommar” där även Donald från Donnez kompade på dragspel. Här att se att dansbandstakterna sitter i Marie trots att du bytt dansband mot Jazz.

Eftermiddagens sista band ut var ett skåneband med Helsingborg som utgångsort. Nämligen Claes Lövgrens. Även om dom aerit med flera gånger tidigare på ”Stora folkparksdansen” så var det premiär för dessa gossar att vara med under dansband på stan. Claes och grabbarna bjöd först på Shakin’ Stevens välkända ”Oh Julie” följt av ett rockmedley som inte gick av för hackor. Dom visade verkligen vart skåpet skulle stå.

Dansband på stan avslutades precis så som det inleddes med Casanovas. Henrik och grabbarna avslutade storstilat med deras sommarplåga ”På´t igen”. Ett riktigt bra låt som Henrik är pappa till.

Nu var vi rejält hungriga så vi gick till vår favoritrestaurang Candys Bistro och käkade pastagratäng. Smakade mycket gott. Ett restaurang som serverar pizza, kebab, sallader samt grill och pastarätter. Ett stället jag varmt kan rekommendera. När maten var uppäten bar det av till hotellet för lite vila inför kvällens dans.

Lite fler bilder från Dansband på stan

Så var det dags att bege sig till parken för festivalens sista danskväll. I kväll skulle vi få njuta av musik av Casanovas, nBlender, Claes Lövgrens och Donnez. Med nystruken skjorta och tuffa jeans begav jag mig tillsammans med brorsan bort till parken. Vi tog chansen att delta i tävling att vinna en lyxkryssning med Birka Paradise. Dom är med och sponsrar detta evenemang med kryssningar.

Inne i rotundan var det lövgrenska danskapellet färdiga att spela upp till aftonens första dans. Många förväntansfulla dansare var på plats. Många kändisar var på plats. Folk som ofta här i Värmland och dansar som tagit sig hit denna kväll. Det blev så klart lite prat om dans och dansband. Vi var alla överens om att detta är ett evenemang med mycket bra dansband.
Det finns inte så mycket dom behöver ändra för att göra det bättre. Kanske att man skulle ha lite mer personal som serverar korv med bröd och fika för det var stundtals lite långa köer hit. Sen saknade jag hamburgare som man hade förr. Sedan hade det inte varit dumt med lite större vattenstation. Nu fick en del köa bara för att få sig lite vatten och svalka sig med. Men det är småsaker detta här.

Jag och broder tog oss ut till teaterscenen där Blender var i full gång med nya låtar från senaste plattan. En platta som jag varmt kan rekommendera. Det är en fröjd att se alla dessa duktiga dansare. Det är nästan så att man får lust att ta tag i buggen igen. Jag började ju för några år sedan på en buggkurs men tappade intresset då det var lite för stressigt för mig och att jag tyckte det var på tok för få lärare till antalet elever. Så tyvärr lade jag ner den verksamheten. Men någon gång kanske man hittar någon med lite tålamod som kan lära mig. Men nu nöjer jag mig med att fotografera dansare. Det var även denna kväll ett mycket trevligt ljus som gjorde det enkelt att ta bilder. Många var det som välvilligt ställde upp på bild. Sådant är alltid trevligt.

Vart efter kvällen led så blev vi sugna på lite korv så vi styrde kosan inåt serveringen i rotundan och köade för en korv. Det smakade mycket gott. Dom hade även mackor och en hel del annat att smaska på. Det man saknade lite var Gunnar Wallmo som tidigare år underhållit på café holmen. Men vi fick i alla fall träffa Gunnar som ändå var på plats och gick runt och kikade på de band som spelade. Han gillade liksom oss Claes Lövgrens. Det är lite Christer Sjögren i Claes röst konstaterade vi. Gunnar är ju uppväxt i just Hagfors därifrån Christer även kommer. Att bli jämförd med honom tror jag inte Claes har något emot.

