Semester del 4

1 aug

Ny dag och nu har kung bore tagit bort regnet och ersatt det med strålande solsken, varmt och härligt med högsommarvärme. Vi bestämde färdrutt ut mot kusten och Grebbestad. Där intogs morgonfika med kaffe, dricka och tillhörande muffins.

Det var fantastiskt att gå där och andas in havsluften. Man blev nästan som en ny människa och fick massor med skön inspiration till lite av varje. Vi gick upp på ett berg för att se ut över Grebbestad. Jisses vad mysigt det såg ut med den pittoreska bebyggelsen och dessa vita och röda hus om vart annat. Skulle faktiskt tänka mig att kanske bo där nere. Men då kanske man blir mätt på vyerna av fiskebodar, ljudet av vågskvalp och trutar.

Lite shopping inledde dagen i form av några böcker med fina skärgårdsböcker som man kan ta fram i höstmörkret och minnas tillbaka på denna trevliga semester. Att bara gå där och andas in havsluften är gott nog.

Vi fick syn på en affisch som skvallrade om Tanumsdagen med massor av motor och veteranfordon, så vi styrde kosan dit. På denna dag samlades både kändisar och icke kändisar i Tanumshede. Och förutom att jag var där kunde man skymta Bert Karlsson, Pippi Långstrump och sångaren Kjell Fredriksson. Den sistnämnde sjöng en hel del dansvänliga toner från sina utgivna skivor. Gillar du trallvänliga danslåtar och underhållningsmusik så rekommenderas Kjells skivor. Det var mycket folk ute på gatorna som ville ta del av bland annat MC-paraden med över 160 förare.

När vi kände oss klara med Tanumshede så for vi vidare norrut mot Strömstad för matintag. I Strömstad är det så bra att man har stora parkeringsplatser i utkanterna av staden och sen körs det med ”parkeringsbussar” som tar folket in till stan. Detta är hur smidigt som helst.

Denna dag blev det en lunchbuffé p å restaurang Matbolaget som du finner på Oslovägen 44 i Strömstad. Ännu ett ställe som jag rekommenderar. Har under hela semestern haft turen att finna riktigt bra matställen. Man kanske på hemsidan får göra en guide med riktigt bra matställen som man käkat på.

Samma helg i strömstad befanns sig dansbandet Nordinz, och vi skämtade lite om att tänk om vi skulle stöta på detta band. Och vilka tror ni vi mötte när v gick på strandpromenaden? Jo där livs levande kom dom gåendes; Kalle Örtlund, Christer Gryth och Göran Nordin från redan nämnda orkester. Dom hade spelning på vackra Hotell Laholmen denna helg och gjorde stan (o)säker. Det blev lite samspråk med dem och det bestämdes att vi eventuellt dyker upp den 22 augusti då dom spelar i Degerforsparken efter Vulkanmarken. Är ni andra sugna på detta band är det bara att dyka upp då 22/8. Speltiden är 20-24.

Vi fortsatte vår promenad längs kajen och såg massor med båtar och andra trevligheter. Det märks att man lever på turistnäringen här i Strömstad och på västkusten i stort. Det finns massor med diverse ”supermarkets” och liknande. Man kan ju fråga sig lite vad alla dessa näringsidkare jobbar med vintertid? Det skulle vara skoj att besöka dessa turistorter vintertid för att se hur så pass livligt det är där då. Det blev även en glass i solskenet i form av Solero berry berry.

Denna dag var en dag med sol och värme, och det märktes. Hela Strömstad var som en sillburk. Det var folk överallt på gator, torg, uteserveringar och i butiker av olika nationaliteter som det alltid är i Strömstad. Tyvärr räckte inte tiden till för övernattning här så vi hade sedan länge bestämt oss för att resa hem på kvällen. Vi hade planerat en färdväg via Norge hem.

Sagt och gjort så styrde vi kosan norr ut mot Svinesund. Nu kom vi på den nya vägen vilket gjorde att vi fick betala. Tyvärr strulade det i betalstationen. Antagligen för att betalkortet vändes fel. En norrman som jobbade där kom ut för att hjälpa oss sa lite vresigt att det står ju hur man ska göra, och dessutom på svensk. Han drog kortet och bommen gick upp. Sen log han och önskade oss fortsatt trevlig resa.

Sedan kom det som var mindre roligt, En lååååång bilkö. Det verkade som om norska tullen fått order om att kolla varenda bil. För nu gick det i snigelfart framåt. Men det var bara att ”gilla läget” och se framåt. Efter en halvtimme var vi framme och kunde lugnt och säkert kryssa förbi polisen som till syntes verkade leta efter något. Man får hoppas som hittat det som dom letade efter.

På små kringelkrokiga vägar bar det i väg och vi kom till slut in i Sverige där vi skulle ta en båttur. Sund-Jarenleden är en färjelinje som går över Stora Le i Nössemark i Dalsland. Sträckan är 1 km och överfarten tar knappa 10 minuter. Genom färjeleden förkortas sträckan mellan Bengtsfors och Halden i Norge med mer än 2 mil vilket kanske inte är så där våldsamt mycket men ändå.

När vi kom till Bengtsfors så kom hungern tillbaka och vi bestämde oss sätta kurs mot Åmål för mat. Flera restauranger låg på samma gata, men valet föll till slut på den med det snitsiga namnet kontoret bar & restaurang. Resultatet här blir otroooligt bra mat och mycket trevlig service. Ett rikigt höjarställe med mycket trevlig personal. Garanterat ett ställe som jag i alla fall återkommer till om jag besöker Åmål igen. Maten smakade underbart. Det med en fin avslutning på semestern detta. Tack till den trevliga personalen. Efter maten rullade vi hemåt igen mätta och belåtna och fulla med intryck efter mycket trevliga dagar.

Semester del 3

1 aug

Dagen efter så besökte vi ett mycket trevligt motormuseum. Motorcykelmuseet är inrymt i den ca 1000 m2 stora Gallerian under livsmedelshallen ”Willys hemma” i centrala Ed. Här visas ca 150 st veteranmotorcyklar, mopeder och påhängsmotorer från ett flertal länder, ett 75-tal motorsågar, 50 båtmotorer, 300 radioapparater och ett dussin sköna gamla symaskiner med mera. Mycket sevärt med andra ord om man är intresserad av sådant.

När vi kom ut igen i det fria visade det sig att regnet ville tränga på så vi tog en rask promenad till bilen för att ta skydd. Sen öppnades hela himlen och det kom regn som aldrig förr. Jisses vad mycket blöta som kom ner. Efter det så började det så sakteliga spricka upp och solen arbetade sig fram genom molnen.

Då besökte vi turistbyrån med Hembygdsmuseet eller Karl XII stugan som den kallas, är idag Eds äldsta byggnad, uppförd på 1700-talet. Det inrymmer en mängd föremål som belyser Eds historia.

Innan det blev kväll hann vi med besök i en mycket gammal lanthandel som låg lite utanför ED och lite andra småställen. Något som är lite fräckt är att man har en Mosse Ranch där det finns tama älgar. Det ni, tycker jag är Lite fräckt faktiskt. Inte konstigt att detta drar till sig mycket tyska turister.

På eftermiddagen så passade vi på att besöka Lågprisvaruhuset Karlsson. Där köpte jag (som vanligt nästan) lite skivor och sen två pikétröjor.

Efter denna dag var vi både hungriga och lite trötta. Så vi tog tillfället i akt att vila lite på vandrar hemmet.

Då vi nästa dag skulle resa vidare mot andra nya mål gick vi och tackade för oss hos värdparet och önska dem lycka till med vandrarhemmet, Mackerian och skivinspelningen av nya plattan för Bagatelle. Meta avslöjade att det blir en instrumental saxplatta med lite annorlunda och spår på. Vad härligt med dansband som tänker annorlunda och inte spelar in klassiker som 511 andra band redan spelat in. Efter att ha hört delar av låtlistan kan det bli mycket bra.

På kvällen gick vi (efter hett tips från Meta och Gert) till Restaurang ED som skulle ha mycket bra mat. Med facit i hand man kan säga att dom kunde inte ha mer rätt än så. Jag vill ta tillfället i akt att än en gång tacka Meta och Gert för alla tips på sevärdheter och annat i Dals-ED med omnejd.

På väg till den centralt belägna restaurangen så bedårades det en vidunderlig utsikt. Ska man beskriva den så liknade det ett norskt fjordlandskap. Jag har för mig det heter Skansen vandringsleden som finns där.

Hur som helst var det en fin utsikt och man stod bara och njöt av utsikten. Njuta fick vi även göra på restaurangen efteråt. En underbart fantastisk plankstek med tillhörande cider intogs på restaurang ED. Kan det bli bättre? Nä jag tror inte det.

Semester del 2

1 aug

Ny dag och strålande väder kanske man inte kan säga kanske men det är ju svensk sommar och man ska ju inte klaga på vädret.

Vi tog in på ett mysigt vandrarhem i Dals-ED som heter Daggdroppen. Frågar ni mig tycker jag det är ett riktigt mysigt och gulligt namn. Föreståndarna för detta vandrarhem heter Meta och Gert Fagerström. Man kan bland annat se dem i dansbandet Bagatelle. Men när dom således inte är ute och spelar och sjunger (blir av naturliga skäl inte så ofta) så driver dom detta vandrarhem och från och med juni 2009 även den intilliggande smörgås och salladsbaren med det fyndiga namnet ”Mackerian”.

Jag tycker det är skoj när folk satsar och lyckas väl. Kan med facit i hand meddela att mackorna var sagolikt goda. Så passerar ni eller befinner er i Dals-ED så bara måste ni besöka Meta och Gerts Mackeria. Jag kom då att tänka på de trevliga tjejerna på Säffle Blomsterhandel och drog paralleller med att Gert och Meta är minst lika trevliga. Vad enkelt livet vore om alla vore som dom, fast då hade man ju inget att störa sig på men ändå.

Måste slå ett slag för deras jukebox som finns med noga utvald musik. Jo jag tackar ja. Bagatelle, Torgny Melins och massa andra sköna dansband. Att sitta och fika till tonerna av ”Bara dej jag vill ha” med Torgny Melins är inte illa. Man drömmer sig bort. Väggarna pryds av diverse dansbandsaffischer med orkestrar som Meta och Gert spelat i. Det andas nostalgi på hela stället. Och känner man som jag, till banden så minns man massor.

Jag kommer föresten ihåg en spelning med Dansers där Meta spelade sax. Jag tror det var i Kil på Folkets Hus. Minns det så starkt för hennes scenpersonlighet och det gudomliga saxspel.

Nu blev det ett stickspår men ändå. Kort sagt vill jag bara uppmana till att ta en sväng till Mackerian i Dals-ED. På kvällen var det allsång vid Timmerhusen med Remembers orkester med diverse lokala gästartister.

Nu vet jag med bestämdhet att vi har olika definitioner på allsångskväller. Personligen tycker jag bara det var lite magert med allsånger. Under en och en halv timme räknade jag till tre allsånger då publiken uppmanades till att ta upp allsångshäftet. Lite mer allsång med publiken hade inte skadat, även om kvällen i sig var trevlig med mycket musik.
Vädermässigt lite ostadigt med regn och sol om vart annat.

Semester Del 1

1 aug

30/7  Sommar sommar sommar det är dans i folket park. När detta skrivs är man alldeles nyss hemkommen från lite semester som omfattade Dalsland och västkusten. Det började med en resa från östra Värmland neråt Dalsland. Första stopp blev i Säffle för besök på en blomsterhandel och lite andra göromål. Jisses vad trevliga tjejer det var som jobbade där, så genomtrevliga och vänliga. Tänk om alla butiksbeträden kunde vara sådana.

Efter att bestyren i Säffle var över fortsatte färden mot dagens första mål som var Billingsfors där vi skulle hälsa på släktingar.
Detta är en trevlig liten ort med uppskattningsvis 1200 invånare och som tillhör Bengtsfors kommun. Dalsland är ett litet Sverige i miniatyr tycker jag. Man har det mesta där både ängar, berg och dalar.

Vi tog oss med bil till Upperud som är en plats som är känt för sitt stora hantverkshus. Här fanns det massor med hantverk i ett stort hus med säkert sex våningar. Fanns massor med fina ting att kika på. Efter detta tog vi oss på krokiga vägar till Håverud och den kända akvedukten som finns där. Detta är en riktigt turistmagnet och här kan passerar flera båtar som man kan åka med om man känner för det.

När vi tittat klart där gjorde sig hungern påmind. Vi for tillbaka till Billingsfors där vi intog lite föda eller mat om man så vill på en pizzeria som inte såg speciellt märkvärdig ut. Men jisses vilken mat dom hade där. Kan varmt rekommendera den. Några i vårt sällskap beställde sallad och kebab och måste berömma dem för upplägget. Det var inte det gamla vanliga kletet och jordbävningsupplägget som andra pizzerior gör. All mat smakade underbart och var till belåtenhet för oss alla. Restaurangen heter föresten Kings Pizzeria om ni tänkt besöka den.

När dagen började lida mot sitt slut for vi till vårt sovställe som för dagen var Daggdroppens vandrarhem i ED. Mer om detta i nästa blogg.

Nordinz – Ett dansband på g…

23 jul

Dansbandsbranchen går som smör i solsken om man ska tro media. Det dansas som aldrig förr och det är ”okej” att gilla dansband. Nya dansband ploppar upp likt svampar i jorden. Nå kanske inte som svampar. Men visst är det så att det startas upp nya dansband på sina håll. Jag har haft nöjet att följa två nystartade band på väg upp. Ett band har jag spanat lite extra på. Kanske just att dom finns i min närhet här i Värmland.

Nu minns jag inte exakt årtal men kanske någon gång efter att Tage Elander blev stadsminister kanske, eller några år senare faktiskt var jag på en dans på Upperudslogen i Värmland.
Där spelade Ji Coo´s orkester. Orkestern då bestod av tre äldre herrar i sina bästa år samt en yngling på trummor som heter Björn Björklund. Den sistnämnda har jag haft nöjet att följa i diverse dansband. Han spelade även trummor i Danslaget innan dom tog beslutet att lägga ner bandet nyårsafton 2008. Det jag tänkte då var hur Björn ska klara detta, han som brinner så för dansmusiken.

Men jag är inte orolig och visste att han snart är på banan igen.

Det var därför ett rent nöje att på senhösten 2008 få läsa om ett nytt dansband som ska startas upp. Arbetsnamnet då var Göran Nordinz orkester som sedermera bara blev Nordinz. Ang bandnamnet tycker jag Nordinz låter bättre och fräschare än Göran Nordinz Inget ont om namnet Göran. Men vissa för och efternamn låter lite mossigt. Nej usch nu krånglade jag till det. Om du läser detta Göran så är du absolut inte mossig. Jag tror vi lämnar bandnamnet och går vidare.

Dagen innan min födelsedag så satt jag och lyssnade med spänd förväntan på en närradiostation där Nordinz skulle pressenteras. Där fick man veta bland annat vilka som ingår i bandet och att deras premiär skulle äga rum på Bygdens Hus i Lysvik den 1 februari om jag inte minns helt fel.

Det är alltid kul att läsa om och följa uppbyggnaden av ett band från det man letar medlemmar till det att man är i gång. Jag tycker dom är modiga som vågar starta upp ett nytt band och satsar så friskt som dom gör. Dt är så roligt att se och läsa om att det går så himla bra för dem.

Det bra gjort att starta upp som helt nytt dansband, och första året redan ha nästan 50 speljobb inbokade. Att få spela på sveriges största dansevenemang dansbandsveckan i Malung samt på Birka Princess är inte dåligt det heller.

Jag hade äran att en kväll i mars uppleva Nordinz live i Degerfors Folkets Hus, och jag kan säga att detta band har stor potential. Det jag hörde då lät helt okej och är något att bygga vidare på.

Nu har det gått en massa spelningar sen dess och bandet har fått ännu mera rutin. Nu är bandet i full gång med att spela in sin första skiva och jagar därför låtskrivare som vill vara med. Känner du att du vill bidra med några låtar är du välkommen att göra det. Hör av dig via bandets hemsida nordinz.se

På youtube kan ni söka fram Nordinz och kika på dem live. Kvalitén på det filmade är som det är. Det är filmat med en liten digital fotokamera. Men ni får ändå en liten bild av hur bandet låter och vilket stil dom har.

Så det är bara att lyfta på hatten och önska grabbarna i Nordinz fortsatt lycka till då dom ska fortsätta erövra landets dansestrader. Vilket det andra bandet är som jag gillar får ni se i morgon.

Vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

21 jul

Nu har jag fått svar på mitt förra blogginlägg om varför kategorin ”årets blåsare” inte fanns med i årets upplaga av Guldklavegalan.

I Thomas Deutgens blogg kan man läsa följande:
”Många undrar också varför kategorin Årets Blåsare är borta. Orsaken är tyvärr enkel; det finns för få. Alla nominerade i respektive kategori måste återigen ha en aktualitetsprägel samt kvalitetsprägel. I just kategorin Blåsare finns det inte så många som uppfyller båda kriterierna, åtminstone inte på sikt. Därför har vi valt att plocka bort den kategorin.”

Det jag nu undrar är. Om man spelar med sitt band 160-170 kvällar per år och möter dansbandspubliken på landets dansbanor. Är man inte aktuell då. Eller måste man stå rampljuset i SVT på bästa sändningstid eller vara med i radioprogram för att räknas som aktuell.

Nu var det ju så att årets upplaga av guldklaven präglades av dansbandskampen. Och vi alla vet ju nu att Larz Kristerz och Scotts inte har några blåsare så det kanske bidrog till att man inte lada ner så mycket energi på att hitta duktiga blåsare.

Jag har i alla fall under dansbandskampen avnjutit flera saxspelande dansband. Man kan bara ta saxtrion i Bengt Hennings som exempel. Man har släppt en cd, turnerar på dansgalor och ligger på topplistor. Man kan väl inte vara mer aktuella än så här, och dessutom var dom ju med i dansbandskampen vilket verkligen i år verkar ha varit en merit för att bli nominerad i guldklaven.

Nu hör det ju till saken att dom vann 2008. Men kan man nominera Lasse Stefanz år efter år så hade man nog kunnat nominera Bengt Hennings igen.

Daniel i Sandins orkester briljerade även han i dansbandskampen med ”Here comes the sun” med otroligt skönt saxspel. Och hur bra var inte blåsarna i Good Timers?

Och jag har hört många bra saxofonister på andra aktuella arenor med under 2008-2009 så nog hade man kunnat få ihop blåsare som följer kriterierna. Jag säger så här att vill man så kan man och vill man inte så kan man inte.

Nu har jag gnällt färdigt för i dag. Ha det gött

Blåsta på guldklavegalan

19 jul

Blev vi blåsta på Guldklavegalan? Ja det kan man fråga sig. Rubriken syftar givetvis på att man inte i år delade ut något pris till någon duktig blåsare i vårt avlånga dansbansdsland. De flesta dansband har ju en person som blåser sax. Jag vet inte varför man i år valde att inte dela ut detta pris.

Men får hoppas det kommer tillbaka nästa år och att man nu står i skamvrån och skäms över att man glömt bort alla duktiga blåsare som finns i dansbandssverige. Det finns ju massor med duktigt folk som förtjänar en guldklave.

Många av dom som jag tänker på har tidigare varit nominerade i denna kategori. Men räknar upp både nomindersde och icke nominerade; Joakim Svensson i Claes Lövgrens, Kenneth Herrgård i Cavalkad, Conny Hedins i Hedins, Antti Jonasson i Stensons, Benny Bendén i Chiuita, Petter Sand i Micke Ahlgrens, Stefan Haglund i Torgny Melins, ja listan kan göras hur lång som helst. Så om någon vänlig själ kan berätta för mig varför man inte valde att dela ut detta pris i år kan ju kontakta mig. Skulle vara riktigt kul att få veta hur man tänkte.

Som avslutning på detta bjuder jag er ett minicollage av duktiga blåsare.

Rekord i Malung

17 jul

Det ser ut som att det blir publikrekord i Malung i år med. Orsaken till detta stavas Larz Kristerz. Detta dans och showband från Älvdalen som tog Älvdalsinvånarna och delar av andra Sverige med storm i dansbandskampen på SVT. Deras show i grönlandsparken sågs av över 5000 människor som hade tagit sig till centrum för att få en skymt av våra nya dansbandshjältar. Som vanligt stod bandet i sina dräkter och uppträdde. Något som verkligen blitt ett signum för detta band.

Många jag pratat med och som inte direkt är så insatta i dansbandsbranchen kommer ihåg Larz Kristerz mer för deras kläder än för låtar. Sen när följdfrågan kommer om dom känner igen någon låt med dem så blir det värre. Då när man påminner dom om ”Purple Rain” så kommer dom på att just jävlar, den låten framförde om ju. Jag har länge haft en bestämd åsikt om detta band. Det skulle ha varit skoj om dom i dansbandskampen hade uppträtt i kostym, skjorta och slips för att se om folket hade röstat lika mycket. Men jag tror som sagt att alla som röstade på dem röstade på hela konceptet med kläder, sound och framträdande.

Sen kan man nog inte sticka under stol med att Larz Kristerz hjälpt till att svinga upp branchen lite. Som det snackas om överallt är det ”okej” att gilla dansband numera. Men hallå, det har det ju alltid varit de senaste åren. Det är nog bara ”fina folket” i Stockholm som inte fattat hur ”inne” dansband är.
Dom har nog aldrig varit på Mälarsalen en lördag och dansat till Matz Bladhs. Dom nog eller varit under segeldukstaket i Hågelbyparken och sväng sina lurviga till Claes Lövgrens, och därmed sett hur mycket folk som går ut på dans en vanlig helg.

Men det är bara att tacka och ta emot att dom äntligen fått upp ögonen för den svenska kulturskatten som vi har och släppt in den i radio och tv.

För att återgå till Malungs dansbandsvecka så blev det ju nytt kvällsrekord för torsdagarna. Och jag tror att det mycket berodde på Larz Kristerz. Det blev en rekordökning med 1 518 besökare. Från 5 903 till 7 421!! Totalt efter 5 danskvällar har 29 402 personer dansar och haft kul på Folkets Park Orrskogen, en ökning med 1 707 mot tidigare år. Jag måste få erkänna att det är fantastiskt underbart detta.

Malung Malung Malung

16 jul

Två rätt är väl rätt uselt om ni frågar mig. Men nu var det ju så att jag skrev dom jag hoppades skulle vinna och inte dom jag trodde. Hade jag skrivit vilka som jag trodde skulle vinna en guldklav hade jag ju givetvis fått fler än två rätt. Och andra sidan sett så tyckte jag att årets upplaga av guldklaven 2009 var för trist och förutsägbar. Man visste ju på förhand nästan vilka som skulle få gå från galan med en glittrande guldklav. Så spänningsfaktorn var ju inte så våldsamt hög.

Men man får glädjas åt det som var i alla fall och framför allt att galan sändes i radion i alla fall. Man undrar ju när SVT eller något annat tv-bolag ska börja tv-sända den så som dom gör med alla andra galor av rang och kanske förnya sig på något sätt.
Man har ju nästan lärt sig lite hur galorna kommer att bli och hur det kommer fortlöpa. Årets gala som var 10-års jubileum var inget undantag.

Något som dom ska ha beröm för i är att dom gav programledaren Thomas Deutgen en bra sidekick som det så fint heter på radiospråk, Erika Sjöström från Drifters. Man undrar ju lite vem som kom på den smarta iden att i år till skillnad från förra året ha en person som känner till branchen och personerna som intervjuades.

Sista timmen var en mingeltimme som man undrar hur planerad den var. Men det är väl det som är charmen med direktsändning att det blir som det blir.

För att återgå till klavarna som delades ut så var det ju som sagt lite förutsägbart, inte så spännande som det hade kunnat bli. Ganska väntat så dominerade dansbandskampdeltagare vilket också var väntat.

Men detta är ju publikpriser och det sägs ju att publikens röst väger tyngst så det är bara att gratulera dom som vunnit folkets hjärtan.

Sen tror jag inte att musikaliteten sätts i centrum vid röstandet. Det handlar nog mer om vilken publik man har och ur så pass villiga dom är att rösta.
Men jag citerar vad en god vän sa till mig om nomineringen. ”Att bara vara en av tre är en seger i sig, och vinner jag inte så känns det ändå bra eftersom röstningspengarna går till välgörande ändamål.” Jag kan hålla med där och hade nog känt det på samma sätt. Vi har ju så enormt duktiga dansbandsmusiker i vårt land så att först vara påtänkt och sedan bli en av tre nomineringar hade känts som en seger, och hade man dessutom fått en guldklave hade det bara varit bonus. Är man nominerad ska man nog bara gå dit i förhoppningen att inte få någon klave, att ödmjukt inte förbereda eventuellt tacktal. Så hade jag gjort i alla fall.

Annars så är ju dansbandsveckan i Malung i full gång med massor med folk överallt och inte en kvadratmeters andningsyta. Ungefär så kan man kanske beskriva dom inledande dagarna i Malung.

Det är trevligt att en kommun med 5100 invånare ungefär har en av landets mest besökta festivaler. Det jag funderar på angående publiksiffrorna är om det är antalet unika besökare eller om man som besökare med veckopass räknas varje kväll.

I år man byggt ut ännu mera och gjort en femtedansbana där det var tänkt att enbart gammaldansarna och gammaldansorkestrarna skulle hålla till.
Nu blev det så att publiken inte fick nog av bara ett band där. På publikens begäran blixtbokade man in ytterligare sex dansband till dom 61 som man bokat in sedan tidigare.
De ”nya” banden som bokades in är; Sandins, Divine, Nordinz, Donnez, Bob Stevens och Callisto. Valet av orkestrar tycker jag är jättebra.
Kan man nu låta dansbanden på bana 5 få vara lite mer okända/halvokända band och även låta dom få chansen att få visa upp sig för dansarna. För jag vet många okända band vars dröm är att få spela på Malungs dansbandsvecka.

Jag vet föresten ett band som fick det som en total överraskning att få spela på bana 5. Ett band som hade sin premiär så sent som i februari i år och som satsar hårt framåt. Så ärade arrangörer av dansbandsveckan. Försök att hålla detta nu och boka in fler nya ”underdogs” till nästa år.

Man hoppas även att bana 5 är den banan som vår käre Thomas Deutgen häckar mest vid för att hitta nya band att banda och intervjua i sitt utmärkta program p4 dans.

Jag säger bara; Bort med enkelspårheten bland dansare, journalister och dansarrangörer. Man måste inse att dansbandssverige är berikat med fler band än Lasse Stefanz, Sten & Stanley och Thorleifs även om jag absolut inte har något emot dessa band. Själv är jag en sådan som mer än gärna tar chansen att åka ut på nya band som jag inte hört tidigare live.

Jag vill ge en eloge till alla arrangörer som vågar satsa på nya band och till radiostationer som spelar mindre kända band. Nu vet jag att det handlar i mångt och mycket om ekonomi, men tycker ändå man borde på en säsong i alla fall våga ge 2-3 ”nya band” chansen att få ”komma in”. Nu hamnade jag lite på ett sidospår men jag hoppas ni alla förstår andemeningen med det.

För att återgå till Malung så har man hittills på veckans inledande fyra dagar haft en publiksiffra på 21 981 personer, något som får ses på ett mycket bra betyg. På dansbandsveckans hemsida kan man följa publiksiffrorna.

Det är mycket intressant att hålla koll på dem och jämföra dem med förra årets siffror. Naturligtvis får vi hoppas på rekord i år med och att dom lyckas med att spränga 40 000 gränsen. Kanske blir det så med. Det återstår att se. Till sist vill jag bara säga, väl mött i dansens virvlar.

Det regnar på Arnöns Loge

12 jul

Im singing in the rain. Ja det är just vad man skulle kunna göra denna dag, för usch vad det har regnat idag. Nu ska jag inte klaga på regnet men för dagens aktiviteter är inte regn så lämpligt.

Några dagar innan hade dansbandet Rios från Mariestad annonserat att dom skulle spela i Väse på Arnöns Loge. Jag fick förfrågan om att få följa med vilket jag givetvis tackade ja till.
Det skulle bli skitsköj att följa med och se hur dom arbetar. Nu är det ju så att man varit med en hel del andra band ut på turné så helt främmande är det ju inte. Men det är alltid kul att se hur olika band gör på olika ställen.

15.45 skulle bandet passera Kristinehamn och vi hade bestämt träff vid OK/Q8. Lika punktligt som rapports 19.30 sändning dök dom upp vid macken. Regnet stod som spön i backen och de bandmedlemmar som handlat klart tog skydd under biltvättens tak. Efter att ha hälsat och bekantat sig med bandet for vi i väg mot kvällens spelställe nämligen Arnöns Loge. Det regnade i stort sett hela vägen ut till logen med diverse uppehåll. Denna spelkväll hoppades grabbarna att dom inte fick behandlad köttfärs. Något som mankan få på sin pizza på pizzerian som ligger inne i Väse centrum.

Bengt tog oss tryggt fram till logen. Vi backade intill med chevabussen och släpet.

Arrangören hade varit på plats hela dagen för att fixa med partytält och annat som behövdes för att skydda sig mot regnet. Logen där scenen och dansgolvet fanns låg på andra våningen i en stor fin lagård. Packvägen upp var en smal trätrappa. Men det var inga problem för dessa rutinerade boys.

Arrangören var snäll och såg till så att en del lådor kom upp för trappen. Även jag som inte är så stark i armarna kunde dra mitt strå till stacken. Under tiden passade jag även på att föreviga uppriggningen på kort. Alla kort från den aktuella kvällen kan beskådas på www.riosorkester.se

Till slut så började det ordna upp sig med alla svarta lådor här och där. Föresten så kanske jag ska ta och pressentera grabbarna i bandet.

Som kapellmästare, gittarist sångare och saxofonist finner vi Bengt ”Hardy” Karlsson som spelat i bandet sedan starten 1992. Trakterar basen med den äran och sjunger lite gör Otterbäckspöjken Håkan Nordgren. Den grabben har liksom Bengt spelat i dansband sen urminnes tider. Vem minns inte Ginnyz från Gullspång. Jag var knappt född då men ändå. Den taktfaste bakom trummorna heter Shiam Dhokia. Han tar sig även ton ibland. Sist men kanske inte minst är sångaren och gitarristen Jonas Forsell som har rutin från en rad olika band; Olle Lindwalls, Granada, Loffes, Bosses Team och Paul Sahlin. Många av dessa band har även Bengt spelat med i, så nu vet ni det. Då var den obligatoriska bandpresentationen avklarad och vi kan återgå till händelserna på Arnöns Loge i Väse.

När allt var uppriggat och kopplat så som det skulle var det dags för soundcheck. Ljudet och volymen lät helt okej efter diverse justeringar. Jag blev glad när dom soundchecka till min favoritlåt som jag fått på hjärnan, Janne Önneruds klassiker ”Är du min älskling än” från 1977.

Efter ytterligare lite pyssel och finlir med ljud och instrument så är det så dags att få lite mat i magen. När jag tittar ut har flera gäster kommit och tagit plats i tältena. Bengt berättade att dom året innan dukat upp långbord utomhus. Låter mycket trevligt. Tyvärr inbjöd dagens väder inte till någon sådan aktivitet därav partytälten. Men dom som var där verkade ha trevligt ändå.

Den treligare arrangören eller arrangörerna som jag inte minns namnena på hade införskaffat grillbrickor till oss som vi fick tillreda. Shiam med hjälp av Håkan var grillmästare. Efter att några gånger flyttat runt köttet mellan diverse grillar ansåg vi att nu får det vara färdig grillat. Köttet och potatissalladen smakade ljuvligt. Tack till samtliga inblandade som fixade med maten.

Under tidens folk satt och åt spelade en DJ lite låtar. Det var en mix mellan både kända och mindre kända låtar.

21.30 var det dags för grabbarna att inta scenen och dra i gång kvällen. Dansgolvet fylldes snabbt av glada dansare som kom in i värmen för att bugga, dansa foxtrot eller bara digga till Rios orkester. Det blev riktigt varmt och svettigt där inne och en toppenstämning.

Alla verkade trivas och ha skôj. Det var första gången som jag hörde bandet live på riktigt. Har tidigare bara hört dem live på skiva.Och med facit i hand kan jag varmt rekommendera detta band. Dom spelar härlig go dansmusik. Musiken är verkligen dansant och lättdansad.

Under hela kvällen så småregnar det där ute, och det är riktigt mysigt inne i den varma logen. Mot slutet på  kvällen väcker man liv i grillarna och bjuder på en svensk dansbandsklassiker nämligen ”Korv med bröd”. Hur gott smakar inte det på en skala ett till tio.

När klockan närmar sig halv två annonserar Bengt ut kvällens sista dans till publikens besvikelse. Men allt har ju ett slut och så även denna trevliga kväll. Efter att dom sista tonerna från Karlssons saxofon ebbat ut börjat så arbetet igen med att plocka ner all utrustning igen. Men först så blev det lite vätska och korv med bröd.

Ska jag personligen anmärka på något så var det discot som började efter dansen slut. Att i den smala trappen trängas med gästerna och samtidigt bära lådor var kanske inte det enklaste men även här så visade grabbarna på sin rutin.

Till slut så var allt nerpackat i lådorna. Jag beundrar dem att dom vet varje gång i vilken låda varje sak ska ligga. Men har man packat upp och ner prylarna en hel del så lär man sig nog efter tionde gången. När allt var inlastade och vi dubbelkollat så inget var kvarglömt så kryssade vi så sakteliga hemåt.

I bussen hem snackades det lite om nya låtar som bandet eventuellt skulle ta upp på sin repa. Efter drygt en timma var jag hemma hos mig. Jag kunde då se tillbaka på en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett par jättetrevliga och genomsympatiska grabbar.

Tack för att jag fick åka med. Hoppas det blir fler gånger. Tack även för att ni tog omvägen förbi mitt hus i Kristinehamn.

Så slutligen vill jag bara uppmana dig som läser detta att då besöka Rios hemsida som jag gjort åt bandet. www.riosorkester.se är adressen ni ska knappa in.

Guldklaven 2009

10 jul

Nu är det snart dags för guldklaven 2009. En gala jag fick tillfälle att uppleva live 2008.
En gala full av känslor och tårar men även glädje och skratt. Nedanför skriver jag inte om galan i år och vilka som är nominerade och vilka jag tror och vilka jag hoppas vinner.
Kan tillägga att vissa nomineringar i år var lite förväntade med tanke på guldklaven

Årets Dansband:
Larz-Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts
Tror att Älvdalingarna tar hem det. Annars hoppas jag på Scotts. Men det är tre förutsägbara namn som finns med här. Hade jag fått bestämma hade det stått tre andra namn på denna posten Känns lite pliktskyldigt att nominera dessa banden. Men får man se till framtid i branchen så hoppas jag Scotts tar hem det hela. Dom visar ju lite framåtanda.

Årets låt:
Carina – Christian Antblad och Mats Ymell. Med Larz-Kristerz.
Finns det nån annan nu, av Lars Lundgren. Med Perikles.
Sweet kissing in the moonlight, av Lina och Mårten Eriksson. Med Thorleifs.
Okej, här är det tre bra låtar som tävlar. Hoppas på Thorleifs som jag tycker gör något nytt genom melodifestivalmedverkan. Men även Perikles är ju en floorfiller. Och Carina. Visst f*n jag har glömt att ringa henne. Men det gör inte så mycket, för jag tror åter igen att Älvdalningarna ringt så det räcker och blir över.

Årets sångare:
Kjelle Danielsson, Jannez
Kjell Malmborg, Bengt-Hennings
Henrik Strömberg, Scotts
Här har vi tre riktigt bra och färgstarka personligheter som alla blommar på sitt lilla sätt. Och jag hoppas att dom har vattnat jämtlandsblommorna lite extra så att Kjelle i Jannez tar hem det hela. Skulle inte så vara fallet så hoppas jag få se Kjell Malmborg ta emot en klave.

Årets sångerska:
Cecilia Furlong å Lena Ström, CC & Lee
enny Salén, Jenny Saléns
Melissa Williams, Zlips
Systrna i CC & Lee är helt okej och sjunger bra. Men jag är enormt kluven här. Jag hade hoppats det funnits två klavar, för i så fall hade Jenny och Melissa fått en varsin. Båda är lika bra på det dom gör. Så någon av dessa två får det bli.

Årets album:
Hem till dig, Larz-Kristerz
Rallarsväng, Lasse Stefanz
Varning för hunden, Perikles
Nu är vi åter i pliktskyldighetens nomineringsland. Ett under att dom inte nominerade Scotts här. Jag tror att Larz Kristerz eller Lasse Stefanz album vinner. Så av den anledningen hoppas jag på Perikles som gjort ett mycket starkt album. Dom har ju för vana att inte spotta fram album. Utan när dom släpper skivor så är det kvalité på det dom gör.

Årets gitarrist:
Chris Andersén, Wahlströms
Nicke Fredriksson, Claes Lövgrens
Magnus Zetterqwist, Bhonus
Nicke får min klave. En grabb som spelat gitarr i hela sitt liv och som dom första åren gjort det lite i det dolda. Han har med sitt Claes Lövgrens spelat upp sig till att vara ett av sveriges mest publikdragande och populäraste mogedansbanden vi har i Sverige. Dom har gjort det heklt utan större mediapådrag. Sånt ska premieras.

Årets keyboardist:
Marcus Fernholm, Bhonum
Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten
Claes Linder, Scotts
Marcus är ju ett så vackert namn så varför inte ge han en klave. Har sett Mackan i både Jive och Bhonus och är stum av förundran vad denne herre kan göra med sina vita och svara tangenter. Sådan spelglädje och entusiasms är det inte många klavatuirkillar som har. Ett sådant energiknippe av sällan skådat slag ska belönas med en klave tycker jag.

Årets trummis:
Mattias Berghorn, Drifters
Gunnar Nilsson, Lasse Stefanz
Per-Erik Tagesson, Scotts
Svårt val. Har inte så stor erfarenhet av dessa. Har sett dem lika lite för att ha någon större åsikt om dem och den jag sett mest är väl Mattias i Drifters. Minns föresten då jag träffade hoom som trummis Nyköpingsbandet Excess. Men har hört att alla är minst lika bra så det blir en hård kamp.

Årets basist:
Morgan Korsmoe, Larz-Kristerz
Kim Lindahl, Thorleifs
Robert Norberg, Blender
Man ska ju inte belönas för lång och trogen tjänst som det verkar som att vissa gjort genom åren. Men det är inte därför jag vill nominera Kim Lindahl i Thorleifs. Det är för att han alltid varit en viktig stomme i Thorleifs sound och för att han under året som gått bidragit till de framgångar Thorleifs fått.

Znitsigt i Degerforsparken

3 jul

Vad gör man en varm sommaronsdag. Jo man kan till exempel ta sig en tur till danserna i Degerfors Folkets Park.

Just denna onsdag var det ett för mig helt nytt band som skulle spela upp till dans nämligen Znits från Öland. Det är alltid kul att uppleva nya band som man aldrig hört live förut.

Till denna trevliga danskväll skulle det visa sig att mina vänner Thomas och Liselotte i Roger Lööfs och Carlson & Carlson också begivit sig. Liselotte har gjort det fina omslaget till bandets utmärkta nya full-cd. En skiva som jag kommer blogga om lite framöver. Just nu går det varm i bilstereon kan jag meddela.

Vi kom i tidigaste laget till Degerfors så det blev en liten tur ut på landsbygden där vi studerade Strömtorp och deras fotbollsarena. Har fina minnen här ifrån då Ölme en säsong spelade sig klar i division III. Mindre roligt kanske det var för Strömtorp som den säsongen halkade ner till fyran.

Klockan drog sig mot kvart i sju och vi drog oss vidare mot Parken och parkerade bilen och gick ner till dansbanan och löste entré.

Här är det så att man betalar entrén direkt vid dansbanan. Det är således
ingen som sitter vid grinden och tar betalt. Här i parken kör du till och med in med bilen och parkerar den snyggt på gräsmattan. Kanske lite ovanligt, men det funkar rätt bra. Här kan man välja mellan att köpa fika eller ta med egen fikakorg. Det finns folk som gör både och. Serveringen är i alla fall fullspikad varje danskväll.

Exakt 19.00 startar bandet upp till en lugn dans i form av låten ”Tro mig jag behöver dig”. Denna låt efterföljs av en uppsjö av andra goa dansbandslåtar. Det som slår mig när jag lyssnar på Znits är att dom låter så enormt samspelta och har en så klar ljudbild. Låter så himla klart i ljudet och framförandet låter kanonbra.
Bandet har till och med ”znitsat” till det med lite egna arrangemang på vissa låtar. Härligt att höra att dom inte plankat vissa låtar rakat av utan lagt ner tid och arbete på snygga välarrangerade arrangemang. Berit Gustavsson sjunger med en mycket klockren och klar stämma. Detta ihop med tidigare nämna arrangemang för att man smälter som is. Det är så kul att höra sådana här seriösa och välspelande band.

Och mina vänner Thomas och Liselotte var även dom överens med mig denna kväll, något som får ses som unikt. Annars brukar vi inte vara överens. Men det handlar då inte om musik utom andra sportsliga ting som vilket hockeylag man ska hålla på för att inte bli mobbad och utfryst i Värmland. Vissa verkar aldrig lära sig. Nog om sport.

Jag kan nämna att man även spelar under ett annat namn ibland, nämligen Rose-Maries. Rose-Maries orkester är ett dansband som ursprungligen kommer från Öland. Bandet startades 1970 av Rose-Marie och Evy Gustafsson, föräldrar till Ola Gustafsson som idag driver bandet tillsammans med sin fru Berit. Bandet består utav förutom tidigare nämnda Berit Gustavsson; Gitarr, sång och Ola Gustavsson gitarr, sång, sax, dragspel utav Patrich Rundström klaviatur, sång, dragspel och Mats Winroth trummor och sång. Utgångsorten är numera Ljungbyholm, som ligger strax söder om Kalmar. Bandet är starkt förknippat med gammeldans och för att då markera att dom även spelar på mogendanskvällar så spelar man under två namn beroende på vilken typ av kväll det är.

Eftersom merparten av låtarna i Degerfors är mogendanslåtar så var det Znits som uppträdde. Men var fjärde dans var således gammaldans som dom spelade med den äran. Det märktes att dom har lång och stor rutin på detta område.

En sak som också är skoj med att höra nya band är man inte känner till deras repa och vet inte således vilka låtar som kommer spelas.

Låtvalet denna kväll var mycket varierat med både gammalt och nytt och glädjande nog en hel del egenskrivet. Detta var en kväll som gick allt för fort till ända. Strax efter halv elva kunde man se tillbaka på en alldeles fantastisk kväll. Vädret hade visat sig från sin allra bästa sida.
Högsommarvärme med massor av sol. Ett stort tack till Znits för en fin kväll att lägga till handlingarna.

Nordinz i Degerfors

25 mar

Mitt liv just nu är som en berg och dalbana. Jag som inte gillar åka berg och dalbana gör det ändå, eller mitt hjärta Jag har som jag skrivit tidigare i bloggen funnit en underbar vän. Och det har smittat av sig på mitt liv. Det känns underbart att vakna varje morgon och även om solen inte lyser ute så lyser solen i mitt sinne när jag tänker på dig min underbara vän. Så det känns tryggt att veta att finns en sol som alltid lyser.

I onsdags var jag på dans i Degerfors Folkets Hus på Thunet. På scen stod nystartade Nordinz med Grums som hemvist.

Detta band som man hört så mycket gott om innan och som man ju skulle få höra live. Så klart att förväntningarna var höga inför vad som skulle ljuda ur högtalarna.

Det man hört på hemsidan lät ju mycket bra och man har nästintill spelat sönder dom låtarna. Det som är roligt med Nordinz är den åldersspridning som finns i bandet, allt från ynglarna Dan och Björn till mer mogna män som Kalle och Göran. Hm.. Det där lät lite konstigt kanske, men det får gå.

Hur som helst är det ett glatt gäng som tillsammans har mångårig rutin från både; Ji Coos, Danslaget, Gideons, Karlstad-Örjans, Tommy Berghs. Jag behöver väl knappast nämna fler band.

Nu kanske ni undrar vad jag tyckte om bandet. Som vanligt ska jag vara ärlig och rak på sak. Detta var enligt spelplanen deras åttonde gigg. Till saken hör att detta var en motionsdans med övermogen publik så jag vet inte om dom spelade ”snällare” denna kväll.

Med mycket låtar från Vikingarnas repertoar och en hel del andra goa dansbandslåtar kan ni säkert räkna ut att det blev en trevlig afton fylld av mogengodis. Jag tror att får bara grabbarna spela ihop sig ännu mera och Björn hittar sin plats ordentligt i fronten kan det bli bra.

Samtliga medlemmar har ju rutin som heter duga så att använda det rätt kan det bli bra. Sen ska det sägas att jag är ingen expert på området som vet hur det ska låta eller så, men jag tycket dom hade en bra ljudbild på det stora hela.

Och detta med ljud är ju en djungel sig. Man brukar ju säga att har man som dansband ett bra ljud är det ingen som höjer på ögonbrynen men har man ett dåligt ljud så är det fler som höjder ögonbrynen och kanske framför detta till orkestern.

Någon får mig att må bra

24 mar

Tänk vad liver går upp och ner. Ibland känns det som man vandrar i samma spår och gör samma saker hela tiden. Men så finns det ljusglimtar i livet som sätter guldkant på tillvaron, och det är alltid trevligt. Ibland räcker med någon person som förgyller ens tillvaro. Och just nu är det en person som gör detta. Förgyller och sätter guldkant på mina dagar. Det är så underbart att känna att det finns någon där som får en att må bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om detta men kan säga att ni gärna får bli medlem på dansbandsdax.se. Där kan man träffa många spännande personer. När jag började med dansbandsdax för sissodär sex år sedan så visste jag inte eller kunde ana att jag skulle möta och få en så underbar vän där inne som just nu är det underbaraste som finns. Nu ska jag inte blir mer personlig utan jag ville bara berätta att jag av detta mår mycket bra just nu.

I dag blev det en lång dag på jobbet, men underbart skoj. Vi hade öppet hus med ”mingel för våra kunder”. Vi hade några leverantörer där som visade upp sina produkter. Smörgåstårta, kaffe med tilltugg bjöd vi på, och alla som var där verkade trivas. Passade på att arbeta undan lite jobb.

Sen kan man ju inte komma ifrån dagens stora idrottshändelse. Färjestad gjorde det igen. Krossade Skellefteå AIK med 6-0, inte illa. Men det är lång väg kvar. Som det ser ut just nu så blir det ju Färjestad mot Frölunda. Man får hoppas Färjestad grejar sm-guldet. Hade varit skoj, om inte annat för Jörgen Jönsson att få avsluta sin karriär på ett snyggt sätt. Så vi får hoppas på det bästa att det blir fest på stora torget i Karlstad.

Nu är det åter dags att inta horisontellt läge i sänghalmen. Men ska först lyssna klart på brorsans sändning på dansbandsdax. I dag har det varit två underbara timmar med Fernandoz orkester. Underbar musik har det varit i alla fall.

Ha det gott alla blogglovers. Fridens liljor på er.

Strålande solsken

19 mar

Strålande solsken bjöd Kristinehamn på idag. Underbart väder, och så är man inomhus. Hur dumt är inte det. Nästan så man skulle ha flyttat ut med datorn. Nåväl. Man får hoppas att vädret håller i sig till helgen igen. Just nu är allt så himla just i livet. Denna dag hade jag gärna upplevt flera utav. Allt har gått som på räls. På jobbet rusade tiden bara i väg så man undrar lite vad som hänt. Pizza blev det till lunch idag. Blev bjuden av jobbet så vi kalasade tillsammans med Wafab Bil som huserar i samma hus som oss. Kändes skönt att bli av med lite jobb idag som dragits ut på tiden av olika skäl, och att se slutresultaten som blev helt ok.

När jag kom hem väntade flera paket från traderasäljare på mig. Alltid kul när man får rolig post i stället för en massa räkningar. I dag blev skörden en massa skivor.

Just nu sitter jag och sänder nattsudd och har i mina lurar en underbar låt med Bengt Hennings vid namn ”En liten gulnad lapp”. Jisses vilken låt det är. Man får ju ståpäls. Bara texten är ju ren dansbandspoesi. Jag kan dessutom från mycket säkra källor (min mor) meddela att Tallvägen finns i Skoghall. Det är således ingen påhittad story om ni nu trodde det. I övrigt diggar jag Bengt Hennings nya platta. ”Gubbarna rockar fett”. Så löp och köp om nidiggar BH bandet med spets.

Nu blir det att styra kurs mot sängen. Skepp å hoj

Cheap Monday

18 mar

Jag är förälskad i ett skelett. Jo det är faktiskt sant! Tro det eller ej. Nu är det inte kanske som det låter men jag ska förklara. Skelettet är inte äkta och jag tror det ska föreställa en apa kanske. Vad fan dillar han om nu är det säkert någon som tänker. Men jag ska förklara.

Det jag snackar om är skeletthuvud som man ser bak på alla sköna jeans från Cheap Monday Detta underbara företag dom tillverkar i mitt tycke just ju marknadens skönaste jeans. Jag har inte mindre än fyra olika jeans och ett par dojor från just Cheap Monday.

Jag har inte tidigare brytt mig om att kolla upp vad just det betyder, men tänkte att det var dags nu. Slog upp ordet Cheap och fick till min förvåning fram följande betydelse på ordet; billig, dålig, värdelös och tarvlig. (Enligt skoldatanätets ordbok). Hur tänkte dom när dom valde det namnet. Billiga är dom i alla fall. Men värdelösa? Nej inte alls. 500 pix för ett par sprillans nya jeans är inte helt fel. Men jag diggar deras jeans och för mig är det inte billigt skit.

Klädmärket skapades av Örjan Andersson och Adam Friberg och började säljas den 10 mars 2004, från början endast i Weekdays butiker. På webbsidor skrivs det bland annat att klädmärket har på mycket kort tid blivit kultförklarat i jeanskretsar.

Jag diggar dom som bara den. Tycker det är coolt, och sen att dom är svenskar gör ju inte saken sämre. Så bor du nära en weekdaybutik så är mitt råd att gå dit och shoppa loss.

Stensons igen

16 mar

Hejsan alla bloggläsare!
Kan meddela att Stensons nu får komma tillbaka till Forshaga nästa år igen. Underbart trevligt. Det är ju ett tecken på att dom gjorde ett bra jobb där i lördags.

I söndags var jag ute i vår vackra skärgård på en promenad- Tog en massa fina bilder och käkade våfflor med sylt och grädde. Mums!
Nu bär det av mot sängen. Se you later aligator ;)

I Forshaga med Stensons orkester

15 mar

Det är händer ibland att man blir positivt överraskad av ”nya” dansband som man bara hört på skiva tidigare. Och det blev jag verkligen i lördags då jag var i Forshaga Folkets Hus.

På scen stod skånepågarna i Stensons som hade den äran att komma upp till oss här i Värmland. Detta blev till en mycket trevlig kväll. Det är alltid kul att åka på kvällar där man inte riktigt vet vad man kommer att höra för låtar.

Med facit i hand kan jag nämna att det blev en riktigt trevlig kväll. Publiken verkade gilla det dom hörde och var med från första till sista dans. Det finns ingenting att anmärka på förutom att jag tyckte det var lite mycket reverb i ljudet i dom första två danserna. Detta åtgärdades då man under andra dansen varit ute och lyssnat av ljudet, och sen blev det i mitt tycke helt ok. Angående ljudet är det nog svårt för dansbanden att vara alla till lags och jag är absolut ingen expert på det. Men det är ju så att har man ett bra ljud är det få som kommentar det, men har man ett mindre bra ljud är det fler som opponerar sig.

Nu tänkte jag lämna ljudet för ett tag. Filmer och bilder från kvällen finns att beskådas på dansbandsdax och på youtube. Så nu får man hoppas att Stensons gjorde lika bra intryck på arrangören som på danspubliken så blir bokade igen och får komma tillbaka. Det är ju alltid svårt att som ny orkester i ett distrikt att spela in sig på nya ställen. Men hade jag varit arrangör hade jag absolut bokat in dem igen. Nu får det bära av till sängen.

Företagsbowling med MT Trading & Design

12 mar

I går torsdag den 12/3 var det dags för oss på jobbet at bekänna färg på bowlingbanan. Det var Lusaskens Bowlingklubb som inbjudit tillsponsorträff på Kristinehamns Bowlinghall.

Det hela började med lite information om förening och bowling i stort. Det var mycket man fick veta om bowling som man inte visste, detta följder av en underbar buffé bestående av fläskfilé, potatisgratäng, sås och grönsaker. Jisses vad gôtt det var. Man tänkte inte i det ögonblicket på att man efter skulle spela bowling.

Men med facit i hand tror jag inte matintaget påverkade resultatet något. Spelar man bowling ungefär 1 gång per år och mer sällan än det så kanske man inte ska räkna med för mycket. Men efter två inledande kast med samtliga käglor kvar så tyckte jag kanske att det var dags att få ner dem. Och ska det göras, så ska det göras rejält på en gång. Så det kunde ju inte bli något annat än strike. Någon annat fanns ju inte på kartan. Nu kanske ni tror att det blev fler strikes efter detta, och jo det blev några få strikes och spärrar.

Efter ett tag var det så dags att kavla upp ärmarna och bli en aningens mer seriös. Det var då den stora fajten skulle börja. På spel stod en pokal i form av en riktig bowlingkägla. Det var nu som de andra företagarna skulle bekänna färg. Jag vet inte alls vad som hände men att vara bäst när det gäller gällde tydligen inte mig. Helt plötsligt gick det inte riktigt som jag ville. Kanske var det stundens allvar som gjorde att nerverna började dansa. Men hur som helst så blev det en trevlig afton i alla fall.

Banorna var bokade till kl 21.00 men vi fick löfte om att spela fram tills stängningsdags kl 22.00, men jag bröt upp kl 21.30 för att åka hem och sända ”nattsudd” på dansbandsdax.se

Ta en tid vi behöver

10 mar

Den tid vi behöver, ja så heter en låt som är skriven utav Ulf Georgsson som spelar i Bhonus orkester. Låten gav Kindbergs ut på sitt album ”Donna Bella Donna” 2001. Personligen tycker jag låten är kanon bra med lite skön countryfeeling. Nu har låten dykt upp igen i mitt huvud. Fast nu är det inte Niklas Lövdahl (då Eriksson) som sjunger på den utan ett ungt, hungrigt relativt nystartat band från skånska Marieholm vid namn Deléns. Bandet består av fyra unga grabbar. Spelstilen är fräsch lagom halvmogen dansmusik. Detta band har jag gjort lite småjobb åt i början. Då var det en duo/trio. Men nu är det seriös satsning till 100% som gäller. Jag tycker det låter helt ok, även om låtarna är inspelade i en liten källarlokal utan några större ljudjusteringar. Det är ju inte lätt i början med att ställa in det perfekta ljudet. Om man någonsin kommer att hitta det. Går grabbarna bet får dom kontakta Gunnar Åkerlund i Wreatz som kan allt om att ställa ljud åt dansband. Det han inte vet är inte värt att veta tror jag.

Nå väl för att runda ihop detta blogginlägg vill jag önska Deléns lycka till med alla framtida speljobb och samtidigt anbefalla alla att kika in på www.delens.se för att läsa mera. Och när ni ändå ute och surfar på glöm inte www.ljudgunnar.se och www.wretaz.se där du kan läsa mer om Gunnar och det band han lirar i.