Rekord i Malung

17 jul

Det ser ut som att det blir publikrekord i Malung i år med. Orsaken till detta stavas Larz Kristerz. Detta dans och showband från Älvdalen som tog Älvdalsinvånarna och delar av andra Sverige med storm i dansbandskampen på SVT. Deras show i grönlandsparken sågs av över 5000 människor som hade tagit sig till centrum för att få en skymt av våra nya dansbandshjältar. Som vanligt stod bandet i sina dräkter och uppträdde. Något som verkligen blitt ett signum för detta band.

Många jag pratat med och som inte direkt är så insatta i dansbandsbranchen kommer ihåg Larz Kristerz mer för deras kläder än för låtar. Sen när följdfrågan kommer om dom känner igen någon låt med dem så blir det värre. Då när man påminner dom om ”Purple Rain” så kommer dom på att just jävlar, den låten framförde om ju. Jag har länge haft en bestämd åsikt om detta band. Det skulle ha varit skoj om dom i dansbandskampen hade uppträtt i kostym, skjorta och slips för att se om folket hade röstat lika mycket. Men jag tror som sagt att alla som röstade på dem röstade på hela konceptet med kläder, sound och framträdande.

Sen kan man nog inte sticka under stol med att Larz Kristerz hjälpt till att svinga upp branchen lite. Som det snackas om överallt är det ”okej” att gilla dansband numera. Men hallå, det har det ju alltid varit de senaste åren. Det är nog bara ”fina folket” i Stockholm som inte fattat hur ”inne” dansband är.
Dom har nog aldrig varit på Mälarsalen en lördag och dansat till Matz Bladhs. Dom nog eller varit under segeldukstaket i Hågelbyparken och sväng sina lurviga till Claes Lövgrens, och därmed sett hur mycket folk som går ut på dans en vanlig helg.

Men det är bara att tacka och ta emot att dom äntligen fått upp ögonen för den svenska kulturskatten som vi har och släppt in den i radio och tv.

För att återgå till Malungs dansbandsvecka så blev det ju nytt kvällsrekord för torsdagarna. Och jag tror att det mycket berodde på Larz Kristerz. Det blev en rekordökning med 1 518 besökare. Från 5 903 till 7 421!! Totalt efter 5 danskvällar har 29 402 personer dansar och haft kul på Folkets Park Orrskogen, en ökning med 1 707 mot tidigare år. Jag måste få erkänna att det är fantastiskt underbart detta.

Malung Malung Malung

16 jul

Två rätt är väl rätt uselt om ni frågar mig. Men nu var det ju så att jag skrev dom jag hoppades skulle vinna och inte dom jag trodde. Hade jag skrivit vilka som jag trodde skulle vinna en guldklav hade jag ju givetvis fått fler än två rätt. Och andra sidan sett så tyckte jag att årets upplaga av guldklaven 2009 var för trist och förutsägbar. Man visste ju på förhand nästan vilka som skulle få gå från galan med en glittrande guldklav. Så spänningsfaktorn var ju inte så våldsamt hög.

Men man får glädjas åt det som var i alla fall och framför allt att galan sändes i radion i alla fall. Man undrar ju när SVT eller något annat tv-bolag ska börja tv-sända den så som dom gör med alla andra galor av rang och kanske förnya sig på något sätt.
Man har ju nästan lärt sig lite hur galorna kommer att bli och hur det kommer fortlöpa. Årets gala som var 10-års jubileum var inget undantag.

Något som dom ska ha beröm för i är att dom gav programledaren Thomas Deutgen en bra sidekick som det så fint heter på radiospråk, Erika Sjöström från Drifters. Man undrar ju lite vem som kom på den smarta iden att i år till skillnad från förra året ha en person som känner till branchen och personerna som intervjuades.

Sista timmen var en mingeltimme som man undrar hur planerad den var. Men det är väl det som är charmen med direktsändning att det blir som det blir.

För att återgå till klavarna som delades ut så var det ju som sagt lite förutsägbart, inte så spännande som det hade kunnat bli. Ganska väntat så dominerade dansbandskampdeltagare vilket också var väntat.

Men detta är ju publikpriser och det sägs ju att publikens röst väger tyngst så det är bara att gratulera dom som vunnit folkets hjärtan.

Sen tror jag inte att musikaliteten sätts i centrum vid röstandet. Det handlar nog mer om vilken publik man har och ur så pass villiga dom är att rösta.
Men jag citerar vad en god vän sa till mig om nomineringen. ”Att bara vara en av tre är en seger i sig, och vinner jag inte så känns det ändå bra eftersom röstningspengarna går till välgörande ändamål.” Jag kan hålla med där och hade nog känt det på samma sätt. Vi har ju så enormt duktiga dansbandsmusiker i vårt land så att först vara påtänkt och sedan bli en av tre nomineringar hade känts som en seger, och hade man dessutom fått en guldklave hade det bara varit bonus. Är man nominerad ska man nog bara gå dit i förhoppningen att inte få någon klave, att ödmjukt inte förbereda eventuellt tacktal. Så hade jag gjort i alla fall.

Annars så är ju dansbandsveckan i Malung i full gång med massor med folk överallt och inte en kvadratmeters andningsyta. Ungefär så kan man kanske beskriva dom inledande dagarna i Malung.

Det är trevligt att en kommun med 5100 invånare ungefär har en av landets mest besökta festivaler. Det jag funderar på angående publiksiffrorna är om det är antalet unika besökare eller om man som besökare med veckopass räknas varje kväll.

I år man byggt ut ännu mera och gjort en femtedansbana där det var tänkt att enbart gammaldansarna och gammaldansorkestrarna skulle hålla till.
Nu blev det så att publiken inte fick nog av bara ett band där. På publikens begäran blixtbokade man in ytterligare sex dansband till dom 61 som man bokat in sedan tidigare.
De ”nya” banden som bokades in är; Sandins, Divine, Nordinz, Donnez, Bob Stevens och Callisto. Valet av orkestrar tycker jag är jättebra.
Kan man nu låta dansbanden på bana 5 få vara lite mer okända/halvokända band och även låta dom få chansen att få visa upp sig för dansarna. För jag vet många okända band vars dröm är att få spela på Malungs dansbandsvecka.

Jag vet föresten ett band som fick det som en total överraskning att få spela på bana 5. Ett band som hade sin premiär så sent som i februari i år och som satsar hårt framåt. Så ärade arrangörer av dansbandsveckan. Försök att hålla detta nu och boka in fler nya ”underdogs” till nästa år.

Man hoppas även att bana 5 är den banan som vår käre Thomas Deutgen häckar mest vid för att hitta nya band att banda och intervjua i sitt utmärkta program p4 dans.

Jag säger bara; Bort med enkelspårheten bland dansare, journalister och dansarrangörer. Man måste inse att dansbandssverige är berikat med fler band än Lasse Stefanz, Sten & Stanley och Thorleifs även om jag absolut inte har något emot dessa band. Själv är jag en sådan som mer än gärna tar chansen att åka ut på nya band som jag inte hört tidigare live.

Jag vill ge en eloge till alla arrangörer som vågar satsa på nya band och till radiostationer som spelar mindre kända band. Nu vet jag att det handlar i mångt och mycket om ekonomi, men tycker ändå man borde på en säsong i alla fall våga ge 2-3 ”nya band” chansen att få ”komma in”. Nu hamnade jag lite på ett sidospår men jag hoppas ni alla förstår andemeningen med det.

För att återgå till Malung så har man hittills på veckans inledande fyra dagar haft en publiksiffra på 21 981 personer, något som får ses på ett mycket bra betyg. På dansbandsveckans hemsida kan man följa publiksiffrorna.

Det är mycket intressant att hålla koll på dem och jämföra dem med förra årets siffror. Naturligtvis får vi hoppas på rekord i år med och att dom lyckas med att spränga 40 000 gränsen. Kanske blir det så med. Det återstår att se. Till sist vill jag bara säga, väl mött i dansens virvlar.

