Snart kommer mina outfits

5 sep

Inom kort kommer jag att presentera lite outfits här i bloggen. Bara som en liten rolig grej liksom. Ser att många gör det, och då ska väl inte jag vara sämre. De kommer att pressenteras under modeshopping. Så håll utkik dom närmaste dagarna. Så kommer ni att få se ett och annat samt bli bekant med min klädstil.

Fredag 4 September

4 sep

Fredag 23:10 när jag börjar skriva på detta. Ska alldeles snart hoppa i säng. I morgon lördag väntar besök i Filipstad och Oxhäljamarken. Är ju tradition att åka dit. Så det får man inte missa.Vad jag ska köpa? Det blir väl kläder, skivor och kanske dansbandskort om det finns. Jag får helt enkelt se vad som finns. Har ju en förmåga att göra fynd där varje år.

I dag blev det en dag med blandat sol och regn i Kristineham, fast mer regn. Lunchen i dag bestod av falukorvstallrik på Torggrillen. Mums!
Annars har det varit lugnt.

Sitter just nu och funderar på hur man översätter valda delar av bloggen. Helt lätt är det inte men det kommer lösa sig framöver. Så ni får ha tålamod med att en del står på engelska.

Nu är det dags att bege sig till min röda fina säng. Har fått dille på rött. Har en röd fin papperskorg, röda tidskriftsställ, och sen röda förvaringsboxar för skivor. Sedan tidigare har jag även en röd fotölj och röda gardiner. Opps. Höll på att glömma att jag sitter och bloggar införd röda jeans :)

Bloggen

4 sep

Nu är min nya blogg igång och det rullar på som tåget. Dock återstår det massor av arbete. Designen ska modifieras samt att det återstår en del översättningar. Men hav förtröstan det kommer.

I dag var jag ute med kameran och plåtade en massa softa pics på mig själv. Här i stan är det uppställningsplats för diverse tåg. Både sådana som ska skrotas och andra tåg och lok som används i trafik. Så i dessa ”råa” miljöer har jag nu förevigat mig själv och mina kläder på bild.

Jag hoppas det blev något användbart i alla fall. Det är alltid svårt att få bra bilder på sig själv om man själv är fotografen. Men jag tror och hoppas som sagt att det kan bli några bra bilder. Den som lever får se.

Gideons i Degerforsparken

3 sep

Hej!
I går var det dans i Degerforsparken med Gideons.
Trevliga grabbar och full bana från start. Underbart väder.
208 betalande blev det till slut. När bilen 16.30 rullade in i Degerforsparken var orkestern i full gång med att rodda upp sina instrument. Det blev ett kärt återseende. Alltid lika kul att se på när folk arbetar :-)  Efter en dryg timma var allt sammans på plats. Vädret denna afton var strålande och det såg ut att bli mycket folk. Vi gick upp till serveringen för att över en fika diskutera deras kommande hemsida som jag ska producera eller bygga kanske man ska säga. Jag tror det kommer bli kanonbra.  Klockan närmade sig 18.30 och vi drog oss ner mot dansbanan igen och grabbarna gck i väg för att byta om. I mitt innersta hjärta fick inleda danskvällen som började 19.00. Detta var åter igen en kväll som gick allt för snabbt. Gideons består av Peter på sång och gittar, Conny spear trummor och sjunger,Gunnar lirar saxofon, gitarr och stämband och sist men absolut inte minst; Hans som spelar gitarr och klaviatur. Dock inte samtidsigt :) Sen sjunger han lite han med. Där har ni laguppställningen för Gideons anno 2009. Som avslutning bjuder jag er på två klipp från kvällen.

Nonstop med Bob Stevens och Excess

16 aug

En strålande dag med solsken visade sig den 15 augusti vara. Dagens destination var Arboga och deras vackra Folkets Park där det skulle hållas dansfest med Bob Stevens och Excess. Två band som kompletterade varandra riktigt bra skulle det visa sig.

Bobbarna som spelar den äkta genuina mogna dansmusiken och Excess som spelar lite mer åt det modernare hållet. Alla skulle få sitt med andra ord.

Arrangör för denna dans var dansbandsdax.se som är nordens i särklass bästa webbcommunity inom dansbandsmusiken. Det finns många communitys med radio men bara ett original som jag brukar säga.

När vi anlände till parken blev det en massa hälsande på goda vänner. Jag ska inte här i bloggen namnge dem alla för det blir bara ointressant även om personerna i säg absolut inte är ointressanta.

Det blev en god hamburgare grillad av Micke Ahlgrens general Jappe.  Det han inte vet om grabbarna är inte värt att veta. Mums vad gott med Jappeburgare!!.

Bob Stevens hade redan fått upp sina prylar och vi inväntade Excess som på dagen varit på motortävlingar. Runt tresnåret rullade en stor guldfärgad buss in vid parken. Tog naturligtvis ett kort på den till min samling. Dessvärre tror jag att jag missade plåtaa Bobbarnas buss eller så gjorde nog brorsan det. Man måste ju ha deras buss också på sidan.

Kl 18.00 var det så dags för mat. En underbar sommarbuffé som stadskällaren stod för. Maten var något sen så för att fördriva tiden kom Mats och Mats från Bob Stevens och underhöll oss vid borden. Det var jätteskoj med deras sporadiska upptåg. I tidigare nämnda orkester finns det tre Mats och en Mikael. Så om dom skulle få för sig ett namnbyte så vore väl Matz Mikaelz mest logiskt.

Parken i Arboga var ett mycket treligt ställe som jag mycket väl kan återvända till framöver om och när det passar in. Så har du som läsare vägarna förbi så kika in. Den 29 september startar man upp med Kindbergs som följs av Nova 16/10 och Shake 20/11.

Det var även kul att träffa Therese igen. Thessan känner jag sen hennes år i Sunlights orkester som kom från Jönköping (Bankeryd) och övriga grabbar i Excess känner man även dom en del. Man kunde nu konstatera att sen Roger slutat i bandet och man fått in lite kvinnlig färgring så har dom blivit snäppet modernare. Jag skulle jag beskriva dom blir det en blandning av Nova och Martinez, d,v,s fräscht halvmodern dansmusik. För er som inte var där kan jag berätta att Excess låter grymt bra.

Några som låter minst lika bra var Bob Stevens. Man har ju bara hört dem på skiva tidigare. Nej nu ljuger jag. Jag har ju hört dem live på dansbandsdax en gång samt att jag har en gammal inspelning med bandet på den tiden då Arne Bakken var med. Med facit i hand kan jag säga att dom var kanoners live, med bra ljud, bra härliga danslåtar.
Ett riktigt bra mogenband som jag verkligen rekommenderar.

Jag tycker det är skitskoj att efter en titt i deras spelplan se att dom utökat spelområdet och spelar numera även utanför södra sveriges gränser. Jag kan bara önska dem lycka till och hoppas publiken tar emot dem på alla landets dansestrader.

Fördelen med nonstop dans är att det inte blir någon paus. Orkestrarna varvade hela kvällen. I slutet av kvällen kom Thessan in på scenen och pyntade upp grabbarna i Bob Stevens som förärades med en mopp på huvudet. Guud vad söta dom blev. Inte nog med att dom var söta sen förut. Kul att man kan skoja lite.