Så var det så dags för grabbarna att lämna över till Donnez som skulle bjuda på en av mina favoritlåtar med Donnez från plattan ”Allt ljus på oss”. Det är varmt och svettigt bland publiken det syns. Grabbarna i Donnez strå i blåa t-shirts och svarta byxor. Donald själv har skjorta och kavaj på sig i värmen. Jag förstår inte hur han orkar. De flesta dansgästerna har kortärmade tröjor och skjortor. Ute vid jubileumsteatern är det många yngre som dansar i shorts. Med tanke på hur danssommaren har sett ut i övrigt var det ju underbart att få detta väder denna helg. Inte ett moln så långt ögat kunde nå. Ledins textrader passade perfekt in på vädret som det bjöds på denna helg. Det gör så enormt mycket vädermässigt när det gäller sådana här evenemang. Jag minns ett år då det regnade. Genast var det en del som backade även om samtliga dansbanor är under tak och inomhus.

Denna ljumma sommarkväll började så sakteliga att lida mot sitt slut. Vi gick in för sista halvtimmen på de båda banorna. Inne i rotundan var det Donnez som fick avsluta denna kvällen. Bandet tackade alla som kommit hit för att dansa, dom tackade Claes Lövgrens och övriga band samt alla arrangörer som ser till att detta blir verklighet.
Jag vill tacka alla som står bakom detta evenemang. Mats Dahlberg med personal. ”Folkparkerna i väst” som består av Dalaborgsparken i Vänersborg, Dalsjöfors Folkets Park, Falköping Folkets Park, Fokus Folkets Park i Skara, Fåglavik Folkets Park,Karlsholme Folkets Park i Mariestad, Bengtsfors Folkets Park samt Munkedals Folkets Park. Samt personal och funktionärer på Karlsholme Folkets Park.

Slutligen vill vi tacka alla dessa goa dansband som ställer upp och spelar här. Det vill säga: Magnus Meinert, Per-Erik ”Lillen” Tagesson, Fredrik Grönvall och Jianis Xouri. Andreas Olsson, Micke Norsten, ”Mini” Olsson och Patrich Rundström. Kjetil Granlie, Per Lundin, Kenny Samuelsson, Anders Larsson och Henrik Göransson. Elisa Lindström, Markus Frykén, Emil Oscarsson, Robert Lundh och Daniel Wallin. Claes Lövgren, Andy Johansson, Antti Johansson, Andreas Olsson och Carl-Johan Strifors. Donald Laitila, Micke Strömqvist, Max Johansen, Hampus Nilsson och Simon Lindberg. Jimmy Lindberg, Henrik Sethsson, Hans Plahn och Stefan Ryding. Maria Persson, Erik Enstad, Robert Norberg, Olle Tidblom och Lasse Lundberg. Emma Käck, Andreas Nycander, Fredrik Nycander, Daniel Andersen, Robban Andersson och sist men inte minst Marie Arturén. Utan er musiker vore detta ingenting.

Här kommer en drös med bilder från lördagen.

Orkestern som ständigt har semester spelade denna onsdag i Degerforsparken. Badet jag snackar om är så klart Holidays med utgångsort Svaneholm/Åmål. Bandet som på några år kommit in och fått spela på en rad nya dansställen och därmed blivit omåttligt populära bland danspubliken . Denna onsdag var vädret verkligen på våran sida. Högsommarvärme deluxe. Jag och broder kryssade i väg tidigt till dansen för att snacka med grabbarna. Arrangören Manne var på ett strålande humör denna kväll. Många kända ansikten på plats. Extra kul var det att en kompis från Hjo dök upp. Dock måste jag ha varit helt borta första timmen då jag gick rakt förbi honom utan att se att det var han. Det första man blir blind på är ögonen sägs det.

”Är det mig du tänker på” sjöng Björn Björklund inledningsvis. Dansgolvet blev fullt direkt och de fick en rejäl applåd av publiken. Björn tar till orda och hälsar alla välkomna till Degerfors. Vilken kväll vis ska ha här hos Manne. Vi heter Holidays och kommer från Åmål. Vi ska spela upp för er ikväll. Agneta Mårtensson är en trevlig låtskrivare från Skåne. Hennes låt ”Älska mig mest.” som hon skrev till Bob stevens fick inleda dans nummer två.

Lugna låtar varvat med lite snabbare kom i en härlig blandning. Man spelade även en och annan gammaldans till publikens förtjusning. Holidays är grabbarna som vet vad publiken vill ha. En dam jag snackar med tycker dom är jättebra. Dom spelar kanske lite er bugg än dom andra orkestrarna som brukar spela här, men det kan vara gott det med. Vi äldre behöver lite fart vi med säger hon innan dom seglar ut på dansgolvet till tonerna av låten ” En stunds love”. En låt som bland Maritha Johansson varit med och skrivit tillsammans med Maria ”Mia” Olsson. Marita var en underbar låtskriverska som för en tid sedan gick bort.

Nu skall vi spela en schottis sa Michael och publiken ställde upp sig. Det gick ju bra det där vi tar en till. Visst är det härligt med gammaldans? Det tycker i alla fall jag även om jag inte dansar det. Sen ger det ju lite variation till dansarna med. I Degerfors bör orkestrarna spela 4 moderna 1 gammal. Något som de flesta orkestrar förhåller sig till efter bästa förmåga.

I pausen gick vi med orkestern in och fikade. Daniel från Hjo hans kompis också. Riktigt kul att dom dök upp och överraskade. Då är det nog på tiden att vi får åka och överraska dom i Tidaholmsparken som är deras ”hemmabana”. Det var gott med lite fika och mackor nu. Det blir lite dansbandssnack som vanligt. I logen hänger det en del affischer som vi kommenterar artworket kring. Vi kommer fram till att Holens och Gideons har klart snyggast affischer. Kanske beror det på att det är någon viss Markus som gjort artworket till dem. Hehe

Efter pausen var grabbarna startklara igen på scenen. Och tur var väl det. Publiken njöt av musiken och solen som långsamt gick ner bakom teaterbyggnaden i Degerforsparken. Det var riktigt ljummen temperatur ute. En härlig danskväll var på väg att gå mot ända. Man rundade av danskvällen med en flamingokvintettens slagdänga 6:e september. Applåder och ett litet extranummer blev det också. Vi stannade kvar och snackade lite med grabbarna. Sedan tackade vi för oss och rullade hemåt.

Här följer lite fler bilder från kvällen med Holidays.

Som vi skriit om förut så släpper snart Mule Skinner Band sin debutplatta ”Together again”.

Så här säger grabbarna själva om sin ”debutplatta”. Debutplatta är väl en sanning med modifikation eftersom vi spelat in plattor sedan 1960. Men när det gäller Mule Skinner Band så är det faktiskt debut för oss gamla Streaplerslegendarer.

Plattan innehåller 14 spår av nostalgi som vi hoppas ni gillar och har med er i bilen, sommarstugan eller hemma i vardagsrummet.
Naturligtvis återfinns våra Tio i Topp-hits från det glada 60-talet men också några nya låtar. Dessutom har vi spelat in en speciell hyllning till allas vår Lasse Larsson som dessvärre lämnade oss den 26 augusti 2004 efter en tids sjukdom.

Kvartetten som sprängdes har nu återuppstått och är alltså tillsammans igen på konsertscener runt om i landet. Cirkeln är sluten och trots att vi egentligen gått i pension är vi fortfarande still going strong. Och det har vi tänkt fortsätta med i många år till.
Eller för att citera Evert Taube; Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå.

Här kan du provlyssna på plattan.

Skivan innehåller följande låtar:
1. Gimme some rock and roll
2. You never can tell
3. Together again
4. Jambalaya
5. Three steps to heaven
6. There’s a tear in my beer
7. Rockin’ Robin
8. Love me
9. Linda Lou
10. Singing the blues
11. You don’t know what you’ve got
12. Diggity doggety
13. Mule skinner blues
14. Saknar dig

Gillar du dansbandsmusik skall du absolut lyssna på For Swingende. Thomas Neraasen är programledare för dessa trevliga program. Han är liksom mig en stor sann dansbandsentusiast. Hans program sänds på ett flertal radiostationer runt om i Norge.
Han blandar nytt och gammalt från nordens alla hörn.

Vill du ha en chans att höras i Norsk radio och få din platta recenserad? Då skall du absolut skicka in en skivor till Thomas. Både nya och äldre skivor är välkommet. Thomas har en avdelning i sina program kallat ”Nostalgihörnan” där han varje vecka presenterar norska och svenska dansband. Härligt initiativ. Det finns många fina gamla norska och svenska dansband so tål att presenteras igen.

Förutom dansradio driver Thomas även en hemsida. På sin sida tar Thomas upp nyheter om dansband i stort och smått. Allt från stora dansgalor till små enskilda danser på folkets hus och bygdelokaler. Styrkan i sidan är blandningen och bredden på nyheterna Inget band eller arrangör/dansställe är för stort eller för litet för att vara med. Här kommer alla till tals.

Adress: www.forswingende.com

Onsdagen den 29 juli var det åter dags för lite go folkparksdans i Degerfors. På scenen denna lite speciella dag var det Sandins som svarade för dansmusiken. Nu kanske ni undrar vad det speciella med denna dag var. Jo det var nämligen så att min bror hade födelsedag och tänkte fira den i Degerfors denna kväll. Vädret denna afton var typiskt svenskt sommarväder. Det vill säga regn från ovan. Men trots detta bilade vi i väg. Vi blev förvånade över att så många bilar hittat till parken denna kväll. Många långväga gäster dessutom.

Att det kommer så mycket folk trots regn vittnar ju bara om vilken kvalité det är på orkestern som spelar. Hade det inte varit en bra orkester tror jag inte folket hade trotsat regnet.
”Vår egen bröllopsdag” och ”Please release me” fick inleda danskvällen. Kul att se så många glada leenden på dansgolvet. Sandins är en orkester som spelat här förr några gånger och blivit väldigt omtyckta hos publiken. Jag tror det beror på detas låtval, den musikalitet dom har i kombination med fin publikkontakt.

Det var på håret att orkestern inte kunde komma och spela i Degerforsparken. Detta berodde främst på ett motorhaveri som man fått dagen innan då man spelade på Galejan Skansen i Stockholm. Man fick ta bärgare till hjälp genom centrala Stockholm till Kungens kurva. Efter många om och men fick man lasta om prylarna till en mindre lastbil. Man hade innan letat ersättningsorkester som kunde rycka in i fall dom inte skulle kunna ta sig till värmländska Degerfors. Men det gick till slut. Är man bara envis och realist så löser sig det mesta.

Dansen rullade på inne på dansbanan där man kommit fram till programpunkten spela en hambo. Daniel Högå trakterar dragspelet som om han inte hade gjort något annat i sitt liv. Men så är han ju lite av en skolad musiker. De andra musikerna går inte av för hackor heller. Detta mina vänner är ett riktigt glatt gäng som verkligen gillar det dom håller på med. Det syns om inte annat på scenen.

Så har vi lite hastigt kommit fram till kvällens paus. En del går till serveringen och köper sitt fika medans andra kalasar på medhavt fika. Här i Degerforsparken tillhandahåller man dessutom lokaler där man kan sitta och spisa på sitt medhavda fika. Jag tror dom är rätt ensamma om detta. Att erbjuda plats både för folk som köper parkens fika samt plats för dom som har med sig fika.

Puliken är på plats och inväntar orkestern. Här vill man verkligen inte missa en dans säger en av gästerna som jag får mig ett pratstund med. Han tvekade inte en sekund att åka hit när han visste att Sandins orkester stod på scenen. Dom vill man absolut inte missa. Sen så sjunger ju sångerskan så himla vackert med säger han. Sen skyndar han raskt vidare för att bjuda upp en dam han tydligen spanat in. Själv tar jag min kamera för att plåta lite mer dansbilder. Trots att det inte år sol är det i alla fall ljust på himlen vilket gör det tacksamt att ta bilder. Man behöver inte använda blixt så mycket och kan bara smattra av bilder på publiken. Det är bra.

Den ena välkända danslåten avlöser den andra. Evergreens blandat med nya musik och en hel del eget material. Sandins består av Kessy Iker som spelar gitarr och står för en hel del av sången. Simon Åhs håller takten bakom trummorna och sjunger en del. Sen har vi kapellmästaren och basisten Johnny Sandin som även körar en del. Klaviaturspelare som även spelar sax och dragspel som om han aldrig gjort något annat heter Daniel Högå. Han och Johnny är de som varit med längst i bandet.

Som jag skrev tidigare så var det ju min broders födelsedag. Något som spridit sig till orkestern. Han blev så klart hyllad av orkestern. Tack för att ni hjälpte till med det. Nu är han ett år äldre. Han tackar och bockar för detta. Efter några låtar var det dags att runda av denna fina danskväll. Vi tackade orkestern och styrde hemåt. Tack Sandins för en mycket trevlig danskväll. Alltid lika trevligt.

Får vi lov att med LS-Tonarts hjälp avslöja att Wahlströms kommer göra en comback 2016. Under sensommaren har rykten kring ett återförening spridits. Denna information bekräftades idag av LS-Tonart. Nedanför kan ni läsa pressreleasen som skickats ut.
För mer information. Kontakta Monica Premberg på LS-Tonart genom hemsidan www.ls-tonart.se

Vi hälsar Wahlströms välkommna ut på dansbanorna igen. Bandet har varit enormt saknade på dansbanorna sen dom gjorde sin sista spelning på Brunnsparken i Örebro 14 januari 2012

Kenneth Hertz är en orkester som kommer från Uppsala. Man är flitigt anlitade på PRO, motions och trivseldanser samt som husband på Viking Lines fartyg. Medlemmar i bandet är Kenneth Hertz på saxofon och sång, Lars-Göran Andersson på gitarr och sång samt Annika Eriksson på sång och klaviatur. Vill man kan man även boka dom som duo under namnet Kenneth & Annika.

Här kan du dansa till orkestern framöver.
27 aug Märsta – Forum Folkets Hus Cabinen
28 aug Bålsta – PRO Dans
11 sep Stockholm – Stora salen Fältöversten Östermalm
22 sep Örebro – Brunnsparken
21 okt Stockholm – Tellus fritidscenter
28 okt Norrtälje – Lännagården Länna Bygdegår
05 nov Märsta – Forum Folkets Hus Cabinen
18 nov Skärblacka – Skärblacka Folkets Hus
11 dec Stockholm – Stora salen Fältöversten Östermalm

Så bärjade klockan dra sig mot klockan åtta och sin vana troget entrade Hans scenen igen. Han grebbade microfonen och tog en liten pratstund med Peter som i år fick en guldklav som ”årets sångare” under guldklavegalan i Malung. Det blev så klart applåder från publiken.

Peter tog sedan till orda. ”Hej igen Filipstad är ni redo för lite dans Alla skrek ja. Sedan var dansen i gång. Dom inledde med en låt som Schytts spelade in på singel 1974. Även Streaplers och på senare år Zlips gjort känd. Låten jag pratar om är ”Vad har du under blusen rut”. LK spelade flera festliga låtar från 70-talet under kvällen varvat med andra evergreens. Det var som att flytta tillbaka 30 år tiden. Underbart att höra dessa låtar i Larz Kristerz arrangemang.

Det som är kul att man får tillsänt sig nya låtar och man gör egna låtar i 70-tals stuket. En av mina favoriter från senaste plattan är ”Torkade rosor och tummade brev” som dom till min stora glädje spelade. En fröjd var det att blicka ut över det välfyllda dansgolvet där ung som gammal dansade. Det är exakt så här det skall vara. Blandade åldrar på ett och samma golv.

Man han knappt blinka innan vi var framme vid kvällens paus. Vi gick och tog oss en fika i det fina vädret. Ett stenkast från torget finns ”Café huset” som jag varmt kan rekomendera om du är i Filipstad. Gott fika med stort sortiment. Efter pausen ökade Larz Kristerz farten ytterligare och det svängde så skönt. 409 och Beach Boys kom likaså Carina nu gungade hela torget i Filipstad.

Mörkret började sänka sig över torget. Men vad gjorde det. Publiken var på topp och dansade som aldrig förr. Jag tror aldrig jag sett ett sådant välfyllt dansgolv i Filipstad. Många som jag snackade med sa att det var den bästa filibjurdansen man haft. Det om något är väl ett gott betyg. Personligen gillar jag Larz Kristerz mer och mer. Jag måste erkänna att jag i början var lite anti mot dem eftersom jag tyckte att det hade varit roligt om dom gjort något eget med egna låtar. Nu med facit i hand är det ju just det som dom gjort. Något alldeles eget.

Till slut var det så dags för bandet att bjuda på sista dansen. Trist men sant. Allt har ett slut och visst är det väl så. Efteråt blev det åter igen autografskrivning och lite snack med bandet innan vi tackade för oss och rullade sakta hemåt. Jag vill rikta ett STORT TACK Filipstads kommun ,Filipstad företagarna i samverkan, övriga funktionärer och sist men inte minst givetvis Larz Kristerz.

Vilken show det blev i Filipstad när Larz Kristerz svängde loss på torget.

Filibjurveckan är Filipstads kommuns egna turist- och festvecka. Det är en satsning från Filipstads kommun, företag och föreningar som nu har pågått i ett 30-tal år. I en dryg vecka i juli månad anordnas det massor med aktiviteter som passar stora som små. Vad sägs om uppträdanden, tävlingar, konserter, stipendieutdelningar, motordagar, barndagar, evenemang i Nils Ferlins ära och, inte minst dansband på stan. I år var det Larz Kristerz som svarade för musiken.

Redan klockan tre på eftermiddagen stod dom rödvita grabbarna klara för ett scenframträdande. Vädret var verkligen på våran sida denna dag. Fröken sol lyste med all sin kraft från den blåa himlen. Jag tror aldrig att jag sett så mycket folk förr på torget i Filipstad. Larz Kristerz kan verkligen konsten att underhålla en piublik. Det var full fart från början till slut. Dock fick verkligen torget i gungning.

Peter tog till orda och berättade att dom heter Larz Kristerzoch undrade i samma veva vad vi hette. Dom började med en visa som berättade hur dom har det på landet där de bor i Älvdalen. ”Här på landet tog sin början” och publiken var med direkt på noterna. Torget fullkomligt kokade och Larz Kristerz svängde loss ordentligt.

Publiken skrev efter Carina. Men denna låten fick dom vänta med. Peter berättade att folk brukar gå hem så fort dom har spelat in den låten så därför väntar vi medvetet med den låten. I stället så spelade dom uppföljaren ”Jag måste glömma Carina”. Men till slut kunde dom inte hålla sig i värmen. Publikresponsen var enorm. Peter tog till orda. Nu ska vi spela en låt om en viss Ca, Ca, började Peter Ja är det dags att ringa Carina? Händerna åkte upp i luten och man klappade taktfast till Larz Kristerz ljuvliga toner.

Hans Nordlund som var konferencier kom upp på scenen och tackade Larz Kristerz. Om ni klappar tillräckligt mycket får vi säkert ett extranummer. Och Älvdalingarna var inte sena att haka på. Det blev en låt om en traktor. Underbart sväng. Efter framträdandet blev det autografskrivning och skivförsäljning. Sedan var det bara för grabbarna att byta om och ladda batterierna inför kvällens danskväll.