Så var då dagen kommen. Kvällens om jag väntat så något enormt på. Donnez spelning i underbara Forshaga Folkets Hus. Jag räknade på förhand ut att det skulle bli enormt mycket folk denna kväll. Så det gällde med andra ord att åka tidigt. Med bra musik i bilstereon for vi i väg med destination Forshaga. Denna kväll var broder hemma. Han hade tandvärk och lite annat som gjorde att han valde att vara hemma. När vi kom fram och ställde i från oss bilen på den nyasfalterade parkeringen så var det riktigt lång kö för att komma in. Så härligt att se. Men detta är inget konstigt när Donnez spelar. På de platser jag upplevt Donnez live i år har jag alltid fått köa mig in. Donnez är ett riktigt säkert kort hos landets dansarrangören. Publikrekord är nästan en regel än undantag. Och visst blev det publikrekord i Forshaga med. En danseare skojade och sa att man borde ha högtalare utanför så man han dansa lite innan man kom in. Det kanske vore något?
När vi kom in i ”Mosebacke” som danssalongen var det full fart på dansgolvet. Dansare från när och fjärran hade denna kvällen haft den goda smaken att styra kosan mot Forshaga och dess fina folkets hus. Tyvärr har det liksom på många andra platser minskat lite med dansare. Det har medfört att man säsongen 2016-2017 valt att även plocka in lite mer modernare dansband i programmet också. Personligen är jag lite allergisk mot detta moget/modernt. Just denna kväll då Donnez är på besök är det blandad publik. Precis så som man önskade att det skulle vara på alla dansställen.
Denna kväll i Forshaga var lite speciell för en medlem i bandet. Det var nämligen Simon Lindbergs sista spelning. Efter 4 år och över 700 spelningar har han bestämt sig för att gå vidare i livet med nya projekt. Det kommer kännas tomt utan denna härliga musiker på scenen och jag kommer sakna hans proffsiga saxspel och din härliga personliga. Men jag försår honom att han vill göra något än att bara lira dansmusik hela livet ut. Tack till Simon för all den glädje som du spridit på scenen och för alla härliga spelningar.
På plats denna kväll fanns så klart Robert från Vålberg. En riktigt dansenusiast som åker runt på dans i Värmland och sprider glädje. Och som ni ser är han välklädd dagen till ära. Han buggar som aldrig förr. Och jag fattar inte alls hur han får till med det alla turen för det är armar hit och armar dit och en fasligt tempo. Tänk om alla var lika flitiga som Robban att åka ut på dans. Då skulle det nog inte vara några problem i branschen. Jag tror inte det finns något dansband som gästar Forshaga som inte vet vem denna mannen är.
Som jag skrev tidigare så var det riktigt mycket folk denna kväll vilket i sig är fantastiskt. Därför smög vi oss ner lite tidigare till ”Myra” för att fika på goda mackor. Själv högg jag in på en otroligt god köttbullemacka. Orkestrarna i Forshaga får alltid Tacobuffé. Underbart med arrangören som förstår vikten av bra arbete. Många dansband tycker det är något alldeles extra att komma hit till Värmland och spela. Mycket på grund av den gästfrihet som de flesta arrangören bjuder på.
Det hela artade sig till en riktigt trevlig kväll med Donnez och det blev ju så klart publikrekord eller säsongsrekord. Underbart för arrangören Inge Sandin med personal. En herre i publiken sa att ”du kan ju ha Donnez varje gång”. Ja kanske det? Eller så skulle det i längden bli lite enformigt kanske. De band som brukar dra mest folk i Forshaga är just Donnez och Streaplers. Lite trist på ett sätt att bara några få band kan dra ut riktigt mycket folk. Så här mycket folk som det var denna kväll borde det vara varje kväll det är dans här. Det borde inte ha någon egentlig betydelse vilka det är som spelar, folk borde gå ut ändå tycker jag.
Så började danskvällen lida mot sitt slut.dags för grabbarna att spela upp till aftonens sista dans. Lugnt och stilla blev det som sig bör. Trevligt att så många stannade kvar till sista dansen. Annars brukar det på en del ställen tunna ut på slutet. När de sista tonerna klingat ut visade publiken inga tecken på att vilja gå hem. Det applåderades vilt och stampades i golvet. Så det var bara för orkestern att bjuda på ett extranummer. Michael Strömqvist hängde på sig guran och bjöd på guitarrboogie. Jäklar vilken lirare han är.
Tack till samtliga inblandade för en riktigt trevlig kväll. Mycket publik och idel glada leenden från scenen och golvet. Dansbilder finner du som vanligt på danslogen.se Där finns även en hel del andra dansbilder som jag och övriga ”dansfotografer” plåtat.