Efter dansen slut var det så dags att tacka för sig och rulla hemåt och en och en halvtimme senare var vi så hemma på värmländsk mark.

Carlsson och Carlsson, Haglund och Olsson

7 aug

Jag har två goda vänner i Arvika som heter Thomas och Liselotte Carlsson. På sin meritlista har dom massor med saker. Tror det skulle bli väldigt lång om man sammanställde den. Allt från countryband, dansband dansbandsböcker, guldklavar och diverse listplaceringar finns med.

Liselotte har en mycket konstnärlig ådra och förser dansbandssverige med snygga orkesterkort och affischer.

Nu kanske ni undrar vart jag vill komma med detta. Jo det var så att i onsdags så befann sig paret Carlsson tillsammans med Håkan Olsson och Rolf Haglund i Degerforsparken och spelade under namnet Roger Lööfs orkester.

Sedvanlig trivseldans var det som stod på programmet denna onsdag. Detta innebär att man spelar tre moderna och en gammaldans.  Och när jag nu säger modernt så menar jag inte att dom spelade rockmusik så rutorna skallrade. Nej med modernt i detta sammanhang så menar man foxtrott och bugg.

Det är så enormt kul att dansa till denna orkester eftersom som har en sådan otroligt musikalisk bredd på det dom framför. Det är dansband, country och 60-talsmusik i ett paket. Det måste upplevas live, lite svårt att beskriva.

Jag hade ju kvällen till ära gjort en repa åt dem, men otacksamma som dom är så spelade om inte en enda låt från den. Kanske beror det på att ”alla andra” dansband spelar låtar som ”Ljus och värme”, ”Stand by your man”, ”Främling” och ”Corrina Corrina”.

Denna kväll var vädergudarna med oss och släppte massor med lokalt solsken över Degerfors Folkets Park. Många hade sökt sig till parken denna dag. 234 personer var det för att vara mer exakt.

Detta är en underart trevlig park som bör besökas. Varje onsdag under sommaren har man dans mellan 19.00 och 22.30 med en entré på blygsamma 80 kronor.

Kvällen till ära fick jag låna Liselottes kamera och ta några bilder på dem. Hon har en riktigt fin Nikon kamera. Jag hoppas det blev några bra kort i alla fall som dom kan använda framöver. Men med tanke på vem som tog bilderna så är det ju inget att tveka om att det blev bra bilder. Ni hör väl hur ödmjukheten ekar?

Kvällen gick fort och vipps så var vi framme vid kvällens sista dans. Trist men sant och man kunde se tillbaka på en trevlig afton med dessa Arvikingar. Varför döper dom inte om sig till Arvikingingarna? Nej just det, det går ju inte. Håkan är ju Vålberging.

Bussens dag i Katrineholm

2 aug

Sista dagarna på min semester och det var dags för Bussens dag, ett bussjubileum i Katrineholm. I samband med Katrineholmsveckan firade man dels bussen 110 år i Sverige samtidigt som dom uppmärksammade Katrineholms historia som busstillverkare i form av främst SKV och Scania-bussar.

På programmet fanns bland annat Utställning med veteranbussar på parkeringsplatsen bakom godsmagasinet. Det blev även en rundtur med veteranbussar i staden och visning av platser av busshistoriskt intresse. En Parad med bussarna körande i årsmodellsordning blev det också samt Utställning om Katrineholms Stadstrafik, busstillverkningen i Katrineholm samt utställning av modellbussar. Visning av film om busstillverkning hos SKV.

Denna dag var vädergudarna på våran sida när vi lämnade Värmland. Dock hade dom lovat något ostadigt med risk för någon skur, så två paraplyer fick åka snålsjuss. Vi åkte direkt till Örebro där vi på diverse vägar krånglat oss på väg 52 skylad Norrköping. Det tog en liten tid men till slut så var i på rätt spår. Det var inte så att vi åkte fel utan dom vägledde oss genom diverse områden i Örebro. Ett tag funderade vi på om det verkligen var rätta vägen till Norrköping, men tydligen var det så.

Under en bit av resan kunde vi blicka ut över en spegelblank Hjälmaren. Den såg så där inbjudande ut att bara hoppa i och doppa sig. Dessvärre fanns inte tiden till och sen hade badkläderna stannat kvar hemma. Vi passerade skyltar som Sköllersta, Stora Mellösa, Hammertorp, Vingåker och Gillbergstorp för att ge några exempel. När vi tyckte att vi åkt tillräckligt så skymtade vi skylten Katrineholm.

Då jag aldrig varit i Katrineholm utan bara åkte igenom så visste vi inte riktigt vart dom skulle hålla till med bussarna.

Efter egen sightsing av dom centrala delarna av Katrineholms centrum så hittade vi till Järnvägsstationen där dom höll till. Precis som i förhandsinformationen var det mycket bussar där på plats. Mycket trevligt var det att strosa runt och kika in i dessa bussar och se hur den en gång i tiden såg ut. Nostalgi på hög nivå var det verkligen.

Den buss jag mest kunde relatera till min barndom är Scania CR-111. Och en SL-lackad sådan fanns naturligtvis med. Ni vet en sådan buss som Jönssonligan stjäl i filmen ”Varning för Jönssonligan” från 1981. Kort sagt fans det massor med fina bussar att se.

Rundturen till busshistoriska platser var mycket trevlig. Även om man inte alls känner till Katrineholms stad så fick man veta att det varit en stor busstad. Scania som företag var en tid stadens andra största arbetsgivare. Det var bara kommunen som hade fler anställda.
År 1967 förvärvade Scania-Vabis AB karosseriföretaget Svenska Karosseriverkstäderna i Katrineholm. Nästföljande år flyttades all busstillverkning dit, tillsammans med ansvaret för utveckling och marknadsföring av bussar, så då förstår ni säkert vilken stor busstad Katrineholm varit.

Runt kl 16.00 rullade vi sakta hemåt. På hemvägen gjorde vi en avstickare och kikade hur det såg ut i Vingåker samt Säfstaholms slott, ett mycket anrikt gammalt fint slott. Vi gjorde bara ett kort stopp här för att sedan stanna bortanför Stora Mellösa för en glass vid en kiosk som uppenbarade sig mitt i ingenstans.

Strax efter sex rullade bilen in i Kristinehamn igen efter en trevlig dag.

Semester del 4

1 aug

Ny dag och nu har kung bore tagit bort regnet och ersatt det med strålande solsken, varmt och härligt med högsommarvärme. Vi bestämde färdrutt ut mot kusten och Grebbestad. Där intogs morgonfika med kaffe, dricka och tillhörande muffins.

Det var fantastiskt att gå där och andas in havsluften. Man blev nästan som en ny människa och fick massor med skön inspiration till lite av varje. Vi gick upp på ett berg för att se ut över Grebbestad. Jisses vad mysigt det såg ut med den pittoreska bebyggelsen och dessa vita och röda hus om vart annat. Skulle faktiskt tänka mig att kanske bo där nere. Men då kanske man blir mätt på vyerna av fiskebodar, ljudet av vågskvalp och trutar.

Lite shopping inledde dagen i form av några böcker med fina skärgårdsböcker som man kan ta fram i höstmörkret och minnas tillbaka på denna trevliga semester. Att bara gå där och andas in havsluften är gott nog.

Vi fick syn på en affisch som skvallrade om Tanumsdagen med massor av motor och veteranfordon, så vi styrde kosan dit. På denna dag samlades både kändisar och icke kändisar i Tanumshede. Och förutom att jag var där kunde man skymta Bert Karlsson, Pippi Långstrump och sångaren Kjell Fredriksson. Den sistnämnde sjöng en hel del dansvänliga toner från sina utgivna skivor. Gillar du trallvänliga danslåtar och underhållningsmusik så rekommenderas Kjells skivor. Det var mycket folk ute på gatorna som ville ta del av bland annat MC-paraden med över 160 förare.

När vi kände oss klara med Tanumshede så for vi vidare norrut mot Strömstad för matintag. I Strömstad är det så bra att man har stora parkeringsplatser i utkanterna av staden och sen körs det med ”parkeringsbussar” som tar folket in till stan. Detta är hur smidigt som helst.

Denna dag blev det en lunchbuffé p å restaurang Matbolaget som du finner på Oslovägen 44 i Strömstad. Ännu ett ställe som jag rekommenderar. Har under hela semestern haft turen att finna riktigt bra matställen. Man kanske på hemsidan får göra en guide med riktigt bra matställen som man käkat på.

Samma helg i strömstad befanns sig dansbandet Nordinz, och vi skämtade lite om att tänk om vi skulle stöta på detta band. Och vilka tror ni vi mötte när v gick på strandpromenaden? Jo där livs levande kom dom gåendes; Kalle Örtlund, Christer Gryth och Göran Nordin från redan nämnda orkester. Dom hade spelning på vackra Hotell Laholmen denna helg och gjorde stan (o)säker. Det blev lite samspråk med dem och det bestämdes att vi eventuellt dyker upp den 22 augusti då dom spelar i Degerforsparken efter Vulkanmarken. Är ni andra sugna på detta band är det bara att dyka upp då 22/8. Speltiden är 20-24.

Vi fortsatte vår promenad längs kajen och såg massor med båtar och andra trevligheter. Det märks att man lever på turistnäringen här i Strömstad och på västkusten i stort. Det finns massor med diverse ”supermarkets” och liknande. Man kan ju fråga sig lite vad alla dessa näringsidkare jobbar med vintertid? Det skulle vara skoj att besöka dessa turistorter vintertid för att se hur så pass livligt det är där då. Det blev även en glass i solskenet i form av Solero berry berry.

Denna dag var en dag med sol och värme, och det märktes. Hela Strömstad var som en sillburk. Det var folk överallt på gator, torg, uteserveringar och i butiker av olika nationaliteter som det alltid är i Strömstad. Tyvärr räckte inte tiden till för övernattning här så vi hade sedan länge bestämt oss för att resa hem på kvällen. Vi hade planerat en färdväg via Norge hem.

Sagt och gjort så styrde vi kosan norr ut mot Svinesund. Nu kom vi på den nya vägen vilket gjorde att vi fick betala. Tyvärr strulade det i betalstationen. Antagligen för att betalkortet vändes fel. En norrman som jobbade där kom ut för att hjälpa oss sa lite vresigt att det står ju hur man ska göra, och dessutom på svensk. Han drog kortet och bommen gick upp. Sen log han och önskade oss fortsatt trevlig resa.

Sedan kom det som var mindre roligt, En lååååång bilkö. Det verkade som om norska tullen fått order om att kolla varenda bil. För nu gick det i snigelfart framåt. Men det var bara att ”gilla läget” och se framåt. Efter en halvtimme var vi framme och kunde lugnt och säkert kryssa förbi polisen som till syntes verkade leta efter något. Man får hoppas som hittat det som dom letade efter.

På små kringelkrokiga vägar bar det i väg och vi kom till slut in i Sverige där vi skulle ta en båttur. Sund-Jarenleden är en färjelinje som går över Stora Le i Nössemark i Dalsland. Sträckan är 1 km och överfarten tar knappa 10 minuter. Genom färjeleden förkortas sträckan mellan Bengtsfors och Halden i Norge med mer än 2 mil vilket kanske inte är så där våldsamt mycket men ändå.

När vi kom till Bengtsfors så kom hungern tillbaka och vi bestämde oss sätta kurs mot Åmål för mat. Flera restauranger låg på samma gata, men valet föll till slut på den med det snitsiga namnet kontoret bar & restaurang. Resultatet här blir otroooligt bra mat och mycket trevlig service. Ett rikigt höjarställe med mycket trevlig personal. Garanterat ett ställe som jag i alla fall återkommer till om jag besöker Åmål igen. Maten smakade underbart. Det med en fin avslutning på semestern detta. Tack till den trevliga personalen. Efter maten rullade vi hemåt igen mätta och belåtna och fulla med intryck efter mycket trevliga dagar.

Semester del 3

1 aug

Dagen efter så besökte vi ett mycket trevligt motormuseum. Motorcykelmuseet är inrymt i den ca 1000 m2 stora Gallerian under livsmedelshallen ”Willys hemma” i centrala Ed. Här visas ca 150 st veteranmotorcyklar, mopeder och påhängsmotorer från ett flertal länder, ett 75-tal motorsågar, 50 båtmotorer, 300 radioapparater och ett dussin sköna gamla symaskiner med mera. Mycket sevärt med andra ord om man är intresserad av sådant.

När vi kom ut igen i det fria visade det sig att regnet ville tränga på så vi tog en rask promenad till bilen för att ta skydd. Sen öppnades hela himlen och det kom regn som aldrig förr. Jisses vad mycket blöta som kom ner. Efter det så började det så sakteliga spricka upp och solen arbetade sig fram genom molnen.

Då besökte vi turistbyrån med Hembygdsmuseet eller Karl XII stugan som den kallas, är idag Eds äldsta byggnad, uppförd på 1700-talet. Det inrymmer en mängd föremål som belyser Eds historia.

Innan det blev kväll hann vi med besök i en mycket gammal lanthandel som låg lite utanför ED och lite andra småställen. Något som är lite fräckt är att man har en Mosse Ranch där det finns tama älgar. Det ni, tycker jag är Lite fräckt faktiskt. Inte konstigt att detta drar till sig mycket tyska turister.

På eftermiddagen så passade vi på att besöka Lågprisvaruhuset Karlsson. Där köpte jag (som vanligt nästan) lite skivor och sen två pikétröjor.

Efter denna dag var vi både hungriga och lite trötta. Så vi tog tillfället i akt att vila lite på vandrar hemmet.

Då vi nästa dag skulle resa vidare mot andra nya mål gick vi och tackade för oss hos värdparet och önska dem lycka till med vandrarhemmet, Mackerian och skivinspelningen av nya plattan för Bagatelle. Meta avslöjade att det blir en instrumental saxplatta med lite annorlunda och spår på. Vad härligt med dansband som tänker annorlunda och inte spelar in klassiker som 511 andra band redan spelat in. Efter att ha hört delar av låtlistan kan det bli mycket bra.

På kvällen gick vi (efter hett tips från Meta och Gert) till Restaurang ED som skulle ha mycket bra mat. Med facit i hand man kan säga att dom kunde inte ha mer rätt än så. Jag vill ta tillfället i akt att än en gång tacka Meta och Gert för alla tips på sevärdheter och annat i Dals-ED med omnejd.

På väg till den centralt belägna restaurangen så bedårades det en vidunderlig utsikt. Ska man beskriva den så liknade det ett norskt fjordlandskap. Jag har för mig det heter Skansen vandringsleden som finns där.

Hur som helst var det en fin utsikt och man stod bara och njöt av utsikten. Njuta fick vi även göra på restaurangen efteråt. En underbart fantastisk plankstek med tillhörande cider intogs på restaurang ED. Kan det bli bättre? Nä jag tror inte det.

Semester del 2

1 aug

Ny dag och strålande väder kanske man inte kan säga kanske men det är ju svensk sommar och man ska ju inte klaga på vädret.

Vi tog in på ett mysigt vandrarhem i Dals-ED som heter Daggdroppen. Frågar ni mig tycker jag det är ett riktigt mysigt och gulligt namn. Föreståndarna för detta vandrarhem heter Meta och Gert Fagerström. Man kan bland annat se dem i dansbandet Bagatelle. Men när dom således inte är ute och spelar och sjunger (blir av naturliga skäl inte så ofta) så driver dom detta vandrarhem och från och med juni 2009 även den intilliggande smörgås och salladsbaren med det fyndiga namnet ”Mackerian”.

Jag tycker det är skoj när folk satsar och lyckas väl. Kan med facit i hand meddela att mackorna var sagolikt goda. Så passerar ni eller befinner er i Dals-ED så bara måste ni besöka Meta och Gerts Mackeria. Jag kom då att tänka på de trevliga tjejerna på Säffle Blomsterhandel och drog paralleller med att Gert och Meta är minst lika trevliga. Vad enkelt livet vore om alla vore som dom, fast då hade man ju inget att störa sig på men ändå.

Måste slå ett slag för deras jukebox som finns med noga utvald musik. Jo jag tackar ja. Bagatelle, Torgny Melins och massa andra sköna dansband. Att sitta och fika till tonerna av ”Bara dej jag vill ha” med Torgny Melins är inte illa. Man drömmer sig bort. Väggarna pryds av diverse dansbandsaffischer med orkestrar som Meta och Gert spelat i. Det andas nostalgi på hela stället. Och känner man som jag, till banden så minns man massor.

Jag kommer föresten ihåg en spelning med Dansers där Meta spelade sax. Jag tror det var i Kil på Folkets Hus. Minns det så starkt för hennes scenpersonlighet och det gudomliga saxspel.

Nu blev det ett stickspår men ändå. Kort sagt vill jag bara uppmana till att ta en sväng till Mackerian i Dals-ED. På kvällen var det allsång vid Timmerhusen med Remembers orkester med diverse lokala gästartister.

Nu vet jag med bestämdhet att vi har olika definitioner på allsångskväller. Personligen tycker jag bara det var lite magert med allsånger. Under en och en halv timme räknade jag till tre allsånger då publiken uppmanades till att ta upp allsångshäftet. Lite mer allsång med publiken hade inte skadat, även om kvällen i sig var trevlig med mycket musik.
Vädermässigt lite ostadigt med regn och sol om vart annat.

Semester Del 1

1 aug

30/7  Sommar sommar sommar det är dans i folket park. När detta skrivs är man alldeles nyss hemkommen från lite semester som omfattade Dalsland och västkusten. Det började med en resa från östra Värmland neråt Dalsland. Första stopp blev i Säffle för besök på en blomsterhandel och lite andra göromål. Jisses vad trevliga tjejer det var som jobbade där, så genomtrevliga och vänliga. Tänk om alla butiksbeträden kunde vara sådana.

Efter att bestyren i Säffle var över fortsatte färden mot dagens första mål som var Billingsfors där vi skulle hälsa på släktingar.
Detta är en trevlig liten ort med uppskattningsvis 1200 invånare och som tillhör Bengtsfors kommun. Dalsland är ett litet Sverige i miniatyr tycker jag. Man har det mesta där både ängar, berg och dalar.

Vi tog oss med bil till Upperud som är en plats som är känt för sitt stora hantverkshus. Här fanns det massor med hantverk i ett stort hus med säkert sex våningar. Fanns massor med fina ting att kika på. Efter detta tog vi oss på krokiga vägar till Håverud och den kända akvedukten som finns där. Detta är en riktigt turistmagnet och här kan passerar flera båtar som man kan åka med om man känner för det.

När vi tittat klart där gjorde sig hungern påmind. Vi for tillbaka till Billingsfors där vi intog lite föda eller mat om man så vill på en pizzeria som inte såg speciellt märkvärdig ut. Men jisses vilken mat dom hade där. Kan varmt rekommendera den. Några i vårt sällskap beställde sallad och kebab och måste berömma dem för upplägget. Det var inte det gamla vanliga kletet och jordbävningsupplägget som andra pizzerior gör. All mat smakade underbart och var till belåtenhet för oss alla. Restaurangen heter föresten Kings Pizzeria om ni tänkt besöka den.

När dagen började lida mot sitt slut for vi till vårt sovställe som för dagen var Daggdroppens vandrarhem i ED. Mer om detta i nästa blogg.

Nordinz – Ett dansband på g…

23 jul

Dansbandsbranchen går som smör i solsken om man ska tro media. Det dansas som aldrig förr och det är ”okej” att gilla dansband. Nya dansband ploppar upp likt svampar i jorden. Nå kanske inte som svampar. Men visst är det så att det startas upp nya dansband på sina håll. Jag har haft nöjet att följa två nystartade band på väg upp. Ett band har jag spanat lite extra på. Kanske just att dom finns i min närhet här i Värmland.

Nu minns jag inte exakt årtal men kanske någon gång efter att Tage Elander blev stadsminister kanske, eller några år senare faktiskt var jag på en dans på Upperudslogen i Värmland.
Där spelade Ji Coo´s orkester. Orkestern då bestod av tre äldre herrar i sina bästa år samt en yngling på trummor som heter Björn Björklund. Den sistnämnda har jag haft nöjet att följa i diverse dansband. Han spelade även trummor i Danslaget innan dom tog beslutet att lägga ner bandet nyårsafton 2008. Det jag tänkte då var hur Björn ska klara detta, han som brinner så för dansmusiken.

Men jag är inte orolig och visste att han snart är på banan igen.

Det var därför ett rent nöje att på senhösten 2008 få läsa om ett nytt dansband som ska startas upp. Arbetsnamnet då var Göran Nordinz orkester som sedermera bara blev Nordinz. Ang bandnamnet tycker jag Nordinz låter bättre och fräschare än Göran Nordinz Inget ont om namnet Göran. Men vissa för och efternamn låter lite mossigt. Nej usch nu krånglade jag till det. Om du läser detta Göran så är du absolut inte mossig. Jag tror vi lämnar bandnamnet och går vidare.

Dagen innan min födelsedag så satt jag och lyssnade med spänd förväntan på en närradiostation där Nordinz skulle pressenteras. Där fick man veta bland annat vilka som ingår i bandet och att deras premiär skulle äga rum på Bygdens Hus i Lysvik den 1 februari om jag inte minns helt fel.

Det är alltid kul att läsa om och följa uppbyggnaden av ett band från det man letar medlemmar till det att man är i gång. Jag tycker dom är modiga som vågar starta upp ett nytt band och satsar så friskt som dom gör. Dt är så roligt att se och läsa om att det går så himla bra för dem.

Det bra gjort att starta upp som helt nytt dansband, och första året redan ha nästan 50 speljobb inbokade. Att få spela på sveriges största dansevenemang dansbandsveckan i Malung samt på Birka Princess är inte dåligt det heller.

Jag hade äran att en kväll i mars uppleva Nordinz live i Degerfors Folkets Hus, och jag kan säga att detta band har stor potential. Det jag hörde då lät helt okej och är något att bygga vidare på.

Nu har det gått en massa spelningar sen dess och bandet har fått ännu mera rutin. Nu är bandet i full gång med att spela in sin första skiva och jagar därför låtskrivare som vill vara med. Känner du att du vill bidra med några låtar är du välkommen att göra det. Hör av dig via bandets hemsida nordinz.se

På youtube kan ni söka fram Nordinz och kika på dem live. Kvalitén på det filmade är som det är. Det är filmat med en liten digital fotokamera. Men ni får ändå en liten bild av hur bandet låter och vilket stil dom har.

Så det är bara att lyfta på hatten och önska grabbarna i Nordinz fortsatt lycka till då dom ska fortsätta erövra landets dansestrader. Vilket det andra bandet är som jag gillar får ni se i morgon.

Vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

21 jul

Nu har jag fått svar på mitt förra blogginlägg om varför kategorin ”årets blåsare” inte fanns med i årets upplaga av Guldklavegalan.

I Thomas Deutgens blogg kan man läsa följande:
”Många undrar också varför kategorin Årets Blåsare är borta. Orsaken är tyvärr enkel; det finns för få. Alla nominerade i respektive kategori måste återigen ha en aktualitetsprägel samt kvalitetsprägel. I just kategorin Blåsare finns det inte så många som uppfyller båda kriterierna, åtminstone inte på sikt. Därför har vi valt att plocka bort den kategorin.”

Det jag nu undrar är. Om man spelar med sitt band 160-170 kvällar per år och möter dansbandspubliken på landets dansbanor. Är man inte aktuell då. Eller måste man stå rampljuset i SVT på bästa sändningstid eller vara med i radioprogram för att räknas som aktuell.

Nu var det ju så att årets upplaga av guldklaven präglades av dansbandskampen. Och vi alla vet ju nu att Larz Kristerz och Scotts inte har några blåsare så det kanske bidrog till att man inte lada ner så mycket energi på att hitta duktiga blåsare.

Jag har i alla fall under dansbandskampen avnjutit flera saxspelande dansband. Man kan bara ta saxtrion i Bengt Hennings som exempel. Man har släppt en cd, turnerar på dansgalor och ligger på topplistor. Man kan väl inte vara mer aktuella än så här, och dessutom var dom ju med i dansbandskampen vilket verkligen i år verkar ha varit en merit för att bli nominerad i guldklaven.

Nu hör det ju till saken att dom vann 2008. Men kan man nominera Lasse Stefanz år efter år så hade man nog kunnat nominera Bengt Hennings igen.

Daniel i Sandins orkester briljerade även han i dansbandskampen med ”Here comes the sun” med otroligt skönt saxspel. Och hur bra var inte blåsarna i Good Timers?

Och jag har hört många bra saxofonister på andra aktuella arenor med under 2008-2009 så nog hade man kunnat få ihop blåsare som följer kriterierna. Jag säger så här att vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

Nu har jag gnällt färdigt för i dag. Ha det gött

Blåsta på guldklavegalan

19 jul

Blev vi blåsta på Guldklavegalan? Ja det kan man fråga sig. Rubriken syftar givetvis på att man inte i år delade ut något pris till någon duktig blåsare i vårt avlånga dansbansdsland. De flesta dansband har ju en person som blåser sax. Jag vet inte varför man i år valde att inte dela ut detta pris.

Men får hoppas det kommer tillbaka nästa år och att man nu står i skamvrån och skäms över att man glömt bort alla duktiga blåsare som finns i dansbandssverige. Det finns ju massor med duktigt folk som förtjänar en guldklave.

Många av dom som jag tänker på har tidigare varit nominerade i denna kategori. Men räknar upp både nomindersde och icke nominerade; Joakim Svensson i Claes Lövgrens, Kenneth Herrgård i Cavalkad, Conny Hedins i Hedins, Antti Jonasson i Stensons, Benny Bendén i Chiuita, Petter Sand i Micke Ahlgrens, Stefan Haglund i Torgny Melins, ja listan kan göras hur lång som helst. Så om någon vänlig själ kan berätta för mig varför man inte valde att dela ut detta pris i år kan ju kontakta mig. Skulle vara riktigt kul att få veta hur man tänkte.

Som avslutning på detta bjuder jag er ett minicollage av duktiga blåsare.

Rekord i Malung

17 jul

Det ser ut som att det blir publikrekord i Malung i år med. Orsaken till detta stavas Larz Kristerz. Detta dans och showband från Älvdalen som tog Älvdalsinvånarna och delar av andra Sverige med storm i dansbandskampen på SVT. Deras show i grönlandsparken sågs av över 5000 människor som hade tagit sig till centrum för att få en skymt av våra nya dansbandshjältar. Som vanligt stod bandet i sina dräkter och uppträdde. Något som verkligen blitt ett signum för detta band.

Många jag pratat med och som inte direkt är så insatta i dansbandsbranchen kommer ihåg Larz Kristerz mer för deras kläder än för låtar. Sen när följdfrågan kommer om dom känner igen någon låt med dem så blir det värre. Då när man påminner dom om ”Purple Rain” så kommer dom på att just jävlar, den låten framförde om ju. Jag har länge haft en bestämd åsikt om detta band. Det skulle ha varit skoj om dom i dansbandskampen hade uppträtt i kostym, skjorta och slips för att se om folket hade röstat lika mycket. Men jag tror som sagt att alla som röstade på dem röstade på hela konceptet med kläder, sound och framträdande.

Sen kan man nog inte sticka under stol med att Larz Kristerz hjälpt till att svinga upp branchen lite. Som det snackas om överallt är det ”okej” att gilla dansband numera. Men hallå, det har det ju alltid varit de senaste åren. Det är nog bara ”fina folket” i Stockholm som inte fattat hur ”inne” dansband är.
Dom har nog aldrig varit på Mälarsalen en lördag och dansat till Matz Bladhs. Dom nog eller varit under segeldukstaket i Hågelbyparken och sväng sina lurviga till Claes Lövgrens, och därmed sett hur mycket folk som går ut på dans en vanlig helg.

Men det är bara att tacka och ta emot att dom äntligen fått upp ögonen för den svenska kulturskatten som vi har och släppt in den i radio och tv.

För att återgå till Malungs dansbandsvecka så blev det ju nytt kvällsrekord för torsdagarna. Och jag tror att det mycket berodde på Larz Kristerz. Det blev en rekordökning med 1 518 besökare. Från 5 903 till 7 421!! Totalt efter 5 danskvällar har 29 402 personer dansar och haft kul på Folkets Park Orrskogen, en ökning med 1 707 mot tidigare år. Jag måste få erkänna att det är fantastiskt underbart detta.

Malung Malung Malung

16 jul

Två rätt är väl rätt uselt om ni frågar mig. Men nu var det ju så att jag skrev dom jag hoppades skulle vinna och inte dom jag trodde. Hade jag skrivit vilka som jag trodde skulle vinna en guldklav hade jag ju givetvis fått fler än två rätt. Och andra sidan sett så tyckte jag att årets upplaga av guldklaven 2009 var för trist och förutsägbar. Man visste ju på förhand nästan vilka som skulle få gå från galan med en glittrande guldklav. Så spänningsfaktorn var ju inte så våldsamt hög.

Men man får glädjas åt det som var i alla fall och framför allt att galan sändes i radion i alla fall. Man undrar ju när SVT eller något annat tv-bolag ska börja tv-sända den så som dom gör med alla andra galor av rang och kanske förnya sig på något sätt.
Man har ju nästan lärt sig lite hur galorna kommer att bli och hur det kommer fortlöpa. Årets gala som var 10-års jubileum var inget undantag.

Något som dom ska ha beröm för i är att dom gav programledaren Thomas Deutgen en bra sidekick som det så fint heter på radiospråk, Erika Sjöström från Drifters. Man undrar ju lite vem som kom på den smarta iden att i år till skillnad från förra året ha en person som känner till branchen och personerna som intervjuades.

Sista timmen var en mingeltimme som man undrar hur planerad den var. Men det är väl det som är charmen med direktsändning att det blir som det blir.

För att återgå till klavarna som delades ut så var det ju som sagt lite förutsägbart, inte så spännande som det hade kunnat bli. Ganska väntat så dominerade dansbandskampdeltagare vilket också var väntat.

Men detta är ju publikpriser och det sägs ju att publikens röst väger tyngst så det är bara att gratulera dom som vunnit folkets hjärtan.

Sen tror jag inte att musikaliteten sätts i centrum vid röstandet. Det handlar nog mer om vilken publik man har och ur så pass villiga dom är att rösta.
Men jag citerar vad en god vän sa till mig om nomineringen. ”Att bara vara en av tre är en seger i sig, och vinner jag inte så känns det ändå bra eftersom röstningspengarna går till välgörande ändamål.” Jag kan hålla med där och hade nog känt det på samma sätt. Vi har ju så enormt duktiga dansbandsmusiker i vårt land så att först vara påtänkt och sedan bli en av tre nomineringar hade känts som en seger, och hade man dessutom fått en guldklave hade det bara varit bonus. Är man nominerad ska man nog bara gå dit i förhoppningen att inte få någon klave, att ödmjukt inte förbereda eventuellt tacktal. Så hade jag gjort i alla fall.

Annars så är ju dansbandsveckan i Malung i full gång med massor med folk överallt och inte en kvadratmeters andningsyta. Ungefär så kan man kanske beskriva dom inledande dagarna i Malung.

Det är trevligt att en kommun med 5100 invånare ungefär har en av landets mest besökta festivaler. Det jag funderar på angående publiksiffrorna är om det är antalet unika besökare eller om man som besökare med veckopass räknas varje kväll.

I år man byggt ut ännu mera och gjort en femtedansbana där det var tänkt att enbart gammaldansarna och gammaldansorkestrarna skulle hålla till.
Nu blev det så att publiken inte fick nog av bara ett band där. På publikens begäran blixtbokade man in ytterligare sex dansband till dom 61 som man bokat in sedan tidigare.
De ”nya” banden som bokades in är; Sandins, Divine, Nordinz, Donnez, Bob Stevens och Callisto. Valet av orkestrar tycker jag är jättebra.
Kan man nu låta dansbanden på bana 5 få vara lite mer okända/halvokända band och även låta dom få chansen att få visa upp sig för dansarna. För jag vet många okända band vars dröm är att få spela på Malungs dansbandsvecka.

Jag vet föresten ett band som fick det som en total överraskning att få spela på bana 5. Ett band som hade sin premiär så sent som i februari i år och som satsar hårt framåt. Så ärade arrangörer av dansbandsveckan. Försök att hålla detta nu och boka in fler nya ”underdogs” till nästa år.

Man hoppas även att bana 5 är den banan som vår käre Thomas Deutgen häckar mest vid för att hitta nya band att banda och intervjua i sitt utmärkta program p4 dans.

Jag säger bara; Bort med enkelspårheten bland dansare, journalister och dansarrangörer. Man måste inse att dansbandssverige är berikat med fler band än Lasse Stefanz, Sten & Stanley och Thorleifs även om jag absolut inte har något emot dessa band. Själv är jag en sådan som mer än gärna tar chansen att åka ut på nya band som jag inte hört tidigare live.

Jag vill ge en eloge till alla arrangörer som vågar satsa på nya band och till radiostationer som spelar mindre kända band. Nu vet jag att det handlar i mångt och mycket om ekonomi, men tycker ändå man borde på en säsong i alla fall våga ge 2-3 ”nya band” chansen att få ”komma in”. Nu hamnade jag lite på ett sidospår men jag hoppas ni alla förstår andemeningen med det.

För att återgå till Malung så har man hittills på veckans inledande fyra dagar haft en publiksiffra på 21 981 personer, något som får ses på ett mycket bra betyg. På dansbandsveckans hemsida kan man följa publiksiffrorna.

Det är mycket intressant att hålla koll på dem och jämföra dem med förra årets siffror. Naturligtvis får vi hoppas på rekord i år med och att dom lyckas med att spränga 40 000 gränsen. Kanske blir det så med. Det återstår att se. Till sist vill jag bara säga, väl mött i dansens virvlar.

Det regnar på Arnöns Loge

12 jul

Im singing in the rain. Ja det är just vad man skulle kunna göra denna dag, för usch vad det har regnat idag. Nu ska jag inte klaga på regnet men för dagens aktiviteter är inte regn så lämpligt.

Några dagar innan hade dansbandet Rios från Mariestad annonserat att dom skulle spela i Väse på Arnöns Loge. Jag fick förfrågan om att få följa med vilket jag givetvis tackade ja till.
Det skulle bli skitsköj att följa med och se hur dom arbetar. Nu är det ju så att man varit med en hel del andra band ut på turné så helt främmande är det ju inte. Men det är alltid kul att se hur olika band gör på olika ställen.

15.45 skulle bandet passera Kristinehamn och vi hade bestämt träff vid OK/Q8. Lika punktligt som rapports 19.30 sändning dök dom upp vid macken. Regnet stod som spön i backen och de bandmedlemmar som handlat klart tog skydd under biltvättens tak. Efter att ha hälsat och bekantat sig med bandet for vi i väg mot kvällens spelställe nämligen Arnöns Loge. Det regnade i stort sett hela vägen ut till logen med diverse uppehåll. Denna spelkväll hoppades grabbarna att dom inte fick behandlad köttfärs. Något som mankan få på sin pizza på pizzerian som ligger inne i Väse centrum.

Bengt tog oss tryggt fram till logen. Vi backade intill med chevabussen och släpet.

Arrangören hade varit på plats hela dagen för att fixa med partytält och annat som behövdes för att skydda sig mot regnet. Logen där scenen och dansgolvet fanns låg på andra våningen i en stor fin lagård. Packvägen upp var en smal trätrappa. Men det var inga problem för dessa rutinerade boys.

Arrangören var snäll och såg till så att en del lådor kom upp för trappen. Även jag som inte är så stark i armarna kunde dra mitt strå till stacken. Under tiden passade jag även på att föreviga uppriggningen på kort. Alla kort från den aktuella kvällen kan beskådas på www.riosorkester.se

Till slut så började det ordna upp sig med alla svarta lådor här och där. Föresten så kanske jag ska ta och pressentera grabbarna i bandet.

Som kapellmästare, gittarist sångare och saxofonist finner vi Bengt ”Hardy” Karlsson som spelat i bandet sedan starten 1992. Trakterar basen med den äran och sjunger lite gör Otterbäckspöjken Håkan Nordgren. Den grabben har liksom Bengt spelat i dansband sen urminnes tider. Vem minns inte Ginnyz från Gullspång. Jag var knappt född då men ändå. Den taktfaste bakom trummorna heter Shiam Dhokia. Han tar sig även ton ibland. Sist men kanske inte minst är sångaren och gitarristen Jonas Forsell som har rutin från en rad olika band; Olle Lindwalls, Granada, Loffes, Bosses Team och Paul Sahlin. Många av dessa band har även Bengt spelat med i, så nu vet ni det. Då var den obligatoriska bandpresentationen avklarad och vi kan återgå till händelserna på Arnöns Loge i Väse.

När allt var uppriggat och kopplat så som det skulle var det dags för soundcheck. Ljudet och volymen lät helt okej efter diverse justeringar. Jag blev glad när dom soundchecka till min favoritlåt som jag fått på hjärnan, Janne Önneruds klassiker ”Är du min älskling än” från 1977.

Efter ytterligare lite pyssel och finlir med ljud och instrument så är det så dags att få lite mat i magen. När jag tittar ut har flera gäster kommit och tagit plats i tältena. Bengt berättade att dom året innan dukat upp långbord utomhus. Låter mycket trevligt. Tyvärr inbjöd dagens väder inte till någon sådan aktivitet därav partytälten. Men dom som var där verkade ha trevligt ändå.

Den treligare arrangören eller arrangörerna som jag inte minns namnena på hade införskaffat grillbrickor till oss som vi fick tillreda. Shiam med hjälp av Håkan var grillmästare. Efter att några gånger flyttat runt köttet mellan diverse grillar ansåg vi att nu får det vara färdig grillat. Köttet och potatissalladen smakade ljuvligt. Tack till samtliga inblandade som fixade med maten.

Under tidens folk satt och åt spelade en DJ lite låtar. Det var en mix mellan både kända och mindre kända låtar.

21.30 var det dags för grabbarna att inta scenen och dra i gång kvällen. Dansgolvet fylldes snabbt av glada dansare som kom in i värmen för att bugga, dansa foxtrot eller bara digga till Rios orkester. Det blev riktigt varmt och svettigt där inne och en toppenstämning.

Alla verkade trivas och ha skôj. Det var första gången som jag hörde bandet live på riktigt. Har tidigare bara hört dem live på skiva.Och med facit i hand kan jag varmt rekommendera detta band. Dom spelar härlig go dansmusik. Musiken är verkligen dansant och lättdansad.

Under hela kvällen så småregnar det där ute, och det är riktigt mysigt inne i den varma logen. Mot slutet på  kvällen väcker man liv i grillarna och bjuder på en svensk dansbandsklassiker nämligen ”Korv med bröd”. Hur gott smakar inte det på en skala ett till tio.

När klockan närmar sig halv två annonserar Bengt ut kvällens sista dans till publikens besvikelse. Men allt har ju ett slut och så även denna trevliga kväll. Efter att dom sista tonerna från Karlssons saxofon ebbat ut börjat så arbetet igen med att plocka ner all utrustning igen. Men först så blev det lite vätska och korv med bröd.

Ska jag personligen anmärka på något så var det discot som började efter dansen slut. Att i den smala trappen trängas med gästerna och samtidigt bära lådor var kanske inte det enklaste men även här så visade grabbarna på sin rutin.

Till slut så var allt nerpackat i lådorna. Jag beundrar dem att dom vet varje gång i vilken låda varje sak ska ligga. Men har man packat upp och ner prylarna en hel del så lär man sig nog efter tionde gången. När allt var inlastade och vi dubbelkollat så inget var kvarglömt så kryssade vi så sakteliga hemåt.

I bussen hem snackades det lite om nya låtar som bandet eventuellt skulle ta upp på sin repa. Efter drygt en timma var jag hemma hos mig. Jag kunde då se tillbaka på en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett par jättetrevliga och genomsympatiska grabbar.

Tack för att jag fick åka med. Hoppas det blir fler gånger. Tack även för att ni tog omvägen förbi mitt hus i Kristinehamn.

Så slutligen vill jag bara uppmana dig som läser detta att då besöka Rios hemsida som jag gjort åt bandet. www.riosorkester.se är adressen ni ska knappa in.

Guldklaven 2009

10 jul

Nu är det snart dags för guldklaven 2009. En gala jag fick tillfälle att uppleva live 2008.
En gala full av känslor och tårar men även glädje och skratt. Nedanför skriver jag inte om galan i år och vilka som är nominerade och vilka jag tror och vilka jag hoppas vinner.
Kan tillägga att vissa nomineringar i år var lite förväntade med tanke på guldklaven

Årets Dansband:
Larz-Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts
Tror att Älvdalingarna tar hem det. Annars hoppas jag på Scotts. Men det är tre förutsägbara namn som finns med här. Hade jag fått bestämma hade det stått tre andra namn på denna posten Känns lite pliktskyldigt att nominera dessa banden. Men får man se till framtid i branchen så hoppas jag Scotts tar hem det hela. Dom visar ju lite framåtanda.

Årets låt:
Carina – Christian Antblad och Mats Ymell. Med Larz-Kristerz.
Finns det nån annan nu, av Lars Lundgren. Med Perikles.
Sweet kissing in the moonlight, av Lina och Mårten Eriksson. Med Thorleifs.
Okej, här är det tre bra låtar som tävlar. Hoppas på Thorleifs som jag tycker gör något nytt genom melodifestivalmedverkan. Men även Perikles är ju en floorfiller. Och Carina. Visst f*n jag har glömt att ringa henne. Men det gör inte så mycket, för jag tror åter igen att Älvdalningarna ringt så det räcker och blir över.

Årets sångare:
Kjelle Danielsson, Jannez
Kjell Malmborg, Bengt-Hennings
Henrik Strömberg, Scotts
Här har vi tre riktigt bra och färgstarka personligheter som alla blommar på sitt lilla sätt. Och jag hoppas att dom har vattnat jämtlandsblommorna lite extra så att Kjelle i Jannez tar hem det hela. Skulle inte så vara fallet så hoppas jag få se Kjell Malmborg ta emot en klave.

Årets sångerska:
Cecilia Furlong å Lena Ström, CC & Lee
enny Salén, Jenny Saléns
Melissa Williams, Zlips
Systrna i CC & Lee är helt okej och sjunger bra. Men jag är enormt kluven här. Jag hade hoppats det funnits två klavar, för i så fall hade Jenny och Melissa fått en varsin. Båda är lika bra på det dom gör. Så någon av dessa två får det bli.

Årets album:
Hem till dig, Larz-Kristerz
Rallarsväng, Lasse Stefanz
Varning för hunden, Perikles
Nu är vi åter i pliktskyldighetens nomineringsland. Ett under att dom inte nominerade Scotts här. Jag tror att Larz Kristerz eller Lasse Stefanz album vinner. Så av den anledningen hoppas jag på Perikles som gjort ett mycket starkt album. Dom har ju för vana att inte spotta fram album. Utan när dom släpper skivor så är det kvalité på det dom gör.

Årets gitarrist:
Chris Andersén, Wahlströms
Nicke Fredriksson, Claes Lövgrens
Magnus Zetterqwist, Bhonus
Nicke får min klave. En grabb som spelat gitarr i hela sitt liv och som dom första åren gjort det lite i det dolda. Han har med sitt Claes Lövgrens spelat upp sig till att vara ett av sveriges mest publikdragande och populäraste mogedansbanden vi har i Sverige. Dom har gjort det heklt utan större mediapådrag. Sånt ska premieras.

Årets keyboardist:
Marcus Fernholm, Bhonum
Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten
Claes Linder, Scotts
Marcus är ju ett så vackert namn så varför inte ge han en klave. Har sett Mackan i både Jive och Bhonus och är stum av förundran vad denne herre kan göra med sina vita och svara tangenter. Sådan spelglädje och entusiasms är det inte många klavatuirkillar som har. Ett sådant energiknippe av sällan skådat slag ska belönas med en klave tycker jag.

Årets trummis:
Mattias Berghorn, Drifters
Gunnar Nilsson, Lasse Stefanz
Per-Erik Tagesson, Scotts
Svårt val. Har inte så stor erfarenhet av dessa. Har sett dem lika lite för att ha någon större åsikt om dem och den jag sett mest är väl Mattias i Drifters. Minns föresten då jag träffade hoom som trummis Nyköpingsbandet Excess. Men har hört att alla är minst lika bra så det blir en hård kamp.

Årets basist:
Morgan Korsmoe, Larz-Kristerz
Kim Lindahl, Thorleifs
Robert Norberg, Blender
Man ska ju inte belönas för lång och trogen tjänst som det verkar som att vissa gjort genom åren. Men det är inte därför jag vill nominera Kim Lindahl i Thorleifs. Det är för att han alltid varit en viktig stomme i Thorleifs sound och för att han under året som gått bidragit till de framgångar Thorleifs fått.

Znitsigt i Degerforsparken

3 jul

Vad gör man en varm sommaronsdag. Jo man kan till exempel ta sig en tur till danserna i Degerfors Folkets Park.

Just denna onsdag var det ett för mig helt nytt band som skulle spela upp till dans nämligen Znits från Öland. Det är alltid kul att uppleva nya band som man aldrig hört live förut.

Till denna trevliga danskväll skulle det visa sig att mina vänner Thomas och Liselotte i Roger Lööfs och Carlson & Carlson också begivit sig. Liselotte har gjort det fina omslaget till bandets utmärkta nya full-cd. En skiva som jag kommer blogga om lite framöver. Just nu går det varm i bilstereon kan jag meddela.

Vi kom i tidigaste laget till Degerfors så det blev en liten tur ut på landsbygden där vi studerade Strömtorp och deras fotbollsarena. Har fina minnen här ifrån då Ölme en säsong spelade sig klar i division III. Mindre roligt kanske det var för Strömtorp som den säsongen halkade ner till fyran.

Klockan drog sig mot kvart i sju och vi drog oss vidare mot Parken och parkerade bilen och gick ner till dansbanan och löste entré.

Här är det så att man betalar entrén direkt vid dansbanan. Det är således
ingen som sitter vid grinden och tar betalt. Här i parken kör du till och med in med bilen och parkerar den snyggt på gräsmattan. Kanske lite ovanligt, men det funkar rätt bra. Här kan man välja mellan att köpa fika eller ta med egen fikakorg. Det finns folk som gör både och. Serveringen är i alla fall fullspikad varje danskväll.

Exakt 19.00 startar bandet upp till en lugn dans i form av låten ”Tro mig jag behöver dig”. Denna låt efterföljs av en uppsjö av andra goa dansbandslåtar. Det som slår mig när jag lyssnar på Znits är att dom låter så enormt samspelta och har en så klar ljudbild. Låter så himla klart i ljudet och framförandet låter kanonbra.
Bandet har till och med ”znitsat” till det med lite egna arrangemang på vissa låtar. Härligt att höra att dom inte plankat vissa låtar rakat av utan lagt ner tid och arbete på snygga välarrangerade arrangemang. Berit Gustavsson sjunger med en mycket klockren och klar stämma. Detta ihop med tidigare nämna arrangemang för att man smälter som is. Det är så kul att höra sådana här seriösa och välspelande band.

Och mina vänner Thomas och Liselotte var även dom överens med mig denna kväll, något som får ses som unikt. Annars brukar vi inte vara överens. Men det handlar då inte om musik utom andra sportsliga ting som vilket hockeylag man ska hålla på för att inte bli mobbad och utfryst i Värmland. Vissa verkar aldrig lära sig. Nog om sport.

Jag kan nämna att man även spelar under ett annat namn ibland, nämligen Rose-Maries. Rose-Maries orkester är ett dansband som ursprungligen kommer från Öland. Bandet startades 1970 av Rose-Marie och Evy Gustafsson, föräldrar till Ola Gustafsson som idag driver bandet tillsammans med sin fru Berit. Bandet består utav förutom tidigare nämnda Berit Gustavsson; Gitarr, sång och Ola Gustavsson gitarr, sång, sax, dragspel utav Patrich Rundström klaviatur, sång, dragspel och Mats Winroth trummor och sång. Utgångsorten är numera Ljungbyholm, som ligger strax söder om Kalmar. Bandet är starkt förknippat med gammeldans och för att då markera att dom även spelar på mogendanskvällar så spelar man under två namn beroende på vilken typ av kväll det är.

Eftersom merparten av låtarna i Degerfors är mogendanslåtar så var det Znits som uppträdde. Men var fjärde dans var således gammaldans som dom spelade med den äran. Det märktes att dom har lång och stor rutin på detta område.

En sak som också är skoj med att höra nya band är man inte känner till deras repa och vet inte således vilka låtar som kommer spelas.

Låtvalet denna kväll var mycket varierat med både gammalt och nytt och glädjande nog en hel del egenskrivet. Detta var en kväll som gick allt för fort till ända. Strax efter halv elva kunde man se tillbaka på en alldeles fantastisk kväll. Vädret hade visat sig från sin allra bästa sida.
Högsommarvärme med massor av sol. Ett stort tack till Znits för en fin kväll att lägga till handlingarna.