Det regnar på Arnöns Loge

12 jul

Im singing in the rain. Ja det är just vad man skulle kunna göra denna dag, för usch vad det har regnat idag. Nu ska jag inte klaga på regnet men för dagens aktiviteter är inte regn så lämpligt.

Några dagar innan hade dansbandet Rios från Mariestad annonserat att dom skulle spela i Väse på Arnöns Loge. Jag fick förfrågan om att få följa med vilket jag givetvis tackade ja till.
Det skulle bli skitsköj att följa med och se hur dom arbetar. Nu är det ju så att man varit med en hel del andra band ut på turné så helt främmande är det ju inte. Men det är alltid kul att se hur olika band gör på olika ställen.

15.45 skulle bandet passera Kristinehamn och vi hade bestämt träff vid OK/Q8. Lika punktligt som rapports 19.30 sändning dök dom upp vid macken. Regnet stod som spön i backen och de bandmedlemmar som handlat klart tog skydd under biltvättens tak. Efter att ha hälsat och bekantat sig med bandet for vi i väg mot kvällens spelställe nämligen Arnöns Loge. Det regnade i stort sett hela vägen ut till logen med diverse uppehåll. Denna spelkväll hoppades grabbarna att dom inte fick behandlad köttfärs. Något som mankan få på sin pizza på pizzerian som ligger inne i Väse centrum.

Bengt tog oss tryggt fram till logen. Vi backade intill med chevabussen och släpet.

Arrangören hade varit på plats hela dagen för att fixa med partytält och annat som behövdes för att skydda sig mot regnet. Logen där scenen och dansgolvet fanns låg på andra våningen i en stor fin lagård. Packvägen upp var en smal trätrappa. Men det var inga problem för dessa rutinerade boys.

Arrangören var snäll och såg till så att en del lådor kom upp för trappen. Även jag som inte är så stark i armarna kunde dra mitt strå till stacken. Under tiden passade jag även på att föreviga uppriggningen på kort. Alla kort från den aktuella kvällen kan beskådas på www.riosorkester.se

Till slut så började det ordna upp sig med alla svarta lådor här och där. Föresten så kanske jag ska ta och pressentera grabbarna i bandet.

Som kapellmästare, gittarist sångare och saxofonist finner vi Bengt ”Hardy” Karlsson som spelat i bandet sedan starten 1992. Trakterar basen med den äran och sjunger lite gör Otterbäckspöjken Håkan Nordgren. Den grabben har liksom Bengt spelat i dansband sen urminnes tider. Vem minns inte Ginnyz från Gullspång. Jag var knappt född då men ändå. Den taktfaste bakom trummorna heter Shiam Dhokia. Han tar sig även ton ibland. Sist men kanske inte minst är sångaren och gitarristen Jonas Forsell som har rutin från en rad olika band; Olle Lindwalls, Granada, Loffes, Bosses Team och Paul Sahlin. Många av dessa band har även Bengt spelat med i, så nu vet ni det. Då var den obligatoriska bandpresentationen avklarad och vi kan återgå till händelserna på Arnöns Loge i Väse.

När allt var uppriggat och kopplat så som det skulle var det dags för soundcheck. Ljudet och volymen lät helt okej efter diverse justeringar. Jag blev glad när dom soundchecka till min favoritlåt som jag fått på hjärnan, Janne Önneruds klassiker ”Är du min älskling än” från 1977.

Efter ytterligare lite pyssel och finlir med ljud och instrument så är det så dags att få lite mat i magen. När jag tittar ut har flera gäster kommit och tagit plats i tältena. Bengt berättade att dom året innan dukat upp långbord utomhus. Låter mycket trevligt. Tyvärr inbjöd dagens väder inte till någon sådan aktivitet därav partytälten. Men dom som var där verkade ha trevligt ändå.

Den treligare arrangören eller arrangörerna som jag inte minns namnena på hade införskaffat grillbrickor till oss som vi fick tillreda. Shiam med hjälp av Håkan var grillmästare. Efter att några gånger flyttat runt köttet mellan diverse grillar ansåg vi att nu får det vara färdig grillat. Köttet och potatissalladen smakade ljuvligt. Tack till samtliga inblandade som fixade med maten.

Under tidens folk satt och åt spelade en DJ lite låtar. Det var en mix mellan både kända och mindre kända låtar.

21.30 var det dags för grabbarna att inta scenen och dra i gång kvällen. Dansgolvet fylldes snabbt av glada dansare som kom in i värmen för att bugga, dansa foxtrot eller bara digga till Rios orkester. Det blev riktigt varmt och svettigt där inne och en toppenstämning.

Alla verkade trivas och ha skôj. Det var första gången som jag hörde bandet live på riktigt. Har tidigare bara hört dem live på skiva.Och med facit i hand kan jag varmt rekommendera detta band. Dom spelar härlig go dansmusik. Musiken är verkligen dansant och lättdansad.

Under hela kvällen så småregnar det där ute, och det är riktigt mysigt inne i den varma logen. Mot slutet på  kvällen väcker man liv i grillarna och bjuder på en svensk dansbandsklassiker nämligen ”Korv med bröd”. Hur gott smakar inte det på en skala ett till tio.

När klockan närmar sig halv två annonserar Bengt ut kvällens sista dans till publikens besvikelse. Men allt har ju ett slut och så även denna trevliga kväll. Efter att dom sista tonerna från Karlssons saxofon ebbat ut börjat så arbetet igen med att plocka ner all utrustning igen. Men först så blev det lite vätska och korv med bröd.

Ska jag personligen anmärka på något så var det discot som började efter dansen slut. Att i den smala trappen trängas med gästerna och samtidigt bära lådor var kanske inte det enklaste men även här så visade grabbarna på sin rutin.

Till slut så var allt nerpackat i lådorna. Jag beundrar dem att dom vet varje gång i vilken låda varje sak ska ligga. Men har man packat upp och ner prylarna en hel del så lär man sig nog efter tionde gången. När allt var inlastade och vi dubbelkollat så inget var kvarglömt så kryssade vi så sakteliga hemåt.

I bussen hem snackades det lite om nya låtar som bandet eventuellt skulle ta upp på sin repa. Efter drygt en timma var jag hemma hos mig. Jag kunde då se tillbaka på en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett par jättetrevliga och genomsympatiska grabbar.

Tack för att jag fick åka med. Hoppas det blir fler gånger. Tack även för att ni tog omvägen förbi mitt hus i Kristinehamn.

Så slutligen vill jag bara uppmana dig som läser detta att då besöka Rios hemsida som jag gjort åt bandet. www.riosorkester.se är adressen ni ska knappa in.

Guldklaven 2009

10 jul

Nu är det snart dags för guldklaven 2009. En gala jag fick tillfälle att uppleva live 2008.
En gala full av känslor och tårar men även glädje och skratt. Nedanför skriver jag inte om galan i år och vilka som är nominerade och vilka jag tror och vilka jag hoppas vinner.
Kan tillägga att vissa nomineringar i år var lite förväntade med tanke på guldklaven

Årets Dansband:
Larz-Kristerz
Lasse Stefanz
Scotts
Tror att Älvdalingarna tar hem det. Annars hoppas jag på Scotts. Men det är tre förutsägbara namn som finns med här. Hade jag fått bestämma hade det stått tre andra namn på denna posten Känns lite pliktskyldigt att nominera dessa banden. Men får man se till framtid i branchen så hoppas jag Scotts tar hem det hela. Dom visar ju lite framåtanda.

Årets låt:
Carina – Christian Antblad och Mats Ymell. Med Larz-Kristerz.
Finns det nån annan nu, av Lars Lundgren. Med Perikles.
Sweet kissing in the moonlight, av Lina och Mårten Eriksson. Med Thorleifs.
Okej, här är det tre bra låtar som tävlar. Hoppas på Thorleifs som jag tycker gör något nytt genom melodifestivalmedverkan. Men även Perikles är ju en floorfiller. Och Carina. Visst f*n jag har glömt att ringa henne. Men det gör inte så mycket, för jag tror åter igen att Älvdalningarna ringt så det räcker och blir över.

Årets sångare:
Kjelle Danielsson, Jannez
Kjell Malmborg, Bengt-Hennings
Henrik Strömberg, Scotts
Här har vi tre riktigt bra och färgstarka personligheter som alla blommar på sitt lilla sätt. Och jag hoppas att dom har vattnat jämtlandsblommorna lite extra så att Kjelle i Jannez tar hem det hela. Skulle inte så vara fallet så hoppas jag få se Kjell Malmborg ta emot en klave.

Årets sångerska:
Cecilia Furlong å Lena Ström, CC & Lee
enny Salén, Jenny Saléns
Melissa Williams, Zlips
Systrna i CC & Lee är helt okej och sjunger bra. Men jag är enormt kluven här. Jag hade hoppats det funnits två klavar, för i så fall hade Jenny och Melissa fått en varsin. Båda är lika bra på det dom gör. Så någon av dessa två får det bli.

Årets album:
Hem till dig, Larz-Kristerz
Rallarsväng, Lasse Stefanz
Varning för hunden, Perikles
Nu är vi åter i pliktskyldighetens nomineringsland. Ett under att dom inte nominerade Scotts här. Jag tror att Larz Kristerz eller Lasse Stefanz album vinner. Så av den anledningen hoppas jag på Perikles som gjort ett mycket starkt album. Dom har ju för vana att inte spotta fram album. Utan när dom släpper skivor så är det kvalité på det dom gör.

Årets gitarrist:
Chris Andersén, Wahlströms
Nicke Fredriksson, Claes Lövgrens
Magnus Zetterqwist, Bhonus
Nicke får min klave. En grabb som spelat gitarr i hela sitt liv och som dom första åren gjort det lite i det dolda. Han har med sitt Claes Lövgrens spelat upp sig till att vara ett av sveriges mest publikdragande och populäraste mogedansbanden vi har i Sverige. Dom har gjort det heklt utan större mediapådrag. Sånt ska premieras.

Årets keyboardist:
Marcus Fernholm, Bhonum
Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten
Claes Linder, Scotts
Marcus är ju ett så vackert namn så varför inte ge han en klave. Har sett Mackan i både Jive och Bhonus och är stum av förundran vad denne herre kan göra med sina vita och svara tangenter. Sådan spelglädje och entusiasms är det inte många klavatuirkillar som har. Ett sådant energiknippe av sällan skådat slag ska belönas med en klave tycker jag.

Årets trummis:
Mattias Berghorn, Drifters
Gunnar Nilsson, Lasse Stefanz
Per-Erik Tagesson, Scotts
Svårt val. Har inte så stor erfarenhet av dessa. Har sett dem lika lite för att ha någon större åsikt om dem och den jag sett mest är väl Mattias i Drifters. Minns föresten då jag träffade hoom som trummis Nyköpingsbandet Excess. Men har hört att alla är minst lika bra så det blir en hård kamp.

Årets basist:
Morgan Korsmoe, Larz-Kristerz
Kim Lindahl, Thorleifs
Robert Norberg, Blender
Man ska ju inte belönas för lång och trogen tjänst som det verkar som att vissa gjort genom åren. Men det är inte därför jag vill nominera Kim Lindahl i Thorleifs. Det är för att han alltid varit en viktig stomme i Thorleifs sound och för att han under året som gått bidragit till de framgångar Thorleifs fått.

Znitsigt i Degerforsparken

3 jul

Vad gör man en varm sommaronsdag. Jo man kan till exempel ta sig en tur till danserna i Degerfors Folkets Park.

Just denna onsdag var det ett för mig helt nytt band som skulle spela upp till dans nämligen Znits från Öland. Det är alltid kul att uppleva nya band som man aldrig hört live förut.

Till denna trevliga danskväll skulle det visa sig att mina vänner Thomas och Liselotte i Roger Lööfs och Carlson & Carlson också begivit sig. Liselotte har gjort det fina omslaget till bandets utmärkta nya full-cd. En skiva som jag kommer blogga om lite framöver. Just nu går det varm i bilstereon kan jag meddela.

Vi kom i tidigaste laget till Degerfors så det blev en liten tur ut på landsbygden där vi studerade Strömtorp och deras fotbollsarena. Har fina minnen här ifrån då Ölme en säsong spelade sig klar i division III. Mindre roligt kanske det var för Strömtorp som den säsongen halkade ner till fyran.

Klockan drog sig mot kvart i sju och vi drog oss vidare mot Parken och parkerade bilen och gick ner till dansbanan och löste entré.

Här är det så att man betalar entrén direkt vid dansbanan. Det är således
ingen som sitter vid grinden och tar betalt. Här i parken kör du till och med in med bilen och parkerar den snyggt på gräsmattan. Kanske lite ovanligt, men det funkar rätt bra. Här kan man välja mellan att köpa fika eller ta med egen fikakorg. Det finns folk som gör både och. Serveringen är i alla fall fullspikad varje danskväll.

Exakt 19.00 startar bandet upp till en lugn dans i form av låten ”Tro mig jag behöver dig”. Denna låt efterföljs av en uppsjö av andra goa dansbandslåtar. Det som slår mig när jag lyssnar på Znits är att dom låter så enormt samspelta och har en så klar ljudbild. Låter så himla klart i ljudet och framförandet låter kanonbra.
Bandet har till och med ”znitsat” till det med lite egna arrangemang på vissa låtar. Härligt att höra att dom inte plankat vissa låtar rakat av utan lagt ner tid och arbete på snygga välarrangerade arrangemang. Berit Gustavsson sjunger med en mycket klockren och klar stämma. Detta ihop med tidigare nämna arrangemang för att man smälter som is. Det är så kul att höra sådana här seriösa och välspelande band.

Och mina vänner Thomas och Liselotte var även dom överens med mig denna kväll, något som får ses som unikt. Annars brukar vi inte vara överens. Men det handlar då inte om musik utom andra sportsliga ting som vilket hockeylag man ska hålla på för att inte bli mobbad och utfryst i Värmland. Vissa verkar aldrig lära sig. Nog om sport.

Jag kan nämna att man även spelar under ett annat namn ibland, nämligen Rose-Maries. Rose-Maries orkester är ett dansband som ursprungligen kommer från Öland. Bandet startades 1970 av Rose-Marie och Evy Gustafsson, föräldrar till Ola Gustafsson som idag driver bandet tillsammans med sin fru Berit. Bandet består utav förutom tidigare nämnda Berit Gustavsson; Gitarr, sång och Ola Gustavsson gitarr, sång, sax, dragspel utav Patrich Rundström klaviatur, sång, dragspel och Mats Winroth trummor och sång. Utgångsorten är numera Ljungbyholm, som ligger strax söder om Kalmar. Bandet är starkt förknippat med gammeldans och för att då markera att dom även spelar på mogendanskvällar så spelar man under två namn beroende på vilken typ av kväll det är.

Eftersom merparten av låtarna i Degerfors är mogendanslåtar så var det Znits som uppträdde. Men var fjärde dans var således gammaldans som dom spelade med den äran. Det märktes att dom har lång och stor rutin på detta område.

En sak som också är skoj med att höra nya band är man inte känner till deras repa och vet inte således vilka låtar som kommer spelas.

Låtvalet denna kväll var mycket varierat med både gammalt och nytt och glädjande nog en hel del egenskrivet. Detta var en kväll som gick allt för fort till ända. Strax efter halv elva kunde man se tillbaka på en alldeles fantastisk kväll. Vädret hade visat sig från sin allra bästa sida.
Högsommarvärme med massor av sol. Ett stort tack till Znits för en fin kväll att lägga till handlingarna.

Nordinz i Degerfors

25 mar

Mitt liv just nu är som en berg och dalbana. Jag som inte gillar åka berg och dalbana gör det ändå, eller mitt hjärta Jag har som jag skrivit tidigare i bloggen funnit en underbar vän. Och det har smittat av sig på mitt liv. Det känns underbart att vakna varje morgon och även om solen inte lyser ute så lyser solen i mitt sinne när jag tänker på dig min underbara vän. Så det känns tryggt att veta att finns en sol som alltid lyser.

I onsdags var jag på dans i Degerfors Folkets Hus på Thunet. På scen stod nystartade Nordinz med Grums som hemvist.

Detta band som man hört så mycket gott om innan och som man ju skulle få höra live. Så klart att förväntningarna var höga inför vad som skulle ljuda ur högtalarna.

Det man hört på hemsidan lät ju mycket bra och man har nästintill spelat sönder dom låtarna. Det som är roligt med Nordinz är den åldersspridning som finns i bandet, allt från ynglarna Dan och Björn till mer mogna män som Kalle och Göran. Hm.. Det där lät lite konstigt kanske, men det får gå.

Hur som helst är det ett glatt gäng som tillsammans har mångårig rutin från både; Ji Coos, Danslaget, Gideons, Karlstad-Örjans, Tommy Berghs. Jag behöver väl knappast nämna fler band.

Nu kanske ni undrar vad jag tyckte om bandet. Som vanligt ska jag vara ärlig och rak på sak. Detta var enligt spelplanen deras åttonde gigg. Till saken hör att detta var en motionsdans med övermogen publik så jag vet inte om dom spelade ”snällare” denna kväll.

Med mycket låtar från Vikingarnas repertoar och en hel del andra goa dansbandslåtar kan ni säkert räkna ut att det blev en trevlig afton fylld av mogengodis. Jag tror att får bara grabbarna spela ihop sig ännu mera och Björn hittar sin plats ordentligt i fronten kan det bli bra.

Samtliga medlemmar har ju rutin som heter duga så att använda det rätt kan det bli bra. Sen ska det sägas att jag är ingen expert på området som vet hur det ska låta eller så, men jag tycket dom hade en bra ljudbild på det stora hela.

Och detta med ljud är ju en djungel sig. Man brukar ju säga att har man som dansband ett bra ljud är det ingen som höjer på ögonbrynen men har man ett dåligt ljud så är det fler som höjder ögonbrynen och kanske framför detta till orkestern.

Någon får mig att må bra

24 mar

Tänk vad liver går upp och ner. Ibland känns det som man vandrar i samma spår och gör samma saker hela tiden. Men så finns det ljusglimtar i livet som sätter guldkant på tillvaron, och det är alltid trevligt. Ibland räcker med någon person som förgyller ens tillvaro. Och just nu är det en person som gör detta. Förgyller och sätter guldkant på mina dagar. Det är så underbart att känna att det finns någon där som får en att må bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om detta men kan säga att ni gärna får bli medlem på dansbandsdax.se. Där kan man träffa många spännande personer. När jag började med dansbandsdax för sissodär sex år sedan så visste jag inte eller kunde ana att jag skulle möta och få en så underbar vän där inne som just nu är det underbaraste som finns. Nu ska jag inte blir mer personlig utan jag ville bara berätta att jag av detta mår mycket bra just nu.

I dag blev det en lång dag på jobbet, men underbart skoj. Vi hade öppet hus med ”mingel för våra kunder”. Vi hade några leverantörer där som visade upp sina produkter. Smörgåstårta, kaffe med tilltugg bjöd vi på, och alla som var där verkade trivas. Passade på att arbeta undan lite jobb.

Sen kan man ju inte komma ifrån dagens stora idrottshändelse. Färjestad gjorde det igen. Krossade Skellefteå AIK med 6-0, inte illa. Men det är lång väg kvar. Som det ser ut just nu så blir det ju Färjestad mot Frölunda. Man får hoppas Färjestad grejar sm-guldet. Hade varit skoj, om inte annat för Jörgen Jönsson att få avsluta sin karriär på ett snyggt sätt. Så vi får hoppas på det bästa att det blir fest på stora torget i Karlstad.

Nu är det åter dags att inta horisontellt läge i sänghalmen. Men ska först lyssna klart på brorsans sändning på dansbandsdax. I dag har det varit två underbara timmar med Fernandoz orkester. Underbar musik har det varit i alla fall.

Ha det gott alla blogglovers. Fridens liljor på er.

Strålande solsken

19 mar

Strålande solsken bjöd Kristinehamn på idag. Underbart väder, och så är man inomhus. Hur dumt är inte det. Nästan så man skulle ha flyttat ut med datorn. Nåväl. Man får hoppas att vädret håller i sig till helgen igen. Just nu är allt så himla just i livet. Denna dag hade jag gärna upplevt flera utav. Allt har gått som på räls. På jobbet rusade tiden bara i väg så man undrar lite vad som hänt. Pizza blev det till lunch idag. Blev bjuden av jobbet så vi kalasade tillsammans med Wafab Bil som huserar i samma hus som oss. Kändes skönt att bli av med lite jobb idag som dragits ut på tiden av olika skäl, och att se slutresultaten som blev helt ok.

När jag kom hem väntade flera paket från traderasäljare på mig. Alltid kul när man får rolig post i stället för en massa räkningar. I dag blev skörden en massa skivor.

Just nu sitter jag och sänder nattsudd och har i mina lurar en underbar låt med Bengt Hennings vid namn ”En liten gulnad lapp”. Jisses vilken låt det är. Man får ju ståpäls. Bara texten är ju ren dansbandspoesi. Jag kan dessutom från mycket säkra källor (min mor) meddela att Tallvägen finns i Skoghall. Det är således ingen påhittad story om ni nu trodde det. I övrigt diggar jag Bengt Hennings nya platta. ”Gubbarna rockar fett”. Så löp och köp om nidiggar BH bandet med spets.

Nu blir det att styra kurs mot sängen. Skepp å hoj

Cheap Monday

18 mar

Jag är förälskad i ett skelett. Jo det är faktiskt sant! Tro det eller ej. Nu är det inte kanske som det låter men jag ska förklara. Skelettet är inte äkta och jag tror det ska föreställa en apa kanske. Vad fan dillar han om nu är det säkert någon som tänker. Men jag ska förklara.

Det jag snackar om är skeletthuvud som man ser bak på alla sköna jeans från Cheap Monday Detta underbara företag dom tillverkar i mitt tycke just ju marknadens skönaste jeans. Jag har inte mindre än fyra olika jeans och ett par dojor från just Cheap Monday.

Jag har inte tidigare brytt mig om att kolla upp vad just det betyder, men tänkte att det var dags nu. Slog upp ordet Cheap och fick till min förvåning fram följande betydelse på ordet; billig, dålig, värdelös och tarvlig. (Enligt skoldatanätets ordbok). Hur tänkte dom när dom valde det namnet. Billiga är dom i alla fall. Men värdelösa? Nej inte alls. 500 pix för ett par sprillans nya jeans är inte helt fel. Men jag diggar deras jeans och för mig är det inte billigt skit.

Klädmärket skapades av Örjan Andersson och Adam Friberg och började säljas den 10 mars 2004, från början endast i Weekdays butiker. På webbsidor skrivs det bland annat att klädmärket har på mycket kort tid blivit kultförklarat i jeanskretsar.

Jag diggar dom som bara den. Tycker det är coolt, och sen att dom är svenskar gör ju inte saken sämre. Så bor du nära en weekdaybutik så är mitt råd att gå dit och shoppa loss.

Stensons igen

16 mar

Hejsan alla bloggläsare!
Kan meddela att Stensons nu får komma tillbaka till Forshaga nästa år igen. Underbart trevligt. Det är ju ett tecken på att dom gjorde ett bra jobb där i lördags.

I söndags var jag ute i vår vackra skärgård på en promenad- Tog en massa fina bilder och käkade våfflor med sylt och grädde. Mums!
Nu bär det av mot sängen. Se you later aligator ;)

I Forshaga med Stensons orkester

15 mar

Det är händer ibland att man blir positivt överraskad av ”nya” dansband som man bara hört på skiva tidigare. Och det blev jag verkligen i lördags då jag var i Forshaga Folkets Hus.

På scen stod skånepågarna i Stensons som hade den äran att komma upp till oss här i Värmland. Detta blev till en mycket trevlig kväll. Det är alltid kul att åka på kvällar där man inte riktigt vet vad man kommer att höra för låtar.

Med facit i hand kan jag nämna att det blev en riktigt trevlig kväll. Publiken verkade gilla det dom hörde och var med från första till sista dans. Det finns ingenting att anmärka på förutom att jag tyckte det var lite mycket reverb i ljudet i dom första två danserna. Detta åtgärdades då man under andra dansen varit ute och lyssnat av ljudet, och sen blev det i mitt tycke helt ok. Angående ljudet är det nog svårt för dansbanden att vara alla till lags och jag är absolut ingen expert på det. Men det är ju så att har man ett bra ljud är det få som kommentar det, men har man ett mindre bra ljud är det fler som opponerar sig.

Nu tänkte jag lämna ljudet för ett tag. Filmer och bilder från kvällen finns att beskådas på dansbandsdax och på youtube. Så nu får man hoppas att Stensons gjorde lika bra intryck på arrangören som på danspubliken så blir bokade igen och får komma tillbaka. Det är ju alltid svårt att som ny orkester i ett distrikt att spela in sig på nya ställen. Men hade jag varit arrangör hade jag absolut bokat in dem igen. Nu får det bära av till sängen.

Företagsbowling med MT Trading & Design

12 mar

I går torsdag den 12/3 var det dags för oss på jobbet at bekänna färg på bowlingbanan. Det var Lusaskens Bowlingklubb som inbjudit tillsponsorträff på Kristinehamns Bowlinghall.

Det hela började med lite information om förening och bowling i stort. Det var mycket man fick veta om bowling som man inte visste, detta följder av en underbar buffé bestående av fläskfilé, potatisgratäng, sås och grönsaker. Jisses vad gôtt det var. Man tänkte inte i det ögonblicket på att man efter skulle spela bowling.

Men med facit i hand tror jag inte matintaget påverkade resultatet något. Spelar man bowling ungefär 1 gång per år och mer sällan än det så kanske man inte ska räkna med för mycket. Men efter två inledande kast med samtliga käglor kvar så tyckte jag kanske att det var dags att få ner dem. Och ska det göras, så ska det göras rejält på en gång. Så det kunde ju inte bli något annat än strike. Någon annat fanns ju inte på kartan. Nu kanske ni tror att det blev fler strikes efter detta, och jo det blev några få strikes och spärrar.

Efter ett tag var det så dags att kavla upp ärmarna och bli en aningens mer seriös. Det var då den stora fajten skulle börja. På spel stod en pokal i form av en riktig bowlingkägla. Det var nu som de andra företagarna skulle bekänna färg. Jag vet inte alls vad som hände men att vara bäst när det gäller gällde tydligen inte mig. Helt plötsligt gick det inte riktigt som jag ville. Kanske var det stundens allvar som gjorde att nerverna började dansa. Men hur som helst så blev det en trevlig afton i alla fall.

Banorna var bokade till kl 21.00 men vi fick löfte om att spela fram tills stängningsdags kl 22.00, men jag bröt upp kl 21.30 för att åka hem och sända ”nattsudd” på dansbandsdax.se

Ta en tid vi behöver

10 mar

Den tid vi behöver, ja så heter en låt som är skriven utav Ulf Georgsson som spelar i Bhonus orkester. Låten gav Kindbergs ut på sitt album ”Donna Bella Donna” 2001. Personligen tycker jag låten är kanon bra med lite skön countryfeeling. Nu har låten dykt upp igen i mitt huvud. Fast nu är det inte Niklas Lövdahl (då Eriksson) som sjunger på den utan ett ungt, hungrigt relativt nystartat band från skånska Marieholm vid namn Deléns. Bandet består av fyra unga grabbar. Spelstilen är fräsch lagom halvmogen dansmusik. Detta band har jag gjort lite småjobb åt i början. Då var det en duo/trio. Men nu är det seriös satsning till 100% som gäller. Jag tycker det låter helt ok, även om låtarna är inspelade i en liten källarlokal utan några större ljudjusteringar. Det är ju inte lätt i början med att ställa in det perfekta ljudet. Om man någonsin kommer att hitta det. Går grabbarna bet får dom kontakta Gunnar Åkerlund i Wreatz som kan allt om att ställa ljud åt dansband. Det han inte vet är inte värt att veta tror jag.

Nå väl för att runda ihop detta blogginlägg vill jag önska Deléns lycka till med alla framtida speljobb och samtidigt anbefalla alla att kika in på www.delens.se för att läsa mera. Och när ni ändå ute och surfar på glöm inte www.ljudgunnar.se och www.wretaz.se där du kan läsa mer om Gunnar och det band han lirar i.

Livet går vidare med shopping och dans

1 mar

Ja då sitter man här igen och bloggar efter ett litet uppehåll. Sen jag skrev sist har det hänt en hel del faktiskt på lite olika plan både roliga och mindre roliga saker. Det mindre roliga har fått mig att inse att allt inte varar för evigt och att man ska glädjas åt det man har och bevara dom ljusa minnen man har. Men livet går ju vidare trots allt.

Karlstad är en stad som jag besökt några gånger senaste tiden. Shopping i solstan blev helt ok. Jag har länge varit på jakt efter hängslen till mina Cheap Monday jeans. På dem är det knappar för att knäppa på ett par gamla hederliga hängslen. Oj vad svårt det har varit att hitta sådana. Men till slut vandrade jag in på en ”snobbaffär” och fann dem för 160 spänn. Så när man efter flera månaders jakt hittade var det bara att hosta upp slantarna och betala.
Annars har det blivit sparsmakat med klädshopping. Två par brallor (jeans och ett par andra coola typ rave) och två rosa t-shirts är allt, och det inte så illa det heller.

På dansbandsfronten är det också full fart. Kanske mest på dansbandsdax när jag sänder radioprogram tre gånger i veckan. Onsdagar topplistan, torsdag är det nattsudd och på fredagarna är det nattsudd special då jag sätter ihop låtarna två och två så det blir precis som en danskväll. Det är alltid kul att sätt ihop en danskväll. Men måste bli bättre på att variera mig. Det är lätt att man kör lite samma låtar vecka efter vecka. Jag tror det har med motivationen och tiden. Ibland har man god tid på sig att komponera kvällen.

Dans har det också blivit en del. En kall söndagseftermiddag bar det av till Storfors Folkets Hus där Carlson & Carlson spelade upp till söndagsdans. Ganska logiskt att det heter söndagsdans när det arrangeras just på en söndag. Arrangörer för dessa danser är Korpen i Karlskoga som efter att ha flyttat runt på danserna nu hamnat i Storfors. För kvällens musik svarade Carlson & Carlson som består av två personer som är riktiga dansbandsrävar nämligen Thomas Carlson och Liselotte Sivertsen Carlson. Thomas är en sådana man är avundsjuk på. Han kan spela det mesta och därmed även sjunga det mesta. Kan nämna att han är supertrevlig att snacka med. Att han sedan håller på Leksands IF i hockey är av obetydlig art. Liselotte är även hon en sådan där som lyckas med att hon tar sig för oavsett om det är i ord, ton eller bild. Att kunna designa affischer, orkesterkort, skriva dansbandsböcker, spela sax och sjunga är inte illa. Som tur är gör hon inte detta samtidigt. Även hennes hockeyintresse är av obetydande art nämligen Mora IK. Somliga har inte förstått att riktig hockey spelas i Elitserien. Men för att åtgå till danskvällen så artade det sig till att bli en riktig trevlig afton. C:a 150 personer hade letat sig till Storfors Folkets hus för att dansa av sig. Duon bjöd på en väldigt blandat repertoar. Jag har nog aldrig hört så blandad musik en kväll. Stort tack till samtliga för en trevlig kväll.

Nu är deags att runda av denna bloggen för denna gånge. Have a fun kära friends.

Bloggar på tåget hem

26 jan

Detta kan bli mitt längsta blogginlägg någonsin. Just nu när detta skrivs sitter jag på ett tåg hem från Borlänge. Har varit där och planerat nya dansbandsdax.se. En helg som absolut inte riktigt blev som planerat. Det som hände, det hände på söndagen. Vi skulle åka ut till Tyllsnäs Udde för att kolla läget och se om det vore en tänkbar plats att ha vår årliga dansbandsfest på. När vi väl kommer dit ut så lägger Mickes bil av. Dern ”gamla” kära blåa 740:in ville inte vara med. För att göra en lång historia lite kortare så medförde detta att jag missade den planerade danskvällen med Gideons Orkester samt jobbet dagen efter. Men så kan det vara ibland. Det blir inte riktigt som man tänkt sig. Men å andra sidan sett fick vi en massa uträttat i Borlänge. Men misströsta inte Gideons. Snart kommer jag ut och dansar till er igen.

Hur leker livet annars kanske ni tänker. Ja vad ska mansvara på det? Det är väl huvudet upp och fötterna ner? Jag kan väl säga att man mår så bra man kan må. Det har hänt en del saker som gör att man fått en liten annan syn på livet och värdesätter dom små tingen. Man kanske inte ska reta upp sig på småsaker utan värdesätta det man har och vara glad för att man har hälsan vid liv. Man vet ju aldrig vad morgondagen har i sikte.

På hemsidesfronten har det varit lite stiltje. I alla fall när det gäller min hemsida. Det har varit lite andra bullar med dom andra ”kunderna” som jag har. Det händer och sker en hel del förändringar där. Men det är bara skoj när det rör på sig. Fast just nu är man tom på inspiration. Det mesta man gör (designar) ser ut som sånt man gjort tidigare. Trots försök till brainstorm så blir det inte så mkt nytänkande, Jag vet inte vad det beror på. Man borde kanske försöka koppla bort jobb och webb när man inte är vid datorn. Men ibland får man till något man tycker är snyggt. Faktum är att det som jag gjort och som jag är mest nöjd med är sidor och designer till kunder. Har så jäkla svårt att försöka komma på något till min egen hemsida. Hur man än vrider och vänder på det så blir det liknande saker jag haft sen tidigare. Men vi får väl se någon gång under vintern/våren ska man väl sjösätta något nytt. Nu är i alla fall arbetet med dom flesta texterna klart. Det var ett jäkla jobb men det blev bra tycker jag i alla fall.

Jag försöker ansluta till internet här på tåget men det funkar inte bra. Det verkar som att jag hamnat på något regionaltåg ner till Örebro som saknar internet. Men så kan det vara ibland. Man kan inte få allting. Man får glädjas åt det lilla man har, d,v,s den bärbara datorn så man kan skriva detta. Eftersom jag inte är en resande typ har jag inte brytt mig om att skaffa mobilt internet. Får väl koppla av med harpan mellan varven, eller kabal som det heter på denna dator. Jag har ju norskt xp på den och i Norge kallar dom det tydligen för Kabal. Angående norskt xp så är det ganska festligt. Norrmännen har ett sånt målande språk för vissa saker. Dom kallar sakerna för var det är. Man fattar på en gång vad det handlar om.

Sen måste man ju få berätta att man varit duktig oh tagit sig i kragen och börjat på en buggkurs. Så himla trevligt. Ser just nu och hör dessutom att vi snart närmar oss Ludvika. Kommer ihåg när jag och brorsan var där med IFK Ölme och såg på fotboll. Så himla skoj det var. Anledningen till minnet är att vi vann båda gångerna. Står still på stationen just nu och blickar ut över Ludvika, en nerklottrad stationstavla som sett bättre dagar. Jag sitter ensam i vagnen från sett ett grabb som nyss kom in och som lyssnar hiphop eller något sådant. Verkar inte vara allt för många på denna avgången. Jo för att återgå till fotbollen så var det mycket resorna hit upp till Dalarna som gjorde att man minns det, speciellt raststället Silverhöjden.
Man får väl rota fram bilderna där ifrån och kika på dem. Nä just det, hade ju inget internet här. Jag tror inte det är med något dalalag i Ölmes serie i år. Nu startar tåget igen och vi far vidare ner mot Örebro. Sitter och tittar ut över ett mörkt Ludvika. Ser flitens lampor lysa i en del fönster och en och annan som skyndar sig med en buss Ja just det, jag snackade ju om buggkurs. Jo Micke och jag har börjat på en buggkurs i Karlstad, spännande värre. Man får se om det kan bli något buggfreak av lilla mig. Potentialen finns ju säger ju dom som vet. Vi hade ju en snabbkurs i bugg i somras under Dansbandsdaxfesten och efter några grundsteg och lite övning så gick det ju ganska ok tycker jag. Jag fick betyget av en danspartner att jag i alla fall visade vad jag ville göras med henne. Sen om man ska se det positivt eller inte, det vet jag inte. Men eftersom jag är enormt positiv av mig så gör jag det. Så vi får väl se om kan man få någon ordning på stegen.

Koppar av lite med kabal för att inte få kramp i fingrarna medans vi stannar till i Grängesberg. Jag tror dom har en fin folkpark. Man ser i alla fall skylten när man åker förbi. Är jag inte helt fel underättad så ligger ju Spendrups Bryggerier där. Får väl googla fram den sen när man fått internet. Det är ett stopp på fem minuter i Grängesberg och kom just på tangentkombinationen för att ”fuska” på kabal. Fuska och fuska. Min mamma kallar det för fusk. Men jag anser inte det är fusk när man tar korten ett och ett efter att ha insett att det inte funkar med att ta tre åt gången. Nu lämnar vi Grängesberg och far neråt igen mot metropolen Örebro. Kika igen på biljetten och ser att vi ska vara framme om en timma. Återgår till bloggandet efter 3 försök på att få en kabal att gå upp, det verkar ju hopplöst detta. Ingenting verkar ju funka. Jag har i alla fall gett mig tusan på att klara av en kabal innan vi är i Örebro.

Nu saktar tåget in så snart är vi väl i ett sådant där litet ”långt bort i stan samhälle” som tydligen heter Ställdalen. Man ser inte mycket ut så här års. Bara lampor och en och annan ljusskylt som vittnar om att det finns en Ica-butik där. Skönt att veta att dom får mat i alla fall i Ställdalen. Lutar mig tillbaka för ett ögonblick och känner hur sköna stolarna egentligen är. Kanske man skulle slumra till en kvart? Det enda jag har just ju i huvudet är Örebro och en buss som ska ta mig hem till Kristinehamn. Man ska tydligen nyttja en gångtunnel där för att komma till bussen Inte så trevligt med gångtunnlar på kvällarna. Men det får gå. Hoppas det är fler som ska åt samma håll, då brukar det lösa sig.

Kopparberg nästa station och kom just på att jag i helgen avverkar en massa ädla drycker från deras bryggerier. Så himla gott med cider, fast jag diggar inte riktigt deras starkcider med 7% alkohol. Det smakar för mycket alkohol i stället för äpple, päron eller vad det nu ska smaka. Man blir mest bara full på det. Nu kom serveringsvagnen och det blev en sprite. Förr drack jag mycket apelsindricka men min läkare säger man ska avstå det om man som jag har eksem. Så jag försöker i den mån det går att undvika apelsiner och apelsindryck. Och visst stämmer det, det tror jag på. Jag har inte alls lika mkt klåda och knappt några utslag. Så nu är man så där snygg man önskade man alltid var.

Kom just på att jag hade tampongen med sig. Så man kanske ska föra in den. Det jag snackar om är uppfinningen som är så smart så det inte är klokt, nämligen USB-Minnet. Många liknar dem vid en tampong nämligen. Man får väl kika lite på vad som erbjuds och om det finns något skoj där som man kan pyssla med.

Nästa station är Storå, ett samhälle jag inte hört talas om. Ytterligare något man får skriva upp på listan ”att googla efter”, men eftersom stoppet här bara varade i några sekunder verkade det inte vara något att komma ihåg. Nåväl. Skriver i alla fall upp det. Det kanske är jättemysigt och trevligt på alla sätt och vis i Storå. Man kanske lär sig något man inte visste när man söker på Storå. Nästa station Lindesberg har man i alla fall hört talas om. Nu är det enligtklockan ”bara” 30 minuter kvar tills vi anländer Örebro central. Hoppas bussen står inne och väntar så det bara är att hoppa på den. Gillar inte att stå ute med packning när det är mörkt och kallt. Men det får väl gå an. Huvudsaken är ju att man kommer hem. Ska bli skönt på ett sätt. Frövi som är stoppet efter Lindesberg har man också hört talas om. Fast man kanske ska uttala det Friövvviiii på Närke dialekt. Det är med att få upp en kabal innan Örebro ser ut att gå i stöpet. Men om man får ändra spelreglerna så kan man ju utvidga det och säg att man ska klar av det innan man kommit hem till Kristinehamn, så hade det varit enklare. Då kanske man med tur hade klara av det. Mitt batteri i datorn verkar inte heller vara det bästa, jag har halva batteriet kvar sen Borlänge och en tripp på två timmar. Är på Örebro central om 5 minuter så det är väl kanske läge att packa ner datorn för ett ögonblick och hoppas det funkar att packa upp den på bussen igen.

Sitter just nu på bussen och skriver igen. Försöker få en bra arbetsställning men det är inte helt lätt. Men det får väl gå. Sista biten med buss till Kristinehamn, Måste snacka med chauffören igen för att snackade om byte i Karlskoga. Jag förstår inte det, eller så var det jag siom hörde fel. Bättre att dubbelkolla så man inte hamnar någon annan stans än dit man ska. Jag har varit förskonad från att ta fel. Det har hänt på lokalbussen en gång då man kollade slarvigt på skyltningen. Nu kom jag på att man skulle ha haft någon trevlig film att titta på. Man får kanske ladda upp dataryggsäcken med några sköna dvd filmer. Men nu hade jag ju inte räknat med att hamna på dessa turer. Jag tror detta utan konkurans är mitt längsta inlägg. Jag gratulerar dig som orkat läsa allt. Om du orkat hålla i och läser dessa rader kan du ju skriva i min gästbok så kanske du har tur att vinna en tia lott och där med kamma hem en massa stålar. Skulle så vara fallet kan du ju vara schyst och dela med dig lite till mig. Tittar ut genom fönstret och det är så svart. Ser föresten några som har julpyntet kvar. Man kanske inte är så noga av sig ute på landet. Men det lyste upp fint i alla fall. Borde snart vara i Karlskoga kanske. Om man ska tro tidtabellen. Jag har föresten gett upp hoppet nu om att klara av Kabal innan Kristinehamn. Sådana seriösa projekt får läggas åt sidan nu när man har en del att blogga om. Ni som fortfarande läser att märkt att jag har snackat om allt och ingenting. Tänkte snart ta och runda av detta rekordstora blogginlägg. Jag hoppas kunna få tid och lust till att blogga lite oftare, så det inte blir sådana här långa inlägg. Så med orden puss och kram ber jag om att få avsluta för denna gång. Om ni återkommer om någon vecka så finns det förhoppningsvis nya blogginlägg att läsa och kanske att det är en ny layout på hemsidan.

Vad sker

28 okt

Ja denna rubriken kanske kräver sitt svar.
Sanningen är den att det hänt oerhört mycket senaste tiden. Hänt en hel del mer positivt och en del mer negativt. Men vi riktar in oss på den positiva i stället. Det andra är för privat.

Som ni kanske märkt så har det inte hänt speciellt mkt här sista tiden. Och det beror på att jag massor med andra projekt i gång samt mitt dagliga arbete på MT Trading & Design i Kristinehamn. Men det är skoj när det rör på sig. Men man måste ibland stanna upp och tänka efter lite.

Dansbandsdax.se går bra som bara den nu. Det händer massor med spännande saker på gång där. Får inte säga för mycket. Har fått gaffatejp, men kan säga att det kommer bli bra i alla fall. Ang den sidan så blev ”min lover” Micke och jag intervjuade för Kristinehamns Posten i början av Oktober av en jättesympatisk journalist tillika stockholmare som heter Miriam. Hon var eller är en trevlig bekantskap. Över en fika på Ejes Konditori som varade i nära två timmar utbyttes många ordväxlingar som sedan resulterade i en helsida i lokalpressen.

Sen har man varit ute på en massa roliga danser. Bland annat var det en dansbandsdaxfest den 23/8 med Nova och Gideons. Det var så himla kul att träffa alla igen, och denna gången en massa nya ansikten med. Tack alla som var där och gjorde kvällen minnesvärd. Ni är helt underbar att ha att göra med. Nu laddar vi för nästa fest 2009 då blir det full rulle igen på ny plats. Nova är ju bara så bra. Och Cathrins ljuva stämma gör ju att man smälter. Fick föresten lära mig grunderna i bugg, så nu är man världsmästare. Så nu är det bara att dra med Micke på en buggkurs.

Sen en annan kul sak jag måste berätta. Så har dm fått igång danserna här på Folkets Hus. Jätteskojsigt. Det är eldsjälen Nina Fyhr som fixat detta tillsammans med Folkan. Hon har ju dragit i gång Kristinehamns dansförening. Så den 4 oktober var Martinez här och spelade. Tidigare på dagen var dom och visade upp sig tillsammans med föreningen på Värmlandsforum 2008 som är en stor näringslivsmässa. Så jag tror och hoppas att det blir mer snurr på danserna här i stan. Förutsättningarna finns ju, fint och bra folket hus, bra orkestrar, trevlig personal. Så vad väntar folk på?

För att snacka om hemsidan så håller jag på arbetar fram en ny layout. Men det går segt, eftersom man vill göra något annorlunda. Men det får ta den tid det tar. Jag skyndar långsamt. Jag bygger efter parollen; Bättre kvalité än kvantitet. Så det får bli klart när det blir klart.
Har i alla fall tagit en massa nya kort som kommer komma in på sidan framöver.

Thorleifskryss

25 okt

Denna dag blev det till att packa väskan och bege sig till huvudstaden för vidare färd med Cinderella. Detta underbara rödvita flaggskepp har så mycket att erbjuda. Skulle kunna snacka i timmar om hur bra Viking Line Cinderella är och vilken service man får ombord.
Inga andra slår dom på fingrarna. Men jag ska inte trötta ut er örtid.

Det hela började med frukost hemma som bestod av en grön cider och en ostfralla. Kl 11.30 hade jag bestämt att jag skulle träffa Micke som även han skulle med på resan. Så jag tog den gula faran ner till Folktes Hus där vi skulle resa ifrån.

Det började bra med att vi inte var inbokade på denna kryssen. Resebolaget vi skulle resa med Char*PIIIIIIP*uss hade bokat in oss på en kryss samma datum fast en månad tidigare. Men den otroligt snälle och sympatiske chauffören Joakim från Gullspångsbuss fixade till detta ändå. Så var vi då på väg mot huvudstaden. Ett fikastopp på populära Nalles blev det.

Vi kom fram till Stockholm ungefär 16.30 Efter lite sedvanliga instruktörer från Jocke klev vi ur bussen för att leta rätt på en annan buss. Vilken då kan ni tro? Men hallå där, tjena moss. Finns väl bara en buss att hålla span på. Givetvis snackar jag om Fixarnas buss från Malung. Ganska snabbt så uppenbarade sig denna varelse framför oss. Man säger bara. Vilken syn. Man smälter ju som vax. Tänk att en buss kan vara så snygg. Har nog en böjelse för snygga bussar. Som om inte det vore nog, så är bussdrivern är minst lika snygg som bussen. Nä, nu får det vara slut på rövslickandet. Nu måste vi komma ombord på båten, helst innan nästa sekel.

Sagt och gjort så tog vi våra väskor och knatade upp för att där trängas med en massa andra folk. Sillburken var ett faktum. Vi träffade en massa annat trevligt folk här i väntsalen. Kan inte räkna upp dem alla p,g,a vissa minnesluckor, men kommer ihåg det var i alla fall; Tösa, Ami63, Roy2, deras dotter, Tjorven, Fusan, Bissen, Cina46 med sällskap och en rad andra från vårt kära dansbandsdax. Efter att vi kommit ombord och konstaterat att per Nyberg inte jobbade så blev det till att slänga av alla prylarna i hytten. Sen begav jag mig upp på däck för att föreviga Stockholms skymning i kvällsskenet. Så vackert det är. Man ser alla flitens lampor som lyser, alla biljus och tunnelbanan som dunkar fram. Klockan slår 18.00 och Jan-Thore gör sig beredd och lägger ut. Nu är man redo för kvällens aktiviteter. Dagen till ära har Micke fixat med en kamera. Nu ska det dokumenteras så man kommer ihåg vad man varit med om. Trots filmförbud gick det bra. Är man från dansbandsdax.se så går det bra att filma. Och vi filmade ju bara dansbanden så det var helt ok.

Kl 20.30 var det så dags att få i sig lite föda. Viking Buffé stod på programmet. Fixaren hade fixat så att vi fick äta tillsammans med deras sällskap. Det blev en underbar måltid med massor av skål och skratt. Jisses vad mat man åt. Det kan inte vara nyttigt. Men ok, det får gå för den här gången.

Sen blev det en tur upp i fanclub där kvällen skulle tillbringas tillsammans med Thorleifs. Dessa underbara grabbar från Småland som alltid gör sitt yttersta för att ge allt. Dom skulle dela scen med Claes Lövgrens på denna kryssen, och i Seaside café spelade Spotlights orkester. Det blev till att hänga med polarna uppe i fanclub där Thorleifs och Claes Lövgrens skulle spela. Jisses vilken kväll det blev och vilken stämning. Båda banden vet verkligen hur man charmar en publik. Det blev allsång och lite av varje. Thorleifs levererade hits på hits, det var underbart att höra. Lövgrensgrabbarna gjorde inte saken sämre som är ett jäkla skojfriskt gäng från början till slut. Med på kryssen hade skånepågarna en överraskning i form av Tina Svensson. Denna ljuvliga sångfågel sjunger tillvardags i Riivaz orkester från Skånes Fagerhult. Hon ska medverka på Lövgrens nya cd som släpps i dagarna. Hon var med uppe på scenen och sjöng lite med sin ljuva stämma. Bland annat blev det en duett med Classe Lövgrens som var en given succé.

Klockan rullar på liksom dansbandsmusiken. Kl 01.50 är det så dags att ta sista dansstegen på östersjöns hetaste dansgolv. Det är nu man frågar sig om man ska ta mer dricka eller en pytt i panna i tapas bar eller gå och sova. Efter velande kom övriga gänget på att det var fullkomligt nödvändigt att ryka lite ute på akterdäck. Jag kan inte för mitt liv begripa detta, men följe med som passiv rykare. Sen blev det mest att vela runt på båten. Oerhört trött är man. Men man får stå ut och härda med. Efter diverse turer till club7 och lite andra diverse ställen och hälsade på glatt folk. Runt 03.30 och alla barer och diskotek har stäng beslutar vi oss för att dra ner till hytten. Det var nu det skulle ske. Men oj vad man bedrog sig med en stor portion ironi. Det blev till att slockna på en gång.

Piip piip, klockan ringer och visar 09.00. Någon jävel har satt på en klocka på alarm. I ren desperation försöker jag ta reda på vem denna person är som vill oss så ont. Efter diverse dragna slutsatser kors och tvärs så kommer jag att det jag själv som gjort detta för att inte missa den enorma sjöfrukosten som serveras. Efter att ha tagit fel på tiden och insett att man kunnat sussa 1 timme till och ändå frukostat i normalt tempo så satt man där ändå med värsta frukostbrickan. Köttbullar, prinskorv, skinka, ost, mackor, fil, äppeljuice och en massa annat gick det ner i magen. Efter detta blev det lite passivt rykande och fotografering av den Åländska skärgården, tänk så vackert det är. Man får drömma sig bort ett tag, innan man väcks till liv att den trevliga Skånerösten. Giomojjon. Tänk om man kunde vakna till den rösten varje morgon. Vad underbart allt skulle vara då.

Kände mig inte riktigt i dagsform så det blev en tur att beställa in en cider. Blev att tillsammans ta en ryka och cider till tonerna av Östen ”Östen med resten” Erikssons bingoutropande. Med risk för att kamma hem storvinsten och göra tanterna avundsjuka så ställd vi inte upp. Men ska göra det nästa kryss i alla fall. Inte för att skryta men man brukar ju ha tur på bingo.

Sen blev det en tur in i taxfree där man skulle göra diverse inköp. Träffade lite trevliga vänner där som man samspråkade med. Lite godis och vätska kom man ut med från butiken. Ner i hytten för avlastning.

I SeaSide café blev det filmning av Spotlights orkester. Mycket bra och trevligt gäng som jag fick en pratstund med som lovade skicka in skivor till oss på dansbandsdax.se Ska bli skoj.
Det märkte att det var rutinerade grabbar detta. Ett band jag gärna ser mer utav.

Klockan drar sig och närma sig halv fyra och det är dags att ta farväl av det trevliga ressällskapet. Efter ett antal kramar och farväl var det så dags att sätta sig i bussen tillbaka till Värmland. Man kan summera en jättrevlig kryss med otroligt trevlig ressällskap.

Tack för denna gången

Ullevi och IFK Göteborg

7 okt

Idag Är Mackan trött. Jag kom i säng klockan 03.00 i natt. Jag var där i går och kikade på fotboll.
IFK Göteborg – Hammarby IF. Blev bjudan av IFK Ölme. Gissa vilken ärad gäst man var. ;) VIP överallt
Fick först käka mat i vip-loge sen efter det få träffa ”gamla” klassiska spelare.
Matchen var slut runt 22.00 sen skulle vi samla hela gänget och dra oss mot bussen.
Så vi var väl hemma runt kl 02.30
Jäklar vilken arena Ullevi var. Man vara stod och gapade….

Release av Wretaz.se

30 jun

Varmt och härligt väder idag. Vad passar bättre än att vara ute i det fria och bara njuta av det fina vädret. Men här på jobbet är det förfärligt varmt. Fattar inte varför det ska vara så varmt. Vem har bestämt det? En fläkt av modell större borde bara varje människas rättighet. Men det får gå.

Idag har jag haft release på Wretaz hemsida på riktigt så att säga. Resultatet blev väldigt bra. Men det beror på att jag arbetat med underbara personer. Bättre kunder får man nog leta efter. Vad man än bad dem om att fixa så hade man det i sin hand. Underbart. Och så snygga bilder får man inte att arbeta med varje dag. Då är det en fröjd att arbeta om man har bra grundmaterial. Så nu måste ni ju bara surfa in på www.wretaz.se och se på resultatet.

Nu ska man arbeta vidare. Ha det så gott på er allesammans